Jag tycker att det är extremt uppfriskande med lite nya grepp i politiken. Det här är dessutom för en god sak, så jag kommer självklart att mejla in ett påskrivet kontrakt och jag förväntar mig att alla andra som står på Piratpartiets valsedlar kommer att göra detsamma. Datalagringsdirektivet är en integritetskatastrof och ska på inga villkor införas i Sverige.

Jag beundrar verkligen både Camilla och Mathias för det här initiativet och jag tror verkligen att de menar vad de säger när de säger att de vill stoppa Datalagringsdirektivet. Men resten av deras parti? Och resten av den Allians som det är en del av? De vill ju inte alls stoppa Datalagringsdirektivet. De har svävat lite på målet, men nu tycks man ha tippat över till sidan som trots allt tycker att det där Datalagringsdirektivet är en lattjo liten EU-pryl som man kan ha kul med. Och det stannar för all del inte där. De rödgröna tycks också en smula förvirrade om vad de egentligen tycker om direktivet.

Det finns naturligtvis motstånare till Datalagringsdirektivet i alla partier och nog är det bra att lyfta fram dem, men hur kan man som väljare lita på att de verkligen pallar trycket när partipiskan viner? Ett väljarkontrakt är en god tanke och kanske hjälper det några att stå emot, men det är dessvärre bara ett moraliskt kontrakt. Det är tyvärr ingen garanti.

Jag vet att Camilla, Mathias och andra politiker mycket väl kan vara beredda att ödelägga sina politiska karriärer genom att stå upp för frågan. Det hedrar dem verkligen. Men en röst på dem eller någon annan rakryggad politiker i de Datalagringsveliga partierna är inte en garanterad röst mot Datalagringsdirektivet. Risken för att de antingen inte pallar trycket eller att de inte får med sig tillräckligt många andra är stor.

Piratpartiet står fast vid sin tydliga linje mot Datalagringsdirektivet. Vi velar inte. Vi brer oss inte för tunt. Vi stödjer varandra i den här frågan. Vi skriver gärna på väljarkontrakt om att vi inte kommer att rösta igenom Datalagringsdirektivet, men vi går längre. Vi kan inte gömma oss bland andra frågor och kollra bort korten. Vi sätter hela vår existens som garanti för att vi inte kommer att rösta igenom det. Det är det inget annat parti som gör. En röst på Piratpartiet är en garanterad röst mot Datalagringsdirektivet.

Jag behöver inget kontrakt för att hålla vad jag lovar, men jag skriver jättegärna på ett för dess symboliska värdes skull. Och jag tänker uppmana alla som kandiderar till riksdagen för Piratpartiet att göra detsamma.

Sveriges största politiska ungdomsförbund med över 20 000 medlemmar håller förbundskongress den 26 till 28 mars i Uppsala på Uppsala Konsert & Kongress. Kongressen samlar hundratals Unga Pirater från hela landet för att debattera politik och staka ut vad Ung Pirat skall arbeta för under valåret 2010. Partiledaren Rick Falkvinge kommer även hålla tal under förbundskongressen.

Aktuella twittertaggar är: #UPK2010 och #ungpirat. Man kan även kika in på eventet på Facebook. Själv hoppas jag på en massa kul bloggande och twittrande därifrån. Kanske till och med lite Bambusande?

Jag misstänker att våra unga pirater kommer att få en toppenhelg. Själv tänkte jag försöka dyka upp på lördagskvällen.

Så här skriver Stefan:

“Ung Pirat och Piratpartiet har en vision om att bygga kunskapssamhället. Det samhälle vi lever i och det vi kommer att leva i är ett informationssamhälle som präglas av en mångfald av kultur och kunskap. Internet är det bästa som har hänt för demokrati, kultur och kunskap sedan tryckpressen. Rasism är allt det motsatta…”

Hela debattartikeln kan du läsa här.

Men för mig är det också viktigt att få jobba med dessa saker utifrån en så stark plattform som möjligt. Det gör det nämligen lättare att lägga lite umpf bakom våra argument. Därför är det också viktigt för mig att vi kommer in i riksdagen. Det är därifrån vi kan göra mest skillnad. Vi finns redan i EU-parlamentet och det ger bra resultat. Tänk så mycket bra vi kan uträtta när vi sitter i riksdagen också!

Eftersom jag verkligen vill att vi tillsammans ska göra världen lite bättre, så tänker jag därför avlägga några högst personliga “inför-valet”-löften.

Fram till valet lovar jag att göra mitt bästa för att:

• Blogga minst sju inlägg i veckan. (Vi måste fortsätta synas bra på nätet.)
• Skriva minst en debattartikel i veckan och försöka få den publicerad i prasselmedia. (Vi måste synas i prasselmedia också.)
• Prata piratpolitik överallt där någon vill ha mig. Föredrag, debatter, you name it. (Om det är praktiskt möjligt. Klockan 17 i Lund fungerar inte om jag pratar klockan 15 i Boden.)
• Vara så positiv och entusmiaserande som jag bara kan. (Jag jobbar bäst och orkar mer när jag är glad. Jag tror att andra fungerar likadant.)
• Fortsätta med att försöka lära kreatörer hur de kan dra nytta av den nya tekniken. (Kreatörer är inte kanonmat. Tar man väl hand om en blir de ens vänner.)
• Dela ut flygblad när jag kan. (Jag behöver slipa min teknik.)

