Om du kikar lite till höger om det här inlägget, så ser du en ny liten widget som lockar med nytt läsgodis. Jag klagade ju tidigare på att jag inte hunnit skriva något för skoj skull, men gnäll gör ingen lyckligare. Handling gör en lycklig. Det är dessutom viktigt att leva som man lär. Pratar jag pirat, så måste jag göra pirat för att kunna se mig i spegeln. Därför har jag faktiskt gjort slag i saken och sparkat igång ett projekt som legat och jäst i mig i ett par år: BadMatch!

Och här kommer blurben:

Suger ditt förhållande på helt fel sätt? Är gnistan släckt, dränkt och begravd? Tänker du att du är värd något bättre? I så fall är du antagligen det. Känns det jobbigt att göra slut? No problem!

Häng med när den yppiga, flärdfulla och “all-American” snäckan Plenty Moore och hennes matchbreaking-företag BadMatch tar sig an den svenska förortstristessen med buller och bång.
.

BadMatch är Spineless Fiction. Det betyder att jag lagt upp ett ramverk och är den som skriver huvudberättelsen, men jag ror inte skutan själv. Ni ska få hjälpa mig. Genom att vara aktiva kommentarsfälten indirekt kan styra berättelsen. Ni kan föreslå vad som ska hända, hur karaktärerna ska bete sig, vilka nya karaktärer som ska dyka upp etc. Ni kan till och med hyra in BadMatch för att göra slut på deras dåliga förhållanden – i litterär form.

Men nu blir jag långrandig igen. Eller som Plenty antagligen skulle ha sagt: “Sluta springa runt busken och släpp katten ur säcken, honey!” Så, utan vidare ceremoniell säger jag därför:

Välkomna till BadMatchs skruvade värld!

1. Prolog
2. Tummen i universums svarta hål

För några månader sedan…

Musikindustrin: “Jag har en idé! Timad och klar in i minsta detalj!”
Stim: “Vadå, vadå, vadå?!”
Ifpi: “Tyst, med dig. Låt, Musse prata färdigt. Han har ju en idé, timad och klar!”

[Musikindustrin tittar irriterat på Stim och Ifpi som otåligt står och stampar på stället.]

Musikindustrin: “Tyst med er. Jag har kommit på hur vi ska bli av med de där otäcka piraterna.”
Stim och Ifpi i kör: “Hur då? Hur då?”
Musikindustrin: “Vi ska pusha en laglig musiktjänst på nätet.”

[Stim och Ifpi ser förvirrade och lätt illamående ut.

Stim: "Men då ANPASSAR vi ju oss till samtiden!"
Ifpi: "Vilken vulgär tanke!"
Musikindustrin: "Ja. Men genial."
Stim: "Nu får du faktiskt förklara, Musse."
Musikindustrin: Vi behöver ett stycke laglig musiktjänst på nätet. Gärna med goda pr-kunskaper och en allmänt naiv inställning till livet."

[Stim och Ifpi hivar fram sina anteckningsblock och kulspetspennor och antecknar flitigt.

Stim: "Och sen?"
Musikindustrin: "Sedan pushar vi den som fan och framhäver den som ett strålande exempel på att vi inte alls är i otakt med tiden."
Ifpi: "Ja, men sen då?"
Musikindustrin: "Sedan lutar vi oss tillbaka och njuter av att ingen kommer att använda tjänsten." [Musse skrockar fryntligt.]

[Stim och Ifpi stirrar tomt framför sig och Musse kan inte låta bli att sura för att de är så trögtänkta.]

Musikindustrin: “Det blir ju ett fantastiskt exempel på det vi hävdat hela tiden!”
Stim: “Att vi tjänar för lite pengar?”
Ifpi: “Tyst med dig! Tänk om någon hör dig och kollar upp hur mycket vi faktiskt tjänar! Då faller hela vårt case som ett korthus!”
Musikindustrin: “Nej, det blir ett strålande exempel på att folk, framför allt de där illasinnade piraterna, faktiskt är så snåla att de gråter när de skiter. Och att de naturligtvis måste oskadliggöras. Kosta vad det kosta vill.”
Stim: “Men Ifpi, du brukar ju säga att det är Musse som gråter när han ski…”
Ifpi: “Käften på dig!” [Musse blänger på Ifpi.]
Musikindustrin: “Fattar ni? Vi låtsas vara hygglon som blickar framåt, men i själva verket fortsätter vi att stirra oss själva i naveln och ropa BINGO! Det kommer att verka jättesynd om oss. Perfekt!”
Stim och Ifpi: “Toppen!”
Musikindustrin: “Jag har hittat en tjänst vi kan använda. Den heter Spotify. Den kommer att funka perfekt för min lilla plan.”
Stim och Ifpi i salig hallelujakör: “Briljant, Musse! Timat och klart in i minsta detalj!”

Några månader senare… Typ nu…

Stim och Ifpi i anklagande domedagskör: “Du SA att allt var timat och klart IN I MINSTA DETALJ!”
Musikindustrin: “Jo, ja… Kanske…”
Stim: “Du sa att folk inte skulle gilla en laglig musiktjänst!”
Ifpi: “Du sa att ingen skulle använda den och att folk skulle tycka jättesynd om oss!”
Musikindustrin: “Jo, men…”
Stim: “Vad ska du nu göra?! Du har ju fan sabbat allt!”
Ifpi: “Stoppa sabbet!” [I ett lustigt utslag av högstadienostalgi.]
Musikindustrin: “Vi får väl sätta lite käppar i hjulet för de där nedrans Spotify.”

[Stim och Ifpi ser allt annat än nöjda ut. Musse ser lite osäker ut.]

Musikindustrin: “Vi skulle ju kunna ta tillbaka en del av de där låtarna vi lovade dem.”
Ifpi: “Kommer inte folk att tycka att vi är puckon då?”
Stim: “Det gör de väl allti…”
Ifpi: “Käften!”
Musikindustrin: “Nej, inte om vi gör det snyggt. Vi behöver ju inte ta bort dem helt. Vi kan ju till exempel se till att vissa låtar bara får spelas varannan onsdag i månader som börjar på M om man råkar befinna sig i ett land som börjar på J och ligger söder om kräftans vändkrets.”
Stim: “Men är det fortfarande inte vårt fel att de inte kan spela låtarna?”
Musikindustrin: “Inte om vi skyller på att det är artisterna som sätter käppar i hjulet.”
Ifpi: “Men kommer inte artisterna att bli sura på oss då?”
Musikindustrin: “Vi vägrar tala om vilka artister som satt käppar i hjulet. Då behöver ingen känna sig utpekad. Dessutom är de i princip livegna. Vad skulle de göra om de inte hade oss? Jo, det ska jag tala om. De skulle bo i en kartong på motorvägen och bara kanske kunna drömma om att en gång få vända hamburgare på McDonald’s.”

[Stim och Ifpi begrundar tysta Musses visdomsord. De kan inte låta bli att bli imponerade. Musse har sannerligen en lösning på allt. Det är faktiskt inte alls orimligt att Musse ibland vill att de ska kalla honom "Herren vår Gud" i sovrummet.]

Stim och Ifpi: “Amen!”

[Ridå.]

Piratpartiet ställer upp i EU-valet om 4 månader och riksdagsvalet 2010.

Bloggar:
Ömsom vin, ömsom vatten
Bojkott!
Skivindustrins spottloska
Spotify stryps
Spotify kört, klart artisterna vill ha betalt – vem hade trott annat?
Skivbolagen är fossiler
Spotify, hur länge kommer det att funka?
Spotify, avtalsfrihet och kreativt skapande
Spotify och tokiga skivbolag
Det handlar om kontroll
Spotify: Medeltida…
Spotifystrul
Skivbolagen mot soppköken utan Spotify
Det kunde man gett sig fan på…
Skivbranschen gungar i baktakt
Spotify stryps
Spotify måste rensa bort musik
Vems fel är det egentligen?
Vi vill ha in några schysta restriktioner här, tack

Gammelmedia:
Skivbolagen begränsar Spotify – reklam och media
Skivbolagen begränsar Spotify
Spotify rensar bort låtar
Spotify tvingas rensa bort musik
Skivbolagen begränsar Spotify – tvingas ta bort låtar
Skivbolagens dubbelmoral

Jag har lagt till en liten rubrik i menyn till vänster. Den heter “Bloggfiktion“. Där hittar ni länkar till små litterära utsvävningar som jag skrivit när verkligheten helt enkelt varit så absurd att lite hederligt gammalt skratt i fiktionsform varit den enda medicinen.

Med tanke på att verkligheten alltid är mer eller mindre absurd misstänker jag att det snart kommer att finnas fler litterära utsvävningar där. Tills vidare får ni hålla tillgodo med de som finns där. Läs, eller läs om. Ha så kul.

(PS: För att ingen ska känna sig förvirrad av sanningshalten i bloggfiktionen, så vill jag bara säga att utsvävningarna inte är “sanna historier”, utan bara fiktiva utsvävningar baserade på en ack så sann verklighet.)

Idag har jag varit ute och handlat julklappar till min irländska släkt. Jag tycker att det är hysteriskt roligt att köpa julklappar åt folk och jag hittade några schysta saker som går bra att skicka med posten utan att riskera att de förvandlas till 3D-pussel under resans gång. Men jag tror att den allra bästa julklappen som vilken irländare som helst kunde få är att EU faktiskt valde att respektera deras nej till Lissabonfördraget. Är det något irländare inte gillar, så är det att bli överkörda. Det har de redan blivit alldeles för många gånger genom historien.

