Gnällandets tid är förbi

Jag sitter på tåget ner till bokmässan. I lurarna har jag en fantastisk låt med den ännu mer fantastiska titeln “Opportunity Knockers”. (Tack, Siobhan, för den!) Jag har dessutom författat en artikel till Newsmill som jag hoppas att de lägger upp under dagen. Men eftersom jag känner att jag inte pysslat om mina kära bloggläsare ordentligt på sistone, så tänkte jag att att ni kunde få läsa den här först, så ni hittar den längst ner i bloggposten.

Jag kommer att återkomma med mer bloggande från bokmässan. Jag är lite till mig för det är mycket skoj på gång. Jag ska träffa bloggvänner som jag inte träffat AFK tidigare: Mackan och Ramona. Jag ska sdessutom försöka haffa min homeboy Mattias (som är ett alldeles ovetande byte, eftersom han inte vet att jag kommer att vara där) och Klara (som tydligen tänker försöka smyga omkring obemärkt på mässan). Dessutom ska jag, Unni, Linda Skugge, Isobel, Daniel Åberg och bokhora-Johanna prata framtidens bokbransch på ett eminarium som annordnas av Kraft och Kultur och Vulkan. (förlåt att jag inte länkar till alla, men det är lite seg uppkoppling på tåget. Fixar det sen om jag hinner.)

Nåväl, nog om det. Här kommer min Newsmill-artikel:

Gnällandets tid är förbi

Promenera till Park Avenue i Göteborg vid bokmässetid. Vänta tills alla fått i sig en drink eller två och lyssna sedan på vad folk pratar om. Författare klagar på sina förlag och förlag klagar på sina författare. Ingen är nöjd. Ändå har man de senaste åren visat upp en enad front mot de otäcka piraterna som enligt gud vet vem vill att de som arbetar med kultur ska bo i en skokartong på motorvägen. Jag vet inte vem denne gud vet vem är och det gör nog ingen annan heller, men gud vet vem anses i alla fall vara en högst trovärdig källa. Men det är fel. Jag är pirat. Jag vill inte störta förlagen. Det gör de alldeles på egen hand med sin infernaliska bestsellerism och förakt mot författare som inte toppar listorna med varje ny bok. Det är just därför jag känner ett stort ansvar för att vara med och lotsa bokbranschen in i framtiden. Det måste göras. Helst igår.

Vi befinner oss mitt i ett brytningsskede och det är inte konstigt att folk bekymrar sig för hur de ska kunna livnära sig i framtiden. Den oron måste vi ta på allvar. Jag är dock övertygad om att den bakåtsträvande attityd som stora delar av branschenväg som stora delar av branschen väljer att gå inte är en lösning. Det är en återvändsgränd och medan många förlag och författare står och slår pannan mot en tegelvägg så har den nya generationens författare och läsare för längesedan klättrat över muren och lämnat det gamla bakom sig.

Förlagsjättarna har förvandlat sig själva till en förvuxen och föråldrad distributionsmaskin. Man har glömt bort att man har ett kulturellt ansvar att inte bara prångla ut bästsäljare. Man tycks ha glömt bort vikten av litterär bredd. Det är naturligtvis ett problem för både läsare och författare, men även för alla de litteraturälskande redaktörer som tröttnat på att styra upp halvtaffliga krim-manus så att de blir tryckkbara. Genom sitt ansvarslösa agerande binder förlagsjättarna ris åt egen rygg. Det gör ingen glad, framför allt inte de människor som har till uppgift att hålla det massiva maskineriet vid liv.

Dessa människor är bokbranschens själ. Det är deras kunskap som gör att vi kan läsa böcker. Det räcker ju trots allt inte att ha en ordbehandlare för att kunna skriva en bok och få ut den till läsarna. Att skriva böcker är ett hantverk som man inte ska underskatta och det är ofta många människor inblandade i arbetet med att färdigställa och distribuera böckerna, men är bakåtsträvande förlagsjättar lösningen? Nej. Det finns faktiskt ingen som helst anledning att samla alla de människor som gör litteraturen möjlig under ett och samma tak. Bokbranschen skulle bli mycket mer dynamisk och kreativ om man som författare slapp färdigförpackade lösningar och istället kunde välja tjänster och samarbetspartners efter behov och projekt. Redan i dag frilansar stora delar av bokbranschen, omställningen skulle inte bli så gigantisk som man kanske skulle kunna tro.

Vi är dessutom mitt uppe i en teknisk revolution som får Gutenbergs tryckpress att blekna i jämförelse. Med hjälp av den nya tekniken kan vi sprida litteratur snabbare och billigare än någonsin tidigare, ändå väljer förlagen att dra ner författarnas e-boksroyalty och pressa upp e-bokspriserna. I Svensk Bokhandel står det att Piratförlaget lagt sina e-böcker på 99 kronor. Magnus Nytell, som är ansvarig för Bonniers digitalutgivning tycker att det är på tok för billigt. Varför? Det är mycket billigare att producera och distribuera e-böcker än pappersböcker och Bonnier-förlagen vill dessutom bara ge författarna ynka 4% i royalty för dem. Dagens konsumenter betalar gärna för böcker de vill läsa, men de är inte dumma. De betalar inte ockerpriser. Speciellt inte när de vet att författarna bara får smulor av kakan.

Den nya tekniken gör det också möjligt för författare och läsare att bygga upp en nära kontakt som vi inte skådat sedan folk satt runt lägerelden och berättade historier för varandra. Gränserna mellan författare och läsare suddas ut. Vi kan skapa tillsammans. Litteraturen är inte längre en envägskommunikation. Litteraturen är ett förtroligt samtal vänner emellan, förmedlat via ettor och nollor. Trots detta är det försvinnande få svenska författare som har en webbnärvaro vars främsta syfte inte är att tjäna mer pengar, utan att bygga läsarkontakter. Varför? Några författare jag har talat med tycker inte att det ingår i deras jobb att ha kontakt med läsarna. Till dem har jag bara en sak att säga: Skaffa ett nytt jobb!

Men det är en sak att stapla fina ord om framtiden på varadra. Jag tror på att leva som man lär och att visa saker i handling. Därför har jag under några månader jobbat tillsammans med Unni Drougge. Tillsammans har vi byggt upp en webbnärvaro åt henne och hon har på dessa få månader femdubblat besökarantalet på sin blogg. Vi har lagt upp en egentillverkad ljudbok på Pirate Bay, ett tilltag som gav Unni mer i donationer än vad hon skulle fått i förskott med ett vanligt ljudbokskontrakt. Vi har dragit igång ett skrivprojekt som bygger på svärmarbete. Resultatet kommer ut i bokform, förhoppningsvis redan i vår. Traditionella förlag är sällan speciellt intresserade av böcker som är mer än ett par år gamla, men läsarna är det. Därför gör vi nu hela Unnis backlist tillgänglig via print-on-demand. Som grädde på moset har vi dessutom gjort nya, fräscha omslag till alla tio böckerna. Unni har också skrivit femtio sidor extramaterial till sin senaste roman “Boven i mitt drama kