Låna och betala tillbaka 70 år efter din död?
Det påstås ofta att den typ av skydd vi idag har för immateriella rättigheter är en förutsättning för konstnärligt skapande, men det där stämmer faktiskt inte alls. Konstnärliga yrken har generellt dåliga framtidsutsikter om det är pengar man vill ha. Så har det alltid varit. Nej, människor skapar för att de vill skapa och jag skulle dessutom vilja påstå att alla skapande människor kopierar friskt. Kopiering är inte något fult. Det är en grundförutsättning för själva skapandet.
Chaucer sneglade inte så lite på Boccaccios Decamerone när han skrev sin Canterbury Tales. Shakespeare lånade friskt från allt och alla före honom, men vad gör väl det? Numera lånar ju alla av honom, så det jämnar ut sig. Italio Calvino kastade många getögon på Ovidius. Jeanette Winterson kastar ofta sina på dem båda och Emma Donoghue är inte sämre hon fluktar i sin tur på Winterson.
Och tro nu inte att det bara rör litteratur. Det korsbefruktas friskt. Nick Cave piggybackar på Milton. Picasso gluttade inte bara på damer i Avignon. Han gluttade rätt rejält på afrikansk konst också. För att inte tala om filmbranschen! Ni vet de där som det är så synd om. Där lånas det friskt! Det är bara att kika på vilken Tarantino-film som helst, så förstår ni vad jag menar.
Men, säger någon kanske nu, det där handlar om influenser. Det uppnår inte verkshöjd. Det stämmer (i de flesta fall). Men tänk om vi kreatörer, i vårt skapande, var fria att förhålla oss till vår samtid som vi förhåller oss till historien. Anta att vi kunde använda andras verk och publicera dem i ickekommersiella sammanhang. (Med bibehållen ideell upphovsrätt om man så vill.) Jag tror inte för ett ögonblick att det skulle sätta P för allt skapande. Jag är övertygad om att den kreativa energin skulle svämma över alla bräddar. Det viktiga skulle helt plötsligt inte bli VEM som gör vad, utan HUR man gör det. Det skulle i sin tur locka människor att utveckla sin kreativa egenart. Och det skulle leda till ett kommersiellt skapande med bredd och mångfald.
Jag är dessutom ganska så säkert att det är åt det här hållet utvecklingen rör sig. Det har alltid varit svårt att skydda ett verk. I dag är det ännu svårare. Det är i realiteten omöjligt, så länge man inte är beredd att skapa för byrålådan. I dag är det inte ens önskvärt att hålla för hårt i sina verk. Jag har träffat och pratat med många unga kreatörer och för dem är det en självklarhet att lägga ut sina verk på nätet. Om man inte gör det, så syns man inte. Och syns man inte, så har man inte heller en suck i helsike att försörja sig på sin konst. Lagarna hänger inte med riktigt, men förändringen sker even as we speak.
Fredrik Lindström var inne och nosade på samma idéer i gårdagens Aftonbladet. “Fildelningsdebatten kan bara sluta på ett sätt. Inte för att det är okej att sno från andra. Snarare för att ingen människa egentligen kan äga, bevaka och skydda det hon skapat. Det är själva normaltillståndet!” Om vi bortser från att han olyckligt använder ordet “sno”, så har han i princip rätt.
Det typ av skydd vi har av immateriella rätter är en parentes i historien. Lindström fortsätter med att beskriva sakernas tillstånd före 1800-talet: “Där [före 1800-talet] var också konst och konsthantverk samma sak. Och skillnaden mellan den som gjorde original och kopia var mycket mindre, mellan Rembrandt och konstnärslärlingen.” Och nog ser jag en poäng i att skrapa lite på ytan på vår moderna originalitetskult. För vad är egentligen ett äkta original? Som jag tidigare nämnde, så bygger all konstnärligt arbete på sådant som skapats tidigare.
Slutligen gör Lindström ett intressant observation. Om en kreatör, i Lindströms exempel bandet Metallica, grundar sin framgång på en lång kulturell tradition, så står kreatören på sätt och vi i skuld till den traditionen: “De stora intäkterna i den traditionen har ingen rätt att roffa åt sig, precis som andra traditioner jämte språk och kultur aldrig kan vara annat än allmän egendom.”
