Skånepiraterna!
Mea culpa! Mea culpa! Jag vet att jag har försummat min bloggplikt en smula och ligger en dag efter i turnérapporteringen. Jag kan dock skylla på att uppkopplingen inte riktigt v ar med oss igår kväll och därmed blev det knivigt att blogga. MEN nu har jag uppkoppling och tänkte säga några ord om vårt skånebesök.
Som ni nog redan vet, så är jag ju född i Helsingborg och tillbringade mina första år i Landskrona. Därför rycker det lite extra i nostalgitarmen när man kommer över Hallandsåsen och landskapet utanför tågfönstret blir platt och fyllt av svartvita kor.
Väl framme i Lund mötte vi en massa trevliga skånska pirater som fick mig att glatt börja använda fantastiska ord som “mölla”, “förtröden”, “rälig” och “drössla”. Det är nog helt enkelt så att skånskan är en smula överlägsen rikssvenskan i kraft och precision. (Nu kommer jag att få bassning bland kommentarerna, men det struntar jag i.)
Rick är göteborgare och har därför ingen naturlig respekt för skånskan. Det blev tydligt när han under vår lilla föreläsning i Lunds universitets kårhusaula sa något om behovet av textremsa. Det var ett mycket dåligt skämt, som vi alla valde att högaktningsfullt ignorera. Släktet som givit oss Kålle å Ada bör inte förhäva sig i sydligare trakter. 
Nåväl, skåningar är inte bara prat- och matglada, vi är av en förlåtande natur och lät Rick följa med och dricka öl, trots hans lilla faux pas. Det blev många intressanta diskussioner under kvällens gång. ag träffade till exempel Jörgen, som vi alla är skyldiga ett extra tack eftersom han tagit bort blankraderna i forumet. Jag pratade dessutom med Erik Josefsson, som också pratadei kårhuset. Dch som vanligt träffade jag massor av trevliga pirater, som jobbar stenhårt för att vi ska komma in i riksdagen.
Tidigare på dagen träffade jag också Linus, mannen som fick mig på bättre tankar när jag en gång skrev det där dumma inlägget om pirater. Det gjorde mig alldeles rörd. Jag ska skriva mer om det så snart jag fått bilden som Rick tog på mig och Linus.
Här kommer lite andra bioder att vila ögonen på under tiden:
Popularity: 4% [?]
Skånskan är en “aquired taste”. Det är en sak om man är uppväxt med den, men att ta den till sig i vuxen ålder kan vara övermäktigt.
Vi som å andra sidan haft förmånen att få höra “förstärkt svenska” från barndomen vet hur hög kränkningsfaktorn är på att kalla någon ålahue till exempel. Det är som att ha tillgång till en extra vapenarsenal i diskussionerna.
Det som borde vara klart för alla är däremot att om det skall sjungas blues eller rock’n'roll i det här landet så är det skånska som gäller. Att sjunga en låt som “Röd elektrisk gitarr” på något annat tungomål blir bara patetiskt.
Franska är ett språk som är lätt att formulera så det ser poetiskt ut. Sångtexter blir snygga på franska, som i “Mon mec a moi” med Patricia Kaas.
Tyska lämpar sig bra till att vara aggressiv på. Rammstein hade inte fungerat på något annat språk, vilket de själva visar när de försöker musicera på engelska. För stålhårda dubbeltydigheter som “Du hast” är det perfekt.
Skånska lämpar sig för att stå dubbelvikt över en gitarr och vråla “Kör dig död!” i mikrofonen medan bandet försöker blåsa håret av publiken.
Vive la difference.