Här hemma har Aftonbladet bestämt sig för att instifta Stora Bloggpriset. Naturligtvis inser jag att det hela är ett pr-jippo, som är tänkt att dra läsare och annonsörer till Aftonbladet, men jag är inte fullt så skeptiskt inställd som en del andra i bloggosfären är. Här är några andra som skrivit om priset: Erik Laakso, Blogge, Jens O, Witchbitch, Kulturbloggen.

För oss som redan är insnöade i bloggosfären spelar nog inte ett sådant pris någon större roll. Men kanske kan ett sådant här pris öppna ögonen på några av dem som tror att bloggosfären bara handlar om läppglans och särskrivningar. Kanske, kanske inte. Det ska i alla fall bli kul att se vart det här spektaklet tar vägen. Och för att se till att det inte bara blir läppglansbloggar som nomineras har tackat ja till att sitta med i bloggpanelen som nominerar till Stora Bloggpriset. Jag undrar förresten vad den vinnande bloggen får. Någon som vet?

Rick kontrar förresten med att utlysa Stora Gammelmediepriset. Det verkar bli en kul historia, som jag tänker vara med och jobba för om jag får. Emma påminner dessutom om Bloggen Bents årliga pris. Pinna över dit och nominera.

Tänkte bara tala om att del tre av Not-So-Jolly Roger nu ligger ute med den rafflande rubriken: “The Ruddy Boatswain: where every pirate knows your name”.

Klicka på The Ruddy Boatswains flådiga skylt för att komma dit:

Och glöm för all del inte bort att du själv kan vara med och bestämma vad som ska hända sen. Du kan till och med vara med i berättelsen själv. Det enda du behöver göra är att hänga på samma bar som Roger och hans vänner och/eller vara med och påverka deras värld.

Det är det som är det fina med Spineless Fiction. Ja, och att det är gratis och publiceras under en Creative Commons-licens, så klart!

Så är det äntligen premiärdags för mitt lilla kammarspel ”Gammelbranschen eller Vem släckte stjärnorna?” Ni som vill ta del av kammarspelets upptakt kan göra det här.

(Jag vill poängtera att alla eventuella likheter med nu levande personer är att betrakta som ren och skär satir och att jag i egenskap av kreatör, flata och skåning tillåtit mig vissa humoristiska friheter vad det gäller mindre pk ting.)

Enjoy!

———————————————-
Gammelbranschens gästabud eller Vem släckte stjärnorna?

Artisteliten har bänkat sig vid julbordet och tittar lystet på välkomstdrinken som väntar på dem. Beatrice Ask är redan lite rosig om kinderna, eftersom man noggrant sett till att placera henne mellan de tvenne eldarna Mikael Persbrandt och Stefan Sauk. För att vara helt säker på att charmoffensiven går hem har man täckt upp för alla eventualiteter och dessutom placerat Eva Dahlgren mitt emot henne.

Niklas Strömstedt: Förlåt att jag är sen! (kommer inspringande med andan i halsen.)

Peter Englund: Vi tillämpar väl ändå akademisk kvart, eller va?

Niklas Strömstedt: Jag körde på en fågel och begravde den. (Björn Ranelid himlar teatraliskt med ögonen åt den undermåliga poesin.)

(En liten blekfet man med runda glasögon ställer sig upp och klirrar i glaset. Det är Herr Stim.)

Herr Stim: Kära vänner…

Martin Rolinksi: (knuffar till Torbjörn Flygt i sidan.) Du, får man ett eller två glas vin till maten? Alexander säger alltid att…

Torbjörn Flygt: Sch!

Herr Stim: (blänger irriterat på Martin) Jag har ju vandrat länge vid er sida och tycker att det är på tiden att vi ses så här, ansikte mot ansikte.

(Martin skruvar på sig och en högdragen man på hans andra sida böjer sig fram och viskar i hans öra. Det är Herr Ifpi, som fått nog av den unge mannens dumdryga beteende.)

Herr Ifpi: Unge man, det hör till god ton att hålla tyst när äldre talar.

Martin Rolinski: Men Alexander brukar säga att…

(Herr Ifpi hutar åt honom med en dask i nacken som får hans blonda lockar att falla fram över ansiktet. Richard Wolff och herr APB, en skum herre i mörk trenchcoat, ser gillande på.)

Herr Stim: Låt oss så njuta av maten och varandra (sneglar uppskattande på Jill Johnsson som snabbt tittar bort) och glömma de senaste dagarnas ståhej. Skål!

Alla: Skål! (De dricker girigt gratisspriten.)

Lisa Miskovsky: Satan i gatan, den satt! Hemma i Obbola är det hemkört för hela slanten.

Ulf Dageby: Livet ’e en fest, håll med om det!

Beatrice: Ask (något besvärad över det folkliga inslaget) Ja, jag vet inte riktigt. Så himla kul tycker jag väl ändå inte att livet är, eller? (Hon vänder sig mot Mikael Persbrandt och ler pillemariskt.) Men det kanske kan bli? (Mikael signalerar att han vill ha påfyllning.)

Björn Ranelid: Nej, sannerrligen inte! Jag tjänar inte så mycket pengar som jag borrde. Fildelarrna stjäl mitt levebrööd och är det inte de, så är det de där laaata idrottarna!

Måns Herngren: Idrottarna? Jag tycker nog att Kajsa har jobbat rätt hårt med sin sport faktiskt. Hennes hälsena gick ju sönder och allt. Jag fick dammsuga och sköta hemmet i veckor!

Björn Ranelid: Trrams! En hälsena är väl ingenting! Psykisk vånda och riktigt arbete ska det vara. Sådant arrbete som jag gör, SÅNT ska premierras. Varför ska Zlaaatan tjäna pengar på att skrruva den som Beckham när han inte ens kan böja ett verrb?

Martin Rolinski: Alexander säger att hästsport är…

Mikael Persbrandt: …en djävla bögsport?

Martin Rolinski: Nej, han säger att…

Mikael Persbrandt: Ja, men håll käften då!

(Martin pillar med servetten.)

Björn Ranelid: Det är uppröörrande att man gör narr av oss krreatöörrerr!

Peter Englund: Det är ju inte konstigt att folk görr narr av oss när vissa av oss (blänger på Niklas och Per) inte kan hålla fingrarna ur syltburken själva.

Per Gessle: Jag tycker inte att det var så hemskt med de där 9000 låtarna. Jag har ju nästan skrivit lika många själv och då borde det väl jämna ut sig, eller?

Stefan Sauk: Men du har ju inte skrivit just de låtarna. Tänk om jag skulle sno din cykel!

Piff och Puff Rongedal: Ja, just det!

Niklas Strömstedt: Men han menade ju inget illa…

Mikael Persbrandt: Jag tycker i alla fall att det är jävligt olämpligt att uppmana ungdomar att ägna sig åt joyrides!

Per Gessle: De hade aldrig hittat den där gamla grejen om de 9000 låtarna om det inte vore för att Niklas envisats med att ha youtube-fest på sin blogg!

(Alla nickar och blänger på Niklas.)

Niklas Strömstedt: Jag satt i alla fall inte i tv och sa att jag laddar hem låtar från nätet! (Niklas riktar ett anklagande finger mot Eva Dahlgren.)

Eva Dahlgren: Peka inte på mig. Det var faktiskt inte jag som blev påkommen med fingrarna i syltburken.

Niklas Strömstedt: (brusar upp) DET är väl i alla fall en sak som kan diskuteras, eller hur?!

(Niklas blänger på Eva genom sina designbrillor som han fått alldeles gratis som plåster på såren och en obekväm tystnad lägger sig över sällskapet.)

Stefan Sauk: Han har ju faktiskt en poäng där… (ser sig omkring) Ja, jag menar alltså om det där med att prata om att ladda ner musik på nätet på tv.

Eva Dahlgren: Det säger du bara för att Stellan var en mycket bättre Hamilton och fick vara med i min video. Get over it!

Mikael Persbrandt: Stefan, du satt ju för bövelen på tv imorse och sa att du är pirat. Håll käften med dig!

Lugnet lägger sig åter och det kallskurna glider ner i tysta strupar. Inte ett ord växlas, däremot utbyts förbluffande många sura blickar till höger och vänster. Herrarna Stim, Ifpi och APB verkar nöjda över att äntligen ha fått tyst på sin flock. Till slut beslutar sig dock Hannes för att försöka styra upp situationen.

Hannes Holm: So, Helena isn’t coming then, Colin?

Colin Nutley: You’d like that wouldn’t you, lover boy? Anyway, she’s at home crying and screaming. You know what she’s like.

Hannes Holm: Oh, yes… I wasn’t man enough to handle all that.

Colin Nutley: Who is?

Beatrice Ask: Who? What? Where? (ser sig förvirrat omkring.)

Mikael Persbrandt: Håll käften!

(Ingen ens försöker återuppta konversationen förrän man tuggat i sig både rökt ål, sylta och skinka och nu sitter och mumsar i sig risgrynsgröten i jakt efter mandeln.)

Martin Rolinski: Jag vill ha en mandel! Jag vill ha en mandel!

Rickard Wolff: Vill du? (ler)

Piff och Puff Rongedal: Nä, vi!

Peter Dalle: Vill ha och vill ha?! Det är det som är felet med dagens ungdomar. Ni vill bara ha och ha, men hur ska vi kreatörer få betaaalt? (Tystnad) Nä, ni tänkte inte på det, va?

Torbjörn Flygt: Min senaste roman har inte alls sålt lika bra som de tidigare. Ändå är det en rafflande skildring av slitningar och spänningar över tre generationer i medelklassen. Sånt kan bara inte slå fel.

Joey Tempest: Öh … Jag gillar ”Pudlar” av Mikael Nilsson.

Torbjörn Flygt: (Ignorerar Joey) Den skulle sålt hundratusentals exemplar om det inte vore för alla finniga fjortonåringar som vill gratisläsa mitt epos om medelklassens våndor!

Joey Tempest: Vad betyder ”epos”?

Rickard Wolff: Själv tycker jag att ”Döden i Venedig” är en fantastisk bok. Har du läst den, Martin? (lägger faderlig armen om ryggstödet på Martins stol. Martin spärrar upp ögonen.)

Martin Rolinski: Alexander säger att Zarot… Zarant…

Björn Ranelid: Zarrathustrraaa! (frustar av upplyst förtjusning så att hans solbrända bringa häver sig)

Joey Tempest: Är inte Zarathustra ett metalband?

Mikael Persbrandt: Din jävla toypudel!

Piff och Puff Rongedal: Precis, toypudel var ordet!

Eva Dahlgren: Aj, fan! (gnuggar kinden) Jag fick en mandel. (Martin, Piff och Puff tittar besviket på henne.)

Mikael Persbrandt: Ja, det var väl typiskt. Den enda av oss som inte vill ha en mandel fick den. Helvete!

Martin Rolinski: Alexander säger faktiskt att mandel…

ALLA andra: Vi skiter i vad Alexander säger!

Mikael Persbrandt: För helvete!

Så lägger sig åter lugnet och över det lilla sällskapet som sitter tysta och tittar ut över staden som breder ut sig för deras fötter. Snön faller stillsamt över Slussen och suddar långsamt ut alla de otäcka fildelarna som kilar omkring som råttor därnere med vackert inslagna köpejulklappar i famnen. Julklappar, som artisterna vet, inte innehåller något som de kommer att får en royaltypeng för.

De begrundar hur de ska kunna köpa julklappar till sina barn, nu när julbonusen uteblir. Hur ska de kunna se på sina barn och säga: ”Jag är ledsen, det blir inga julklappar i år.” Och värst av allt, hur ska de stå ut när deras barn tittar på dem med tindrande ögon och säger: ”Det gör inget, mamma och pappa. Jag har i alla fall redan laddat ner det jag ville ha från nätet.” Hur ska de stackars kreatörerna överleva julen med vetskapen om att de närt fildelare vid sin barm?

Stjärnorna på himmelen de blänka, men uppe på Gondolen slocknar de en efter en.

(Ridå)
—————————————

Om ni orkat läsa så här långt, så orkar ni lite till:
Mejla riksdagsledamöterna
Stoppa IPRED!
Mediebojkott 2008
Namninsamling mot IPRED

Andra skriver:
Klipp er och skaffa ett riktigt jobb
Ljummet mottagande av IPRED-förslag
Upphovsrätt contra medborgarrätt
Piratrörelsen är den nya folkrörelsen
IPRED ännu en björntjänst för upphovsrätten
Små högljudda grupper
IPRED: Beatrice Ask har en poäng
Ask: de måste få betalt för sitt jobb
——————————————————————
Jag stämmer ingen som laddar hem min roman “Chefer från helvetet” alldeles gratis här eller från The Pirate Bay.

Som ni alla vet skrev 37 artister på en pr-byråförfattad debattartikel i förra veckan. Tanken var att starta jaktsäsongen på fildelare med pompa, ståt och ett rejält mått av gammal hederlig kränkthet. Dessvärre gick det hela inte riktigt som planerat. Istället för att driva tillbaka en massa ångerfulla fildelare till DRM-helvetet, så föll denna exklusiva del av artisteliten i sin egen fina, pr-byrågrävda grop.

Under veckan som gått har därför känslorna svallat. I torsdags fick till exempel Niklas Strömstedt ta emot flera upprörda samtal från kolleger sedan det uppdagats att han ertappats med fingret i syltburken och bjussat på upphovsrättsintrång på sin blogg. Det ryktas att Björn Ranelid kallat honom ”ett amatörrpoetiskt grrottetrroll” och att Alexander Bard sms:ade: ”Du är ta mig fan inte välkommen i Liberati! Cheerio!”. Alexanders lilla känsloutbrott kan dock förklaras med att han inte fick vara med och skriva under artikeln, men Niklas är ju en känslig och fin kille så han tog ändå illa vid sig.

