Som vice partiledare för Piratpartiet får jag hitta på en massa kul saker. I dag fick jag till exempel kliva upp fyra på morgonen för att ta ett tidigt tåg till Skövde där jag ska debattera fildelning med Netopias Per Strömbäck. Just nu sitter jag på tåget och finputsar en kort presentation av mig själv och partiet som jag ska inleda med. Jag tror att det kommer att bli en kul dag. Och jag gillar, hör och häpna, att vara uppe så här tidigt ibland. Det är skönt att vara vaken när andra sover. Man får en väldig massa saker gjorda. Möjligen önskar jag att jag skulle ha lyssnat mer på min flickvän i morse. Hon sa: “Glöm inte åksjuketabletterna.” Vad tror ni att jag gjorde? X2000 är inte riktigt min grej.

I går när jag sa till en god vän att jag skulle debattera med Per Strömbäck, så sa hon att det väl knappast var någon idé. Hon kallade honoim ett “mission impossible” och trodde inte att det skulle gå att övertyga honom om att fildelning är något bra och positivt. Men jag tror inte alls att Per är ett mission impossible. Om jag kunde ändra mig, så kan Per göra det. Jag tror dock inte att det kommer att ske i dag. Sådana här debatter är inte till för att övertyga motståndaren, utan för att övertyga åhörarna. Jag och Per kommer i huvudsak att blåsa upp oss lite lagom mycket, visa våra färgglada fjädrar och hoppas att vi har det där lilla extra som får åhörarna att tänka “Åh, hon/han har ju faktiskt helt rätt!”.

Dessutom ska vi ju inte glömma att både Per och jag har betalt för att tycka som vi gör. Det brukar ju inte direkt uppmuntra till att man byter åsikt. Jag vet vad jag pratar om. Jag hade ju ett bra jobb inom upphovsrättsindustrin, men riskerade det för att byta till den högst impopulära åsikten att fildelning är bra. Det gynnade inte direkt min privatekonomi, så nu när den så sakteliga håller på att hämta sig efter chocken, så oroa er inte. Jag har inga planer på att byta åsikt igen vilka trumfkort Per än kan tänkas plocka fram ur rockärmen.

Mina kunskaper om Kalmar var tämligen begränsade när Rick och jag hoppade av tåget där tillsammans med vår medhavde New York Times-reporter, Julian. Jag visste att det fanns trevliga pirater där, för de hade jag träffat på andra ställen och på nätet. Jag visste dock inte att Kalmar var den första staden som skulle bjuda oss på fint vårväder! Efter all snö som vår partiledarturné hittills bjudit på var det mycket välkommet. Jag fick dessutom veta att Kalmar tydligen har flest utskänkningstillstånd per capita i hela landet. Det sa mig att Kalmariterna är ett glatt släkte.

Det hela bekräftades lite senare när vi träffade ett helt gäng pirater som fixat en massa trevligt. De hade bakat och fixat kaffe. Dessutom fick vi en demonstration av Gustav Nipes baby, RepRapen, en finurlig 3D-skrivare. Ni kan ju tänka er hur populär den blev. Finurlig teknisk pryl + pirater = Extas. Själv är jag mycket nöjd, för jag fick en utskriven kapsylöppnare som ni gärna får klämma lite på om ni träffar mig någonstans. Den fungerar alldeles utmärkt och kommer att göra andra pirater gröna av avund.

Sedan höll jag och Rick låda ett tag. Rick erkände att han tagit emot polkagriser av Göran Hägglund och jag varnade honom för att ta emot godis från främmande män bara sådär. När vi var klara fick vi lyssna på den svängiga låten “Vote for Pirate”, som inom kort kommer att finnas tillgänglig för er alla. På nätet. Så klart!

Witout further ado, kommer här ett gäng bilder från Kalmar:

Julian och Rick på tåget till Kalmar.

Julian och jag rart uppställda mot en vägg.

