I går vann Gun Svensson Stora Bloggpriset i kategorin politik och samhälle. Det är hon väl värd. Bättre bloggare får man leta efter. Dessutom är hon ett strålande exempel på att nätet inte alls bara bebos av yngre förmågor. På nätet ryms faktiskt alla.

Och Farmor Gun vore inte Farmor Gun om hon vilade på hanen. I dag skriver hon tillsammans med en av Piratpartiets andra riksdagskandidater, den formidable Mikael Nilsson, en mycket intressant debattartikel i Aftonbladet. Den behandlar det faktum att Sverige i detta nu kämpar för att få exportera flygburen övervakningsutrustning till Libyen.

Både FN och Amnesty har invändningar mot Libyens behandling av flyktningar, men det tycks inte oroa handelsminister Ewa Björling: “…kan man kombinera att man blir bättre på mänskliga rättigheter tillsammans med bra övervakningssystem så ser inte jag att det är ett hinder.” Precis som Svensson och Nilsson mycket riktigt påpekar, så är ett sådant här övervakningssystem i sig en kränkning av de mänskliga rättigheterna.

Svensson och Nilsson tar också upp liknande fall där den svenska regeringen uppvisat ett fullkomligt ointresse för mänkliga rättigheter: “Regeringen har redan tidigare genom FRA exporterat svensk signalspaningsteknik till diktaturregimen i Saudiarabien, och halvstatliga TeliaSonera bistår med massavlyssning av medborgarna i länder som Vitryssland och Azerbajdzjan.” De konstaterar att detta måste få ett slut och jag kan ju inte annat än att hålla med dem.

Det är illa nog att den svenska regeringen inte drar sig för att övervaka sitt eget folk. Men det blir rent perverst när man dessutom försöker prångla på andra sin avskyvärda övervakningsiver.

Popularity: 4% [?]