Lite senare på kvällen ringde, som tur var, Per Gessle upp Niklas och erbjöd en benig skuldra att gråta ut mot. Under dagen hade nämligen den trista gamla ”nyheten” om att Per själv gjort sig skyldig till upphovsrättsbrott på inte mindre än 9 000 punkter stinkande flutit upp till ytan som en självmördartorso vid statshuset. Han ansåg det därför bäst att göra Niklas till sin partner in crime om i fall Ranelid skulle få för att ringa och kalla honom ”rregenerrerrad scenestrradöörr” eller något ännu värre.

Den mesta upprördheten har dock riktats mot STIM, IFPI och Antipiratbyrån, som med sitt lilla ogenomtänkta pr-trick satt artisteliten på pottan. I ett försök att gjuta olja på vågorna har man därför gjort gemensam sak och bjuder idag den 37-hövdade artisteliten på julbord på Gondolen. Man hoppas att lite av Lallerstedts hemlagade skinka och snaps ska lugna de upprörda kreatörsnerverna. Beatrice Ask har även hon fått en inbjudan, eftersom man av erfarenhet vet att en rejäl släng av starstuckness kommer att se till att hon fortsätter vara både blind och döv för vad den lilla gruppen av protesterande fildelare har att säga om tråkiga saker som rättssäkerhet och privatpoliser.

Dessvärre är även detta okonventionella grepp ett initiativ från samma pr-geni som kom på den mindre lysande idén att säga åt artisteliten be sina fans att dra åt helvete, så att säga att det inte bådar gott torde vara årets understatement. Problemen började faktiskt redan på väg till Gondolen, när Mikael Persbrandts och Stefan Sauks egon inte fick plats i Katarinahissen på samma gång. Tumult utbröt och smockorna hängde i luften när Piff och Puff Rongedal försökte utnyttja tillfället till sin egen fördel och tränga sig före i kön.

Som tur var kom Joey Tempest oväntat lägligt till undsättning. Joey råkade tappa sitt läppglans så att det studsade iväg över gatstenarna. När han böjde sig ner för att plocka upp det sprack hans spandexbyxor och avslöjade ett par färgglada tomtekalsonger av 100% äkta polyester. Spandexbyxorna var dock inte det enda som sprack. När Mikael och Stefan såg tomtekalsongerna sprack deras ansikten upp i breda leenden. Det dunkades kamratligt i ryggar och sedan singlade de slant om vem som skulle få ta hissen upp. Stefan vann, så det föll på Mikaels lott att jaga Piff och Puff Rongedal uppför trapporna istället. En uppgift som han till deras förskräckelse grep sig an med liv, lust och dånande Dramaten-röst.
——————————–
Mina vänner, detta är alltså upptakten till ett litet gruvligt kammarspel i en akt som jag osökt valt att kalla: ”Gammelbranschens gästabud eller Vem släckte stjärnorna?”

Medan ni väntar på att första akten ska börja tycker jag att ni kan kika lite närmare på det här:

Mejla riksdagsledamöterna
Stoppa IPRED!
Mediebojkott 2008
Namninsamling mot IPRED

Andra skriver:
Klipp er och skaffa ett riktigt jobb
Ljummet mottagande av IPRED-förslag
Upphovsrätt contra medborgarrätt
Piratrörelsen är den nya folkrörelsen
IPRED ännu en björntjänst för upphovsrätten
Små högljudda grupper
IPRED: Beatrice Ask har en poäng
Ask: de måste få betalt för sitt jobb
——————————————————————
Jag stämmer ingen som laddar hem min roman “Chefer från helvetet” alldeles gratis här eller från The Pirate Bay.

Det tycks råda en del delade meningar om vad ett “trafikstråk” är. Det vore ju inte så illa om det inte vore för att den exakta betydelsen av “trafikstråk” är centralt för att få grepp om exakt hur hemsk den “nya” FRA-lagen egentligen är. Som det nu är verkar ingen veta vad de där trafikstråken är. IT-folk går bet, riksdagsledamoter har inte en susning och högsta hönset på FRA, Ingvar Åkesson skakar på huvudet och säger att det där med trafikstråk, ja det är minsann bara “politiker-hittepå“. Det känns ju tryggt. Vi andra som läst 1984 kallar det inte “politiker hittepå”, utan “nyspråk“.

Eftersom Reinfeldt är rädd för att skottet ska komma inifrån, så är det ju inte så konstigt att han numera tyr sig mer och mer till Tomhylsan. Det finns ju ingen anledning att frukta en Tomhylsa. Ja, inte om man är statsminister i alla fall. Är man en vanlig medborgare känns det lite svajigare, men sådana små detaljer bryr sig inte Reinfeldt om. Jag kan se framför mig hur Reinfeldt och Tomhylsan sitter och kuckelurar fram på småtimmarna och försöker komma på hur de ska slingra sig ur FRA-krisen:

———————–
Reinfeldt: Hördu, Tomhylsan, vad fan ska vi göra åt det här?

