1. Prolog
Jag är en terminator. Mitt ovanliga värv rör mig inte i ryggen. När jag fått kontraktet i min hand så finns det bara en utväg. Terminering.
Folk kan böna och be bäst de vill, men jag ser pragmatiskt på saken. Jag gör slut på folks lidande. Jag gör dem en tjänst. Och jag är bra på det. Man skulle kunna säga att jag har en naturlig fallenhet för det jag gör. Det är inte så konstigt, ty vem känner lidande som jag gör? Jag är gift med en riksdagsman. Min svärmor är galen. Jag bor i Dande-jävla-ryd! Kan det bli värre?
Men som av en ödets nyck jag tycks oförmögen att göra slut på mitt eget lidande. Plenty säger att jag är patetisk och hon har naturligtvis helt rätt. Det var hon som gav mig jobbet. Som terapi. I förhoppning om att det skulle inspirera mig att ta mig i kragen och sopa framför egen dörr. Än har det inte givit något resultat. Plenty är positivt lagd och hyser fortfarande gott hopp om mig. Jag är en bitter hagga som givit upp hoppet om mig själv för längesedan.
Kanske finns det ett bäst före datum för terminering som jag alldeles ovetandes har passerat. Kanske är det helt enkelt så att mitt risiga äktenskap är så dött att det inte längre går att förpassa till de sälla jaktmarkerna. Tanken svindlar… Och medan jag försöker förstå min situation fortsätter jag oförtrutet att hjälpa andra med det jag borde göra för mig själv. Jag terminerar förhållanden som drabbats av galloperande rigor mortis.
(Du kan påverka berättelsen genom att till exemepl föreslå vad som ska hända, hur personer ska reagera eller varför inte genom att föreslå helt nya personer? Vill du att BadMatch ska ta hand om ditt eget förhållande? Hojta till så kanske du får BadMatchs hjälp i fiktiv form. Kommentarsfältet är ditt!)
Short URL: http://www.annatroberg.com/?p=3412
Posted by Anna Troberg
on Feb 23 2010. Filed under BadMatch, BM - Story.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0.
You can leave a response or trackback to this entry
När jag läste dessa rader så kom jag att tänka på flera saker, men det absolut första jag tänkte på var författaren William S. Burroughs, en favorit hemma i bokhyllan. Sedan så tänkte jag på något konstskolerelaterat projekt, något som kunde ha ägt rum under ens egen tid (2000-talets första decennium) som elev på en dylik, Sedan så tänkte jag på alla oss (jag är en av “oss”) som på alla tänkbara vis vi kan i bloggens form och på andra vis försöker skapa opinion mot det fullständiga galenskapsvansinne som verkar prägla politikers och gamla (dåtida) upphovsrättsföretags inställning till webben kontra inte helt oviktiga saker som t.e.x demokrati, sedan så tänkte jag….. Till berättelsen nu här kommer en kort liten stundens ingivelse fortsättning, blott ett litet stycke
Fortsättning
Det är en ödes ironi, jag terminerar och likt en antikens Afrodite får folk att bli hälsosamt pilska, kära och lyckliga på och med varandra igen, jag tror jag vet vad felet är, alla radikalfeministerna man lyssnat på när det gäller det här med att närma sig kvinnor har helt enkelt en smula fel när det gäller vissa saker och detaljer….
Att vara en terminerande man på 40+ är not so easy alla gånger, vilket får en att tänka på en gammal låt med Guns N R….från den där tiden när…….
.-= Patrik Söderlund´s last blog ..SvD & DN – Antipiratbyråns allierade? =-.
[...] Bland spännande kulturprojekt i samtiden för samtiden av folk vän med samtiden kan också nämnas det intressanta svenska filmprojektet Nasty Old People. Gått om många sköna kreativa inputs, tankegångar, uppslag och påbörjade ideer för andra att ta del av, dela o.s.v av hittar man på Anna Trobergs blogg, t.e.x detta 1. Prolog. [...]