I går fnissade jag mig till sömns och minsann om jag inte var lika munter när jag vaknade i morse. Jag är en ganska så glad och optimistisk själ, men jag måste erkänna att det inte är ofta jag känner mig fullt så här sprudlandes munter. Anledningen till all denna munterhet är dessutom tämligen unheard of. Det är nämligen moderaterna som gjort mig så himla glad. Och det, mina vänner, det ÄR faktiskt något helt nytt under solen.

Moderaterna har nämligen presenterat en ny plan för hur de ska locka fler unga väljare till partiet och det kan de ju behöva. Först blev jag lite glad över att de faktiskt låtit riksdagsledamoten Anna König Jerlemyr, som är relativt ung (31 år) leda utredningen. Det visade sig snabbt att det i sig inte var en garanti för någonting.

Jag vet inte riktigt hur den här utredningen gick till, men någonstans på vägen satt det förmodligen ett gäng glada moderater runt ett konferensbord och spånade fritt. Eftersom jag ju är en författande kulturknutte, så kan jag inte låta bli att tolka mina misstankar om hur detta möte gick till i form av ett litet fiktivt vulgärpolitiskt kammarspel med den långa och otympliga titeln: “Unga viljor viner likt herrelösa spjut, tills M lär dem att veta hut”

Eftermiddagen var sen. Ett litet gäng trötta moderater satt och smuttade på det allra sista kaffet som stått på värmning hela dagen. Det smakade lika fränt och beskt som Beatrice Asks humör blev varje gång någon nämnde Pirate Bay. Den sista finska pinnen var uppknaprad och utanför fönstret knatade trötta riksdagsslavar hem för dagen.

Rätt som det var sträckte en av de eftermiddagströtta moderaterna på sig, kanske var det Anna själv, och tittade på de övriga:

Anna: “Jag tror jag har det!”

(De andra tittade nyfiket och förväntansfullt på henne.)

Anna: “Vad är det alla ungdomar känner att de saknar?”

Här skruvade alla lite på sig. Det var ju så längesedan de själv var unga. På den tiden bytte man filmisar. Alla ville ha Johnny Weismüller eller Errol Flynn. Men vad sjutton kunde ungdomar vilja ha nuförtiden? Fanns det fortfarande filmisar? Det måste det ju finnas. Kanske samlade de på filmisar av Brangelina?

Piff: “Tja, vi kanske skulle kunna göra filmisar av hela regeringen och dela ut dem i skolorna till ungdomarna?”

Puff:“Ja! Och på ungdomsgårdarna!”

Knoll: “Men dem lägger vi ju ner…”

Tott: “Tyst med dig! Vi lägger inte ner, vi omdistribuerar tillgångar. Det är allt.”

Anna: “Men vad är det ungdomar vill ha mer än allt annat?”

Puff: “Arbete?”

Knoll: “Nej, det är de för lata för. Annat var det på min tid, då…”

Anna, Piff, Puff och Tott suckade i kör och vilade pannan i händerna. Knolls utläggningar om sin svåra barndom brukade sluta som den där berömda Monty Python-sketchen, antingen i en skokartong på motorvägen eller i en septitank med väggbonaden “Hem ljuva hem” på väggen.

Anna: Tyst med dig.

Puff: “Sprit?” (Puff var från Norrland och mindes hur han brukade glassa med sin attachéportfölj av fejkläder utanför den lokala Sibyllan redan när han gick i sjuan. Hans jämnåriga brukade stå där med sina Puch-mopeder och peka finger åt honom, medan de ivrigt försökte dölja sin avundsjuka med hånfulla flin.)

Piff: “Eller kanske det där nya spelet… Vad heter det nu igen? … VoFF?” (Hon såg sig förvirrat omkring på de andra.))

Anna: (En smula skeptiskt.) VoFF?

Piff: “Ja. Det där spelet där man FÅR slå dvärgar…”

(De andra skruvade sig åter.)

Piff: “Och den där Ozzy är med också. Han med draken… Ja, Sharon alltså.”

(Anna tittade menande på de andra, och sedan lite snusförnuftigt på Piff.)

Anna: “Piff, vi sa ju att du skulle hälla ut den där flaskan Fernet som du hade i skrivbordslådan, eller hur? Har du verkligen gjort det?”

Puff: “Hon kanske menar WoW?”

Piff: “Jag sa ju det! Och det är faktiskt fönsterputs i den där flaskan! Till min datorterminalmonitor!”

(Ordet “skärm” hängde i luften, men ingen orkade säga det högt. Piff var inte känd för att vara så teknisk bevandrad. Medan de andra var uppdaterade och just hade lärt sig att det numera faktiskt hette “skriva ut” och inte “printa ut” och att stationär dator var en sådan som aldrig lämnade skrivbordet, medan en laptop låg i handväskan och skramlade, så pratade Piff fortfarande med värme i rösten om Telex. Till slut bröt Tott tystnaden.)

Tott: “Undomar vill ha en fast hand. Det är bra för dem.”