Tomhylsan: De där jäkla brudarna… De är envisa som synden.

Reinfeldt: Ja, de är värre än när Filippa vaknat på fel sida.

Tomhylsan: De verkar ha glömt att de fick vara med bara för att vi skulle se jämställda ut. Det var ju aldrig tänkt att de faktiskt skulle ha något att säga till om.

Ingvar Åkesson: (Kikar in genom dörren) Har ni fest, eller?

Reinfeldt & Tomhylsan: (i dyster kör) Nä…

Ingvar Åkesson: Var ‘e brudarna?

Reinfeldt: De sitter väl och konspirerar någonstans.

Tomhylsan: Och Maud är uppe i Högfors och vinterrustar huset med Rolf.

Ingvar Åkesson: Åh, fan… Är det dags för det nu? Vi har inte hunnit med något sådant på Lovön än. Det är så mycket med de där nya kablarna.

Reinfeldt: Har ni redan börjat packa upp dem? Om brudarna inte lugnar ner sig kanske ni snällt får packa ner dem igen.

Ingvar Åkesson: Åh… Men öppet köp-tiden har ju gått ut. Vi kan inte lämna tillbaka dem.

Tomhylsan: Helvete också. Kan vi inte bara koppla in dem i alla fall? I smyg?

Reinfeldt: Det går inte. Camilla är som en jävla hök. Ända sedan hon fick de där blomsterkvastarna skulle man kunna tro att det var hon som var statsminister. Hon hör och ser allt.

Städerskan: (tömmer papperskorgen och tittar häpet upp) Men statsministern varken hör eller ser ju något alls!

Reinfeldt, Tomhylsan & Ingvar Åkesson: (blänger surt på städerskan som snabbt kilar ut ur rummet.)

Ingvar Åkesson: Då gör vi en deal med henne.

Reinfeldt: Men min regeringsduglighet då?

Tomhylsan: Vår vad? (ser förvirrad ut)

Ingvar Åkesson: Gör en deal med henne. Låt henne tro att hon är så där viktig som hon tror.

Reinfeldt: Men då kan ju folket tro att jag faktiskt lyssnat på dem!

Tomhylsan: Urk! Hemska tanke!

Ingvar Åkesson: Det är bara bra. Då kanske ni kan sitta och leka regering en mandatperiod till.

Reinfeldt: Men vi måste ha den här lagen. George vann den helt ärligt under vår senaste golfrunda.

Tomhylsan: Förlorade du?

Reinfeldt: Ja?

Tomhylsan och Ingvar Åkesson: (fnissar i kör)

Reinfeldt: Vadå? Vad fnissar ni åt?

Ingvar Åkesson: Till och med Barbara vinner över George i golf. Han har aldrig vunnit en runda.

Tomhylsan: Förrän nu. (fnissar igen)

Reinfeldt: Jag tyckte i alla fall att han hade en fin swing… (surar)

Ingvar Åkesson: Poängen är att ni kan få folket och Camilla att tro att ni lyssnar på dem bara genom att döpa om några få saker i lagen. Jag läste en himla inspirerande bok en gång, där de jobbade mycket med att hitta på nya ord för saker. Det var väldigt framgångsrikt.

Reinfeldt: Förklara.

Tomhylsan: Jag fattar ingenting.

Ingvar Åkesson: Vi vill avlyssna all information som skickas i kabel. Vi försökte säga att det bara var information som gick över gränserna som skulle kontrolleras, men den bluffen såg de rakt igenom. Vi skulle istället kunna säga att vi bara ska spana på vissa…tja…trafikstråk…kanske? Låter det bra? Trafikstråk?

Reinfeldt: Jag gillar tanken. Fortsätt.

Tomhylsan: Jag fattar ingenting. Vad är ett trafikstråk?

Ingvar Åkesson: Det behöver inte fatta. Det finns inga “trafikstråk”, men det låter bra. Det är det som är poängen.

Tomhylsan: Jag fattar fortfarande ingenting. (tittar med tom blick på Reinfeldt)

Reinfeldt: Ingvar menar att vi nu kan säga att vi inte ägnar oss åt massavlyssning, utan åt spaning mot “trafikstråk”.

Tomhylsan: Men vi har väl aldrig medgett att vi vill massavlyssna?

Reinfeldt: Nej, det har vi inte.

Tomhylsan: Och nu ska vi alltså säga att vi inte vill massavlyssna längre, utan bara spana på “trafikstråk”? Erkänner vi inte att vi ville massavlyssna då?

Ingvar Åkesson: Det kommer ingen att bry sig om. De är för upptagna med att försöka komma på vad ett trafikstråk är.