René, Jan-Olof, Tomas, Ellen och Rick dreglar på RepRapen.

Julian står i bakgrunden och begrundar vad sjutton han ska skriva om svenska pirater som blivit kära i en 3D-skrivare.

Jag tänkte blogga om vårt stopp I Örebro i går, men tyvärr hann jag inte med det. Det var en ganska så hektisk dag. Men det gör inget alls, för det här är ett blogginlägg som passar alldeles utmärkt så här på internationella kvinnodagen.

Rick skulle nämligen sitta med i ett par debattpaneler om tryckfrihet. I en av panelerna var även Robert Aschberg med. Så, vi sa hej till Robert varpå han genast slängde ur sig något om att jag måste vara Ricks lilla myssällskap på turnén. Ja, för en kvinna måste ju av helt naturliga skäl vara ett bihang vars enda syfte är att göra det lite myspysigt på vägen? Det är väldigt hög failnivå på ett sådant antagande.

1. Kvinnor är inte bihang. De är individer.
2. Det är puckat att anta att en individ är ett mysbihang.

För att inte tala om det mycket reella faktum att om Rick försökte få mig att bli ett mysbihang, så skulle han i samma sekund bli eunuck. Och jag antar att det i sig skulle vara en smula kontraproduktivt. Kort sagt, om man inte lider av en galopperande deathwish, så är det helt enkelt bäst att inte anta att jag är ett mysbihang.

Nåja, jag är inte så upprörd. Det är faktiskt mest synd om Robert och andra som har en så begränsad världsbild. Det måste vara ganska trist att ha en sådan stenålders syn på halva befolkningen. Så mycket intressanta samtal man måste missa.

Förutom den här lilla incidenten var det riktigt trevligt i Örebro. Vi fick trevligt sällskap på turnén av Julian Dibbell, som håller på att skriva ett stort reportage om Piratpartiet för New York Times. Han har rest med oss i ett par dagar, så ni kommer att få höra mer om Julian i fler bloggposter.

På kvällen träffade vi ett gäng trevliga pirater och åt middag. Jag fick träffa några av de bloggare som jag normalt bara träffar i min rss-läsare. Det är en av de saker jag tycker extra mycket om med att åka runt och träffa pirater. Man får träffa så många bra bloggare afk. Dessutom passade jag på att dela jag med mig av ett viktigt tips. Det är nämligen så att jag under turnén stött på flera pirater som muttrat om att det där med att skaffa ny flickvän kan påverka deras spelande menligt. Inte bra. Mitt råd är därför att göra som jag själv gjort: Skaffa en trevlig flickvän som också är gamer! Då kan man spela ihop och ha urkul tillsammans.

Jag har halkat en dag efter med rapporteringen från vår partiledarturné. Jag ber om ursäkt för det och lovar att ingen kommer att bli bortglömd. I förrgår kom vi till Jönköping. Det var riktigt trevligt. Vi möttes på stationen av Klara Tovhult. Klara sitter i partiets styrelse och är dessutom riksdagskandidat. Hon har dessutom en trevlig chatt ihop med mig och Emma.

Klara plockade med oss till ett fik och där träffade vi en massa schysta Jönköpingspirater. Eftersom SJ (Satans Järnvägar) bestämt sig för att ställa in ett av våra tåg, så blev vårt besök tyvärr alldeles för kort. Så därför har vi beslutat oss för att åka och hälsa på Jönköpingspiraterna igen lagom till Jönköpings marknad. Det dök upp en del förslag på att jag och Rick skulle ta tillfället i akt och hoppa bungyjump. Det kan Rick göra om han vill. Själv vill jag gärna leva ett tag till, så jag står över. Dessutom måste vi ju ha någon partiledare i livet när det är dags att inta riksdagen. Vi kan ju inte gå och dö båda två. Det vore ohyggligt opraktiskt ett valår.