Det här är en del av det just jag tänker göra, men Piratpartiet består av nära 50 000 individer. Det är en väldig massa folk och alla är bra på något. Det är viktigt att var och en av oss tar ansvar för vår egen del av vårt arbete att lyckas bra i valet. Alla kan bidra på något sätt. Hur tänker du bidra? Vad är dina “inför valet”-löften? Blogga eller kommentera och berätta! Det är alltså ingen tävling i om att lova mest eller bäst. Det handlar om att se sin egen möjlighet att göra skillnad.

Makthavare.se uppmärksammade i morse att det är “interna bråk” i Piratpartiet. De lät till och med våra tre stoltaste tuppar vara med på bild. Det är tre stiliga och hyggliga killar. Jag gillar dem alla tre för att de är principfasta och alltid har starka åsikter om saker och ting. Då och då krockar dock dessa starka åsikter och då får vi dessutom se att det rör sig om tre riktigt verbala killar. Det var den senaste tuppfäktningen mellan två av dem, Rick och Mattias, som SvD valde att blåsa upp som om det vore en nyhet.

Jag förstår inte riktigt vad nyheten består i. Dessa båda eminenta herrar har samma övergripande mål, men tycker sällan lika om vilken väg man ska ta för att nå målet. Det är sannerligen ingen revolutionerande nyhet. Det resulterar då och då i orddueller i forum och bloggar. Ofta leder det dessutom i en alldeles ny väg som är bättre än de bägge vägar de först föreslog var för sig. Kort sagt, det man väljer att rapportera som “interna bråk” är i själva verket lite fjäderputsande som i värsta fall stannar vid det och i bästa fall blir till något riktigt bra.

Jag är ganska så säker på att det pågår tuppfäktningar i de andra partierna också. Men vi är inte som dem. Vi hymlar inte. Vi sopar inte undan våra meningsskiljaktigheter. Vi ventilerar dem öppet och fritt och hoppas på så sätt att nå fram till bra lösningar. Och vet ni vad? Det fungerar faktiskt riktigt bra. Visst, ibland blir känslor sårade. Ibland blir det lite tröttsamt med allt fjäderputsande för oss som inte deltar i matchen. Ibland får någon annan gå in och sära dem åt en stund. Men ganska ofta får jag mest en väldig lust att poppa en skål popcorn och sätta mig ner och titta på. Det kan bli ganska rafflande. Det är ju trots allt viktiga och intressanta frågor det fäktas handlar om.

Det är ju i och för sig trevligt att de delar med sig av biobiljetter. Det är dessutom oerhört svårt att kritisera när någon ger en något. Men, Netopias syfte är ganska så uppenbart. Man vill lägga fram en en fin och tillrättalagd bild av upphovsrättsindustrin och dessutom slå två flugor i samma smäll genom att berätta om farligheter på nätet och propagera lite mot hemska pirater. Biljetterna kommer naturligtvis från något maffigt bolag som backar upp Netopias kamp. Plötsligt känns det inte lika trevligt att tänka på att få en av de där gratisbiljetterna. De kommer med en hel del strings attached, eller kanske snarare med en del moraliskt bagage.

Netopia försöker helt uppenbart med ett gammalt romerskt trick för att få tyst på folk gör att jag inte tänker skicka in en anmälan och hoppas på en gratisbiljett. Jag gillar Christopher Plummer och mitt hjärta klappar självklart för Helen Mirren, men det finns gränser. Jag tänker inte bli en tyst och snäll soffpotatis för att någon viftar med en gratis biobiljett framför näsan på mig. Jag är inte så billig. Gratis är faktiskt inte alltid gott. Ibland lämnar det en riktigt bitter eftersmak.

I vilket fall är film inte bättre på bio längre. Det är till exempel störande när någon eventuellt glor på en med mörkerkikare när man själv försöker titta på filmen man betalt dyra pengar för att se i lugn och ro. Därför går jag knappt på bio längre. Det känns helt enkelt inte så skoj. Om biografbranschen lärde sig att de inte säljer att se en film, utan själva upplevelsen att se filmen på bio och verkligen försökte göra allt av den upplevelsen, så kulle jag nog börja gå lite oftare, men tills dess får jag helt enkelt klara mig på andra sätt.

Internet befolkas av människor som kan och vill förändra världen till det bättre. Det är allt det här som gör det så viktigt att skydda nätet från dem som vill förstöra det genom att begränsa, blockera och filtrera.

Den här hittade jag hos Christian Engström och jag blev så förtjust att jag vill visa den för er här också. Håll till godo!

Visst var den fin? Nu när man hela tiden får läsa skräckskildringar av hur hemskt internet är, så är det faktiskt väldigt skönt att se något som liknar min egen bild av internet, dess möjligheter och vad det betyder för mig. Visst har även internet dåliga sidor, men det är ju faktiskt upp till oss att fylla nätet med positivt innehåll. Jag försöker dra mittt strå till stacken. Gör det du också!

