Poetic justice, eller nåt…
Liza Marklund är i blåsväder igen. En norsk recensent påstår att hon och James Patterson plagierat en scen ur Klas Östergrens roman “Den sista cigaretten” i sin egen “Postcard Killers”. Bonnier tar allvarligt på saken och låter nu sina advokater reda ut huruvida det faktiskt rör sig om plagiat eller ej.
Själv tar jag inte det minsta allvarligt på saken. Av de två textsnuttar som finns i Aftonbladet, så rör det sig möjligen om en liten oskyldig allusion eller influens och sådant är mår kulturen riktigt bra av. Med det sagt, så kan jag ju inte tycka att det är lite småskoj att självaste Liza Marklund figurerar som potentiell skurk i en kopieringshärva. Det är mycket LOL.
Popularity: 4% [?]
Short URL: http://www.annatroberg.com/?p=3175

Fast…
… Det här kanske innebär att boken är BRA för en gångs skull? Liza har ju lyckats lite sådär med att producera läsvärda böcker innan. En remix på ett annat verk kanske kan få henne på rätt spår?
Beelzebjörn´s last blog ..Tjejsnack, formel ett och epic afk:ness
Det spelar naturligtvis ingen som helst roll huruvida Liza har läst den andra boken eller inte, jämför med copyrightreglerna för kopiering av tonkombinationer, om det här hade varit att hon hade skrivit riffet till “smoke on the water” utan att själv någonsin ha lyssnat till Deep Purple så hade det ändå lik förbannat varit juridiskt copyrightintrång.
Det börjar torna upp sig kring varför det heter Piratförlaget. Den deckaren kanske är den mest spännande från Liza.
Piratförlaget och piratpartiet är väl bara 2 sidor av samma mynt. Och Liza Marklund har en gång i tiden skrivit en krönika som uppskattades oerhört av alla piratpartister. Så, vad är det för fel på henne nu då förutom att hon alltsom oftast förvanskar varenda liten detalj i ett händelseförlopp, utesluter alla fakta som inte passar henne och därefter upphöjer skiten till sanning ?