Anna: “Ja, precis! Det var det jag tänkte säga. Ungdomar vill ha trygghet och vi vet ju alla vad trygghet är, eller hur?”

(De mindes alla (eller nästan alla, i alla fall…) mottot som de lärt sig på den senaste partistämman.)

Alla, utom Piff: “Kontroll, kontroll, kontroll!”

(Piff, som blandade ihop partistämman med MUF:s kongress skanderade till de andras förtret istället ett helt annat motto.)

Piff: “Häv! Häv! Häv!”

Anna: (En smula irriterat.) Ungdomar vill ha trygghet. Trygghet är kontroll. (Triumferande.) Vi ska lova dem 200 cyberpoliser!!!

(Ungfär här förväntade Anna sig glada tillrop från sina medarbetare, men fann sig istället vara fokus för fyra stirrande fågelholkar.)

Tott: “Cyberpoliser?”

Knoll: “Vad är det?”

Anna: “Det är poliser som liksom inte riktigt finns på riktigt, bara på nätet. Men ändå finns de liksom på riktigt, de ser bara ut som tecknade figurer. Egentligen heter de typ Bosse och Lotta och bor i Farsta.”

Puff: “Men vad gör de då?”

Anna: “De ska liksom nätvandra. Det är som att nattvandra, fast på nätet. De ska vara sådär coola, så att ungdomarna liksom tyr sig till dem och anförtror dem saker. Ungdomar gör sånt på nätet, förstår ni. De anförtror sig till totala främlingar hela tiden. Det är det de gör där. Liksom.”

Knoll: “Förutom när de porrsurfar eller beställer illegala droger.”

Anna: “Ja, ja, men det där vet ju alla. Det behöver ju knappast sägas, eller hur?”

(De andra nickade instämmande.)

Piff: “Så vi ska lägga ut en massa pengar på att skapa en massa oemotståndligt coola cyberpoliser som liksom inte finns på riktigt, men som ändå finns i Farsta och på så sätt göra ungdomarna trygga, glada och kontrollerade?”

Alla: “Ja.”

Piff: “Och det ska få dem att rösta på oss?”

Alla: “Självklart.”

Anna: “Cyberpoliserna kommer dessutom att flytta in i Second Life!”

Tott: “Åh! Är det den där nya, heta nättrenden? Det är värsta coola grejen! Alla COOLA myndigheter har använt sig av den sedan den dök upp alldeles nyss. Det är bara typ tre, fyra år sedan. Rykande färskt!”

Anna: “Ja, och cyberpoliserna kommer liksom att vara sådana där avatarer. Som i den där nya filmen av han som gjorde Titanic. Fan vad bra han var förresten, han Leonardo!” (Dånar en smula.)

Knoll: “Och de har dessutom en passande moderat blå färg!”

Puff: “Leonardo och Kate Winslet?”

Anna: “Nej! Bosse och Lotta i Farsta!”

Piff: “Jag kanske inte borde dricka så mycket av den där fönsterputsen trots allt…”

——————–
Som jag sa tidigare, så kan jag ju alls inte veta hur det gick till när moderaterna kom på sin snilleblixt att försöka värva röster från ungdomar genom att göra nätet ännu mer övervakat, men idén är så galen att min lilla vulgärpolitiska utsvävning inte känns mer otrolig än det faktum att moderaterna på allvar lägger fram ett så urbota korkat förslag. Därför kan jag inte låta bli att ifrågasätta syftet med detta förslag.

Visst, det är väl bra att polisen blir mer tillgänglig, men är det verkligen det som är huvudsyftet? Jag betvivlar det. Jag är ganska så övertygad om att det handlar om att man vill ha lite extra koll på vad ungdomar har för sig på det där otäcka nätet.

Vad grundar jag då detta påstående på? Jag kan ju faktiskt inte bevisa vilket syfte man egentligen har. Därför borde jag kanske lita på det syfte de själv anger, nämligen att de vill ha fler yngre väljare. Men nu tror jag faktiskt inte att moderaterna är så korkade att de verkligen tror att detta är ett bra sätt att locka yngre väljare. Jag tror att de är betydligt smartare än så och då kan jag inte annat än att ifrågasätta det syfte de själva anger.

Och om det nu verkligen är ett taffligt försök att locka yngre väljare? Ja, hur tänkte man då egentligen? Att gemene ungdom skulle hoppa högt av lycka och ropa: “Ja, tjoho! Massor av coola poliser som vill bli mina nya kompisar och hänga med mig och mina polare på nätet! Jag MÅSTE rösta på moderaterna!”

Eller är det helt enkelt så att vi i PP och moderaterna har väldigt olika inställning till vad begreppet “yngre” egentligen är. Jag skulle klassa det som folk mellan 18 och typ 25. Är det kanske så att att det hela är ett stort missförstånd som grundar sig på att moderaterna med “yngre” menar “yngre än 75″? Det skulle ju faktiskt förklara saken.

Popularity: 6% [?]