Efter en alldeles för kort Jönköpingsfika rusade vi iväg till stationen och tog tåget till Falköping där vi skulle byta för att åka vidare till Örebro. Det hade gått alldeles utmärkt om bara tåget vi skulle byta till hade kommit. Det gjorde det inte. Med jämna mellanrum lurade de upp oss på den svinkalla perrongen med löften om att tåget skulle komma, men inte då. När tåget faktiskt kom var vi blåfrusna och hade hunnit skapa känslomässiga traumaband med de andra passagerarna.

Jag ser verkligen fram emot att besöka Jönköping igen. Jag har redan petat in Jönköpings marknad i min kalender och börjat försöka övertala Rick att inte hoppa bungyjump. Det finns ju trots allt en inofficiell liten regel som säger att Rick inte får köpa en motorcykel innan valet och jag tycker att andemeningen i den regeln bör gälla även för andra aktiviteter med viss risk att förvandla honom till en blöt fläck, som till exempel bungyjump.

Just nu sitter vi på tåget till Kalmar och jag ska försöka hinna med att blogga ikapp. Under tiden blir Rick intervjuad av New York Times-reportern som följer med oss några dagar på vår turné. Just nu går de igenom exakt hur partiets en gång bildades och varför.

I går kom vi till Skövde. Bara tio minuter för sent. SJ-guden var med oss. Det var dessutom soligt och fint och vi möttes av ett helt gäng trevliga pirater och en journalist.

Vi inledde med att släpa iväg våra väskor till lägenheten som vi fått låna. Dagen då kort- och längdistanssläp med tung resväska blir OS-gren kommer jag och Rick att slåss om guldmedaljen. Vi tränar hårt varje dag. Själv har jag för övrigt lånat min flickväns resväska, men efter allt den får stå ut med under den här resan, så befarar jag att jag kommer att få köpa en ny åt henne.

Sedan begav vi oss ut för att dela ut flygblad. Det var kallt, men inte alls som i Västerås, så vi delade ut i två omgångar med lite kaffe och onyttigheter emellan. Sedan gick vi till Rådhuset, där jag och Rick höll låda i en timme. Jag känner mig ganska så nöjd med min insats. Jag lyckades prata om politiskt konst och jämföra Goya, Picasso och Homer Simpson. Det ni! Jag tror att jag ska blogga om det någon dag. Det är faktiskt ganska så intressant.

Efter vårt prat gick vi och åt middag. Jag och Rick var tyvärr tvungna att smita iväg lite tidigare för att hinna med kvällens ledningsmöte. Nu hann vi bara med halva i vilket fall, eftersom Skövdetaxi glömde bort oss, men Josh höll stälningarna, så det var ingen fara på taket.

Om en liten stund, när Rick slutat att snarka i den andra soffan, så ska vi gå iväg på någon sorts arbetsmarknadsdag innan vi tar tåget vidare till Borås. Och medan Rick vaknar, så ska jag utnyttja tiden till att blogga om Netopia, som naturligtvis inte tar minsta hänsyn till min för tillfället begränsade bloggtid. Ha det, så länge!

I går nådde min och Ricks lilla partiledarturné fram till Västerås. Där for snön på tvären. Ändå hade Jonas Berglund tagit sig till stationen för att möta oss. Och inte bara det, han ställde dessutom glatt upp och delade ut flygblad med oss i snöstormen. Utan handskar. Det kallar jag TAPPERT!

Själv hade jag en förvånansvärt hög successrate när jag delade ut flygblad. Jag misstänker dock att det mest berodde på att folk tyckte synd om oss blåfrusna pirater och tänkte att de skulle göra oss lite glada genom att ta våra flygblad. Det funkade. Vi blev jätteglada. Och ännu gladare blev vi när vi äntligen kom in i värmen igen med våra piratlila fingrar och näsor.

Sedan blev det trevligt mingel med runt trettio olika pirater. En var till och med klädd som en och var dressed to kill med medhavt krutmuskedunder och värja. Jag gillar verkligen folk som inte är grå och trista och inte är rädda för att sticka ut. Jag tror att det är därför jag trivs väldihgt bra bland pirater.

