När svensk husmanskost blev en världsangelägenhet…

Jag hade som bekant aldrig några som helst planer på att bli politiker. Jag blev det för att jag kände och känner att jag måste göra något för att sätta P för den övervakningsiver som sprider sig i västvärlden. Jag tänker helt enkelt inte ställa upp på att man använder mig och andra kulturknuttar som svepskäl för att få censurera och övervaka.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig av livet som politiker. Jag förväntade mig en hel del hetluft och det är inget som avskräcker mig. Jag står pall för det mesta. Däremot måste jag säga att jag tillbringat helgen i någon slags förundran över att människor ringt mig från hela jordklotet för att få reda på vem jag åt en trevlig middag med förra söndagen, vem som åt vad, vad som dracks, hur mycket som dracks, hur länge middagen pågick, vad som diskuterades och om jag möjligen fick oönskat besök av trevande händer under middagen. Ungefär samma frågor har kommit i otaliga personliga meddelanden.

Det är naturligtvis mycket viktigt att bringa klarhet kring de anklagelser som gjorts mot Julian Assange. Det är jag övertygad om att alla inblandade tycker och jag hoppas att det kan göras så snart som möjligt. Däremot ser jag inte riktigt vad det spelar för roll i det stora hela att vi alla åt någon form av svensk husmanskost och drack en öl eller två. Inte heller tror jag att praktiskt prat om serverinkoppling och smalltalk om det faktum att större delen av världens giftiga djur bor i Australien kan spela någon roll. Frågan om trevande händer känns mer relevant, men besvaras lätt av det faktum att ingen lämnade middagen med fingerfrakturer. Så skulle inte varit fallet om några trevande händer besökt mig, oavsett vem de tillhörde.

I lördags morse sa jag i ett pressmeddelande att det är rättsväsendets uppgift att utreda Assange och vår uppgift att skydda möjligheten att kunna avslöja maktmissbruk och att “vi som parti vill mana till lugn och invänta mer information kring händelsen. Så lite som vi vill slänga Assange till vargarna, lika lite vill vi ifrågasätta de två kvinnor som anmält honom.” Efter helgens anstormning av frågor och spekulationer åt alla håll känns det mer relevant än någonsin att uppmana folk att hålla huvudet kallt och vänta på mer handfast information än alla de rykten som florerar.

Det finns också all anledning att tro att detta, hur det än slutar, kommer att leda till än mer diskussioner om medias agerande i frågan. Deeped skriver bra om det hela. Jardenberg skriver intressant om långsamhetens lov och här finns dessutom en intressant videosnutt med honom. Emma “Opassande” Andersson är som alltid klok.

Själv hoppas jag att uppståndelsen kring Assanges privatperson får så lite effekt som möjligt för själva organisationen Wikileaks. Wikileaks demokratiarbete behövs mer än någonsin. Det får inte stå och potentiellt falla med en man. Det vore olyckligt om en så viktig organisation skulle vara så sårbar. I pressmeddelandet sa jag att Wikileaks arbete är lika viktigt nu som tidigare. Det tror jag fortfarande, men jag tror också att Wikileaks behöver vår hjälp mer än någonsin. Därför är jag glad över att helgens händelser på intet vis förändrar den överenskommelse som finns mellan Piratpartiet och Wikileaks. Vi kommer inom några dagar att hosta deras nya servrar och se till att de fungerar som de ska, precis som vi kommit överens om.

Posted by Anna Troberg on Aug 23 2010. Filed under Piratfrågor. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0. You can leave a response or trackback to this entry