“Piratpartiet är det enda partiet som för en seriös diskussion om kulturen, internet och framtiden.”

*omg* HAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAAHAHAHAAAAAHAHAHAHAHAHAHA!!!

Då ser jag en sak som är viktigare att kämpa för, för musikskapare, än kopiering via nätet. Men, det är inte lika bra för storbolagen inom industrin, så det pushas inte för det med stora pengahögar.

Nu tar flertalet kreatörer ställning och detta via sina organisationer och då gnäller Anna om även detta och dessutom med konspirations-ångande pamflett-haranger som “Det kan omöjligt vara en slump att Antipiratbyrån, Netopia och Kulturskaparna poppar upp nästan samtidigt och mobiliserar mot de hemska fildelarna. Som jag förutspådde tidigare, så handlar det troligen om en ganska så välplanerad mobilisering. ” Det påminner mer och mer om Ricks gnällande, vridande och vändande av argument tills inget finns kvar förtom fullkomlig tomhet. Anna hade lite mer djup än Rick tidigare men umgänget verkar vara destruktivt. “Omöjligt vara en slump” stora ord men utan innehåll.

Och Anders Troberg, om du tror det funkar att använda låtar i politiskt syfte utan upphovsmakarens tillstånd och medgivande så rekommenderar jag PP att använda Ulf Lundells “Öppna Landskap” eller varför inte Wiehes “Titanic” officiellt på PPs hemsidor så får vi svart på vitt gällande hur rättsproccessen funkar.

Ovan är vad jag förstår vanligt i bokbranschen. Men icke i musikbranschen. För egen del äger jag rättigheterna till mina verk – på fackspråk manus.

Jag föstå inte varför du vill sälja rätten till ditt verk till något företag, borde det inte vara läpligare att bara sälja exemplarframställningsrätt under en bregränsad tid?

Jag tror frasen “fri fildelning” uppfattas fel. Som jag förstår den så innebär det att “fildelning i sig” inte skall vara kriminellt. För det finns inget som säger att filer som delas automatiskt innehåer data som gör att delandet innebär upphovsrättsbrott.

Men, omställningen mellan “hur funkade det förr” och “hur kommer det att funka i framtiden” är stor och utanför denna diskussion (tror jag).

Charles Stross skrev ett blogginlägg (engelska) om monetärisering av det skrivna ordet, som (naturligtvis) inte har ett hårt svar, men det borde finnas en del potentiella idéer i kommentarer och text.

Samtidigt som man behändigt avstår från att definiera ver gränsen för kommersiell skala går…

“Nummer ett – namnrätt och nummer två, den viktigaste, efter försäljning av verket har jag som upphovsman fortfarande en ideell rätt till verket. Exempel. Ulf Lundell har sålt sin rätt till Öppna Landskap till ett musikförlag. Då Sverigedemokraterna använder Öppna Landskap till reklam stämmer Ulf Lundell Sverigedemokraterna. Förklaringen på ideell rättighet: Det är Ulf Lundell, som inte äger verket, som stämmer och inte ägarna musikförlaget.”

PP är för att rätten att bli namngiven som upphovsman ska vara för alltid.

När det gäller den ideella rätten så handlar den till syvende och sist om pengar. Lundell kan inte hindra SD från att använda den, han kan bara ta betalt för det. Vill han komma åt dem så är en rättsprocess dessutom klumpig, ineffektiv och dyr. Är han smart så gör han istället en smädande sång om dem och släpper den fri, då åsamkar han dem en kännbar skada.