Under kvällen hade jag en massa intressanta samtal om allt mellan Datalagringsdirektivet, Henriks Ponténs förflutna och apotekets nya rakgel för intimare delar. Fråga mig inte hur det ena ledde till det andra. Jag har faktiskt inte den blekaste aning. Ni som kan er Joyce vet ju hur det där med stream of conciousness fungerar, eller hur.

Jag skriver dessutom den här bloggposten på min laptop som har en alldeles ny och färsk Ubuntu installerad. Det var Windows på den när jag köpte den, men man ska leva som man lär. Rick började installera om datorn med orden: “Nu kan du glömma allt vad drivrutiner heter!” och sedan funkade inte grafikkortet… Det fick mig att minnas när min bror sa exakt samma sak när jag intallerade Linux hemma och jag plötsligt inte kunde ha två skärmar till datorn längre… Så, det hängde ett “VAD VAR DET JAG SA?!” och “Don’t mention the war!” när någon frågade om det fungerade som det skulle. MEN, Ricks heder ÄR återupprättad. Han gjorde … ja, jag vet faktiskt inte vad … och nu fungerar allt som det ska. Jag känner mig dessutom nöjd och har börjat bilda mig i lite ny mjukvara.

Nu sitter vi på tåget till Skövde, som faktiskt är i tid änså länge. Hurray!

I förrgår var vi i Sundsvall. Där var det massor av snö. Men i går kom vi till Gävle och tvingades konstatera att Gävle var strået vassare på snöfronten. Vi hade därför goda möjligheter att utveckla den där nya vintersporten vi uppfann i Sundsvall. Som tur var utvecklades den åt rätt håll, så det blev kortdistanssläp av tung resväska genom snön, istället för långdistanssläp.

I Gävle möttes vi av Mattias, som är kommunansvarig. Han följde med oss bort till Folkets Hus där vi skulle prata om Piratpartiet och entreprenörsskap. Jag gillar sådana där lite äldre Folkets Hus. De ger mig trevliga minnen från diverse matinéföreställningar som barn och alldeles för glada fester som gymnasist.

I samband med vårt lilla föredrag fick jag tillfälle att vinka åt Joshs syster. UP:s förbundsordförande Stefan Flod hade trotsat snön och kommit för att lyssna. Dessutom kom det ett tappert gäng Gävlepirater och pirater från Dalarna som gjorde både föreläsningen och den efterföljande middagen riktigt trevlig. Tack till er allihop!

Nu sitter jag och Rick på tåget och är på väg till Västerås. Det snöar som sjutton opch vi har två tågbyten. Vad tror ni att oddsen är för att vi ska komma fram i tid? Dessutom läste jag i tidningen att det är översvämning i Västerås. Jag hoppas att det inte inkräktar på våra planer för eftermiddagen.

Och nu, mina vänner, ska jag ge mig ut i bloggosfären på jakt efter bloggodis. Hmmm… Det känns som om jag vill blogga om något grönt i dag…

I går gick jag och Rick upp med tuppen. (Min tupp var som vanligt en timme tidigare än Ricks, som är lite gammal och trött.) Sedan fick vi lyxfrukost av Rickard och Sara. Trevligt! Sedan satte vi oss dödsföraktande i bilen med Rickard vid ratten. Jag kanske bör nämna att Rickards företag heter “Webhackande & Fortkörning”, därav ordvalet “dödsföraktande” om när vi satte oss i bilen.

Väl i Sundsvall möttes vi av Mattias, Björn och Jan-Olof och en väldig massa snö. Vi åt en trevlig lunch och pratade om vad som är på gång i piratvärlden i Sundsvall. Sedan bar det av till Mittuniversitetet där Rick och jag höll låda i en och en halv timme. Vi pratade bland annat om hur våra olika vägar in i piratpolitiken, om integritet och upphovsrätt och kanske framför allt krocken mellan de två i och med lagar som Ipred.