Den 19 mars är det bara sex månader kvar till valet. Det betyder att vi kickar igång valarbetet ordentligt med att se till att finnas på så många platser som möjligt. Tanken är att gator och torg ska vara fyllda med glada pirater som delar ut information. Det finns en massa flygblad och foldrar, som bara väntar på att bli utdelade. En del finns redan ute runt om i landet, men om du inte har något kampanjmaterial, så finns det information om hur man beställer det gratis här. (Kostnaden dras från den centrala kampanjbudgeten och belastar alltså inte de lokala budgetarna.) För att vara säkra på att få material till den 19/3 måste ni som bor i norrland beställa senast på måndag och ni som bor i resten av landet senast på tisdag.

Jag och Rick har just varit ute på en liten valupptaktsturné. När man är ute bland folk i piratärenden, så får man en hel del frågor. Därför är det viktigt att man har en arsenal av bra svar på lager. Därför tänkte jag att i varje nyhetsbrev ta upp ett par vanliga frågor och ge tips på hur man kan svara på dem.

Varför är ni emot FRA-lagen och Datalagringsdirektivet? Vill ni inte fånga terrorister?

Kort svar: Jo, det vill vi. Men det är viktigt att man gör det på ett sätt som inte tar ifrån vanliga, hederliga människor deras rätt till ett privatliv.

Längre svar:Alla människor behöver en privat sfär. Alla behöver kunna tala förtroligt med vem de vill, när de vill och hur de vill, utan att någon annan lägger sig i. Det är en grundförutsättning för ett väl fungerande demokratiskt samhälle. Den privata sfären måste därför skyddas. Staten får inte inkräkta på den om det inte finns en reell brottsmisstanke. I och med att FRA-lagen röstades igenom har du inte längre någon möjlighet att veta om de samtal du för med familj och vänner är privata. Du kan inte veta om dina mejl hamnar i FRA:s filter eller ej. Om Datalagringsdirektivet går igenom kommer det dessutom att samlas in information om när, hur, var och vem du kontaktar. Det betyder att vanliga, hederliga medborgare som inte misstänks för något brott behandlas som om de vore brottslingar. Övervakning av det här slaget har inte bara ett högt integritetspris, den kostar dessutom mycket pengar. Det är pengar som du betalar.

Vill ni inte att artister och författare ska få betalt för sitt arbete?

Kort svar:Jo, det är klart att de ska kunna tjäna pengar. De tjänar pengar nu och de kommer att tjäna pengar i framtiden. Det enda som skiljer är att de kommer att kunna tjäna pengar på nya och fler sätt, tack vare internet.

Långt svar:Jo, det är klart att de ska kunna tjäna pengar. Det måste dock finnas en balans. Dagens upphovsrätt gynnar de stora marknadsaktörerna på bekostnad av både enskilda kreatörer och konsumenter. Vi vill inte avskaffa upphovsrätten, men vi vill att den anpassas efter dagens teknik. Vi vill behålla den ideella upphovsrätten som den är och begränsa den kommersiella upphovsrätten till fem år. Vi vill också tillåta fildelning för privat bruk. Fildelning gynnar både kreatörer och konsumenter och därför är det viktigt att stoppa lagar som verkar för att hindra fildelning. Vi vill, helt enkelt, jämna ut spelplanen för de som arbetar med kultur och därmed också bredda kulturen och förbättra tillgängligheten för kulturkonsumenterna.

Det här är naturligtvis bara förslag på bra svar. Utveckla dem gärna efter eget huvud. Olika versioner fungerar olika bra på olika människor. Det viktigaste av allt är dock att man alltid är trevlig och tar sig tid att prata med dem som har frågor.

Glöm nu inte att beställa material till den 19/3! Måndag den 15/3 är sista beställningsdag för Norrland och tisdag den 16/3 för resten av landet. Ju snabbare ni beställer, desto större chans är det att ni får materialet i tid.

Trevlig helg!
Anna
————————————————-
Anna Troberg
Vice partiledare

Jag undrar hur det går ihop med V:s och MP:s skakiga och luddiga besked om att de nog faktiskt, trots allt, kanske vill försöka förhindra ett införande av Datalagringsdirektivet. Kanske. Kanske. I alla fall just nu. De kan ha ändrat sig imorgon. Vad vet jag?

Jag är glad att jag är med i ett parti som man vet var man har. Jag vet var vi står varje morgon när jag vaknar. Jag behöver inte kolla i tidningen vad vi tycker just den dagen.

Det är helt uppenbart att de som nu sitter i riksdagen har bestämt sig för att det bara är värt att lyssna på en sorts kulturskapare. Varför? Kan det månne ha något att göra med att dessa kulturskapare knackat på politikernas dörr med ett rekommendationsbrev från upphovsrättsindustrin i handen? Tja, vad vet väl jag? Jag vet dock att jag och många andra fria kulturskapare inte tänker vänta på att få en inbjudan från Pagrotsky. Vi väntar inte på att någon annan ska bygga framtidens kulturlandskap åt oss. Vi bygger det själva.