Här kan det kanske återigen vara läge att poängtera att det alltså inte handlar om att kreatörer inte ska få betalt alls, utan huruvida det system vi har i dag är rimligt. Om en form av kopiering är en förutsättning för själva skapandet, så är det hög tid att se andra typer av kopiering i ett annat ljus. Som det är nu, så är det fritt fram för kreatörer att plundra historien, men man ger inte något tillbaka till den. Eller ok, så småningom. Men vilket annat lån skulle man kunna få på villkoret att man betalar tillbaka 70 år efter sin död?
Popularity: 4% [?]
Short URL: http://www.annatroberg.com/?p=3085
Posted by Anna Troberg
on Jan 28 2010. Filed under Piratfrågor.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0.
You can leave a response or trackback to this entry
Att Fredrik använder sig av ordet “sno” beror säkert på att kommer från Gnällbältet.
Björn Felten´s last blog ..80 + 64 + 4 = 0 — en välbehövlig push
“För att inte tala om filmbranschen! Ni vet de där som det är så synd om. Där lånas det friskt! Det är bara att kika på vilken Tarantino-film som helst, så förstår ni vad jag menar.”
Ännu bättre exempel:
Först kom Kurosawa med Yojimbo. Denna har sedan kopierats som:
* För en handfull dollar
* Last man standing
* Last man standing (den har gjorts två gånger)
* Korpen flyger
* Battle for Ura (också känd som The Warrior and the Sorceress)
Denna film låg också bakom renessansen för western-genren. Den skapade “mannen utan namn”, gjorde western skitig och skapade den ikonografi och filmteknik som kom att dominera western.
Värt att notera är att den enda officiellt sanktionerade remaken är den senare Last man standing.
Mycket bra skrivet! Om jag skriver om fildelning och upphovsrätt igen snart ska jag försöka komma ihåg att länka hit!
Mycket bra. Är inte det här något att för Newsmill.
Hej Girige Arne!
Jag har slängt upp den på Newsmill nu. Tack för att du påminde mig! Lägger upp en länk så snart den publicerats.
[...] Anna Troberg – Låna och betala tillbaka 70 år efter din död? [...]
[...] om det vore något nytt. Remixande har förekommit sedan människan började skapa kreativa verk. Jag skrev ett helt inlägg om detta igår. Remix, det vill säga delvis kopiering och bearbetning av delar av andras verk, är i själva [...]
[...] eftersom det tagit mest arbete att framställa? I dagarna refererar både Fredrik Lindström och Anna Troberg över koncept såsom original, kopior, lån och om något egentligen är originellt idag. Om det [...]
“Lindström fortsätter med att beskriva sakernas tillstånd före 1800-talet: “Där [före 1800-talet] var också konst och konsthantverk samma sak. Och skillnaden mellan den som gjorde original och kopia var mycket mindre, mellan Rembrandt och konstnärslärlingen.”
Fast… det där stämmer väl inte riktigt? Original från Rembrandt (eller annan godtycklig stor bildkonstnär) är ju värda mycket mer än kopior; där kan vi verkligen tala om kreatörer som lyckats tjäna pengar på mervärdet hos sina produkter och fått kopiorna värdelösa.
Calandrella´s last blog ..Klädesfrihet en medborgerlig rättighet – tillåt burkor
[...] par vänner av American Idiot av Green Day. Att kräva betalt för den bok jag skrev helt själv (inspirerad av andra verk, naturligtvis, även om det inte liknande mina inspiratörers verk nog för att räknas som remix) [...]
[...] This post was mentioned on Twitter by Anna Troberg and Piratbloggar, lillebrorsan. lillebrorsan said: Troberg: Låna och betala tillbaka 70 år efter din död? http://bit.ly/9N993F [...]
“Det[kopiering] är en grundförutsättning för själva skapandet.”, om det hade varit sant hade aldrig det uppkommit någon kultur från första början.
Jag gillar dock denna formuleringen: “Det viktiga skulle helt plötsligt inte bli VEM som gör vad, utan HUR man gör det.”. Med andra ord ligger inte producentens värde i att producera för sin egen skull, utan för “konstens”/”folkets”/[insert valfri floskel] skull? Jag som trodde PP ville reformera upphovsrätten, inte avskaffa den helt?
Ett annat roligt påpekande är att ditt inlägg är rena kopian av ett annat inlägg från 21e januari, men du kanske bara inspirerades…: http://denpolskapiraten.blogspot.com/2010/01/tankar-krings-upphovsratt.html