Kvällen tillbringade jag i ett alldeles utomordentligt trevligt hörn av Bishops Arms med en Guinness och lokala pirater som sällskap. Det är fascinerande vad mycket bra idéer man kan komma på över en öl i goda vänners lag. Jag tror att våra samtal resulterade i åtminstone tre framtida bloggposter.

Det snöade hela natten, så vår ambition att hitta ett öppet frukostställe i Sundsvall en tidig söndagsmorgon utvecklades i distanssläp av tung resväska i en decimeter tjock snömodd. Min kondition är verkligen inte vad den borde vara. Till slut kom jag dock på att det gick lättare att släpa väskan om jag lät Rick plöja med sin väska först och sedan traskade efter i hans upplöjda spår. Det är det som kallas effektiv arbetsfördelning.

Nu sitter vi på tåget och ska alldeles strax hoppa av tåget i Gävle. Där ska vi prata på Folkets Hus. (Jag har ingen exakt tid, men lokalaen är bokad mellan 15:00 och 18:00. Sedan blir det middag med lokala aktivister. Rapport kommer i morgon.

Jag och Rick har just givit oss ut på en ny partiledarturné. Det är smått dödsföraktande, eftersom 95% av resandet ska ske med tåg. Det känns lite otryggt i dessa dagar. Nåväl, eftersom Rick i torsdagskväll var upptagen med att få en fin och flådig Guldmus, så inledde vi med att flyga den första sträckan. Det hjälpte inte. Flyg kan också bli försenade, fast de inte går på räls.

Vi landade dock glada och nöjda i Östersund. Redan på flygplatsen insåg jag att det är något speciellt med Östersund. De är tydligen messmörets huvudstad. Det ni! Inte konstigt att George Clooney hälsade på för ett tag sedan. Vi såg inte George, men vi blev mötta av Östersunds kommunledare Magnus och det är faktiskt strået vassare i min bok.

Sedan åkte vi och hälsade på styrelsemedlemmen och riksdagskandidaten Rickard Olsson på hans kontor. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Det var som en dröm av … datorkomponentlådor och en Ronny Jönsson-affisch. Jag tror att Ernst Kirschsteiger skulle ha dånat av lycka. Bilderna här nedanför är för övrigt tagna av Rickard.

Efter inredningsdrömen bar det av till OneFM, där vi pratade en ganska lång stund med trevliga Sol om ditt och datt. Det var riktigt kul och om någon vill avnjuta våra fnissiga visdomsord, så tror jag att ni kan göra det på måndag. Om ni bor i Östersundstrakten alltså.

När vi gjort vårt bästa i radio, belönade vi oss med en fika i trevligt aktivistsällskap. Jag mumsade i mig en semla, fast jag inte alls borde och fick dessutom trevliga Linuxråd från folk som är betydligt mer tekniskt begåvade än vad jag är. Jag tror att jag börjar känna mig redo att släppa fönsterkarmen på allvar och låta någon installera om maskinparken därhemma. Jag kan ju inte direkt skylla på att jag inte har tillgång till trevliga männsikor som vill hjälpa mig med det. Faktum är att de står på kö och hoppar upp och ner av iver att få göra det.

Efter min lilla välbehövliga Linuxkurs gick vi ut och delade ut flygblad. Som vanligt blev jag utklassad av lokala förmågor. Jag vet inte hur de gör, Trots att jag fyrar av det ena stimorolleendet efter det andra, så är våra lokala aktivister alltid hästlängder bättre på att dela ut flygblad än vad jag är. Min successrate är helt enkelt fortfarande ganska låg. Men jag jobbar på det. Sedan gick vi och åt middag tillsammans med de lokala aktivisterna. Man blir hungrig av att dela ut flygblad.