Tomhylsan: Jag fattar! Istället för att spana mot “diffusa yttre hot” skulle vi kunna spana mot “verkliga, konkreta rymdvarelser”!

Reinfeldt & Ingvar Åkesson: Va?

Tomhylsan: Ja, men vi bor ju alla i rymden. Alltså är alla rymdvarelser, så då kan vi spana på alla.

Ingvar Åkesson: … (efter viss tvekan) Ja, ungefär så. Du kanske inte är så dum som du ser ut, trots allt.

Tomhylsan: Nu fattar jag verkligen ingenting. Igen.

Reinfeldt: (klappar faderligt Tomhylsan på axeln) Det gör inget, lille vän. Det räcker att jag fattar, för det är jag som är statsminister och landsfader, eller hur?
——————————-

Och slutligen vill jag bara tala om att jag döpt detta lilla riksdagskammarspel till “Mäster Fredrik eller Rent mjöl i påsen”.

Andra skriver:
Trafikstråk – nåt som politikerna hittat på
Medial blyghet, kursändringar och fjärrkontroll
FRA 2.0 är o-okej
Regeringen hittar på begrepp som saknar betydelse
Kan man snottra trafikstråk?

Först och främst, ett stort grattis till Oscar, som vann nyhetspriset 2008. Kul och mycket välförtjänt!

Det är inte bara Ingvar som kan snappa upp saker som inte är menade för hans ögon. Vi pirater är inte heller så dåliga på sånt. Tidigt i morse snappade jag upp ett brev från Fredde som verkar ha en händelserik vecka i Almedalen tillsammans med sina Alliansvänner:

Hej fru talman, tjena kungen,
här e’ brev från älsklingsungen.
Vi har kul i Almedalen,
och bor flott i rum med minibaren…

Fredde

(Och innan någon börjar klaga på nödrim och bristande taktkänsla vill jag bara påpeka att om Povel Ramel lyckades bygga sin karriär på båda, så borde väl jag vara förlåten för ett enda litet snedsteg, eller hur?)

Idag går Bananrepublikfesten av stapeln på Mynttorget i Stockholm (15:00-19:00). Dessutom fixar Stekare mot FRA efterfest på Café Opera (20:00-03:00)och i Malmö är det stor demonstration på Gustaf Adolfs Torg (17:00) där självaste Timbuktu kommer att hålla i trådarna. Det är då inte utan att jag är mycket stolt över mina piratvänner!

Själv har jag genom hemliga kanaler fått veta att FRA-anhängare kommer att samlas till knytkalas hemma hos Maud i Högfors. Följande mejl har nämligen letat sig fram till min inkorg:

—————————-
Skickat: ons 2008-07-02
Till: Fredrik, Göran, Jan, Tomhylsan, Fredrick, Ingvar, Staffan, Mikael O, Carl
Från: Maud
Hemlig kopia: FRA

Hej Alliansare!
Vad trist det är att bestämma över så korkat folk. Vi gör det hårda arbetet, men alla andra får gå på fest. Och inte har de bjudit in oss heller! Nåja, vi kan ha kul vi med. Medans de andra tuggar bananer som aporna på Skansen, så kan väl vi ha ett trevligt knytkalas hemma hos mig i Högfors?

Vi samlas klockan 14:30 och alla tar med sig något till förhandlings… jag menar matbordet:

Fredrik: Potatissallad
Jan: Rostbiff
Staffan: Gubbröra
Carl: Ta med lite av de där trevliga grissinipinnarna som Anna Maria brukar baka. (De är så festliga!)
Mikael O: Du kan väl ta med dig den där drinken de döpt efter dig
Tomhylsan: Och du kan väl ta med dig den alkoholfria drinken de döpt efter dig, så att Göran har något att dricka han med.
Ingvar: Eftersom maten är ordnad får du bidra med papper till hemlighuset.
Fredrick: Ta med dig lite björkris till bastubadet efter middagen
Och Göran…: Ja, du får väl bistå med lite andlig spis eller nåt…
Själv bistår jag med grönsallad och ett glatt humör.

Hjärtligt välkomna på årets hippaste knytkalas!
Maud
——————–

Försvarsminister Tomhylsan Tolgfors befinner sig nu på väg till Högfors tillsammans med resten av gänget i en hyrd minibuss med Fredrik vid ratten, men har redan låtit meddela att man inte tänker göra några fler kompromisser när man klubbar igenom tilläggen till FRA-lagen i höst. Då vill jag själv ta tillfället i akt och meddela herr Tomhylsan att det är bra det. Jag tror nämligen inte att det går att parfymera den där skitlagen mer utan att riskera ozonlagret. Jag vill dessutom poängtera att jag inte heller går med på fler kompromisser. FRA tror sig bevisligen stå över allt vad lag och moral heter och är ruttet ända in i märgen och bör därför avvecklas helt.