Sedan gick vi till rådhuset där de hade ett urcoolt ljusspel. De eldade upp rådhuset, de dränkte det i vatten, de snöade på det och gud vet vad, men gissa vad som lockade fram det största ohandet och ahandet hos mina medhavda nördar. Jo, innan själva ljusspelet gick av stapeln, så körde de nämlingen Pong på hela rådhuset. Ni vet, två streck som bollar en fyrkantig boll mellan sig. Det där spelet som var otroligt hightech 1972. Och ja, jag erkänner… Jag ohande och ahade också en smula. Jag undrar vad det betyder…

Slutligen begav vi oss till stora torget där de hade mer ljusspel. Där körde de någon sorts gigantisk linedanskurs som inte gick hem riktigt. Dessutom har vi ju beslutat att Rick inte får dansa offentligt, så vi sa hejdå till det lokala aktivisterna och tog med Rick hem till Rickard där han fick avreagera sina rytmiska lustar med att spela Guitar Hero istället. Det var han bra på. Det var inte jag. Det väckte mörka barndomsminnen till liv. När jag var barn och tonåring spelade jag gitarr. Jag var urusel. Så usel att min hund då och då brukade belöna mina försök med att kissa på min gitarr när jag ställde den ifrån mig. De svåra barndomsminnena bleknade dock när Rickard sopade mattan med Rick.

I dag bär det av till Sundsvall. Där ska jag och Rick prata på Mittuniversitetet sal 106 klockan 15:00-18:00. Kom dit!

Här är resten av turnéplanen:

27/2 Sundsvall
28/2 Gävle
1/3 Västerås
2/3 Skövde
3/3 Borås
4/3 Jönköping
5/3 Örebro
6/3 Kalmar
7/3 Karlskrona
8/3 Norrköping

Oh well, dags att visa lite fina bilder:

Just nu befinner mig jag, Rick och Calle på sluttampen på en liten miniturné runt om i landet. Calle tar en massa fina bilder av ännu finare pirater. Jag och Rick släpar på den mobila fotostudion och pratar med aktivister. Det är himla kul. Schemat har dock varit en smula späckat.

Jag var och debatterade i Karlstad i torsdags. På torsdag kväll mötte jag Rick och Calle på centralen i Stockholm. Därifrån tog vi nattåget till Umeå. SJ surprisade oss med en 4,5 timmar låg försening. Det hade vnarit ok om det funnits uppkoppling, men det fanns det inte. Jag behöver väl knappt säga att vi kände oss som fiskar utanför akvariet. Pirater utan uppkoppling är en sorglig syn.

Väl framme i Umeå knatade vi iväg och fotograferade ett gäng pirater i rasande fart, sedan slängde vi oss på bussen till Sundsvall. I Sundsvall var det svinkallt, men inomhus i piraters sällskap var det riktigt trevligt. Fotograferingen gick bra. Richie bjöd till och med lite på sin mer feminina sida. Jag vet dock inte om den någonsin kommer att kunna beskådas på ett nät nära dig. Det återstår att se.

Sedan var det dags att hoppa på nästa nattåg. Den här gången bar det av till Lund. Där fotograferades en rejäl uppslutning av vackra skåningar. Dessutom fick vi en presentation av Reprapen. (Som jag säkert stavar fel, men som jag kommer att visa på bild inom kort.) Det är en mycket fascinerande 3D-skrivare. Jag tror helt enkelt att vi såg en liten glimt av framtiden.

Nu sitter vi på tåget till Göteborg där vi ska göra ett sista ryck med att fotografera Göteborgspirater. Sedan bär det av till Stockholm. Jag misstänker att det här är en försmak på valåret. Karlstad, Umeå, Sundsvall, Lund och Göteborg på tre dagar. Hej och hå! Men det är precis sådant här (och naturligtvis mycket annat) som krävs för att vi ska komma in i riksdagen. Det är bara att tuta och köra! Kul är det också!

Mindre kul är det att Calle tydligen inte passar i Facebooks finsalonger. Det är något som jag tycker är värt att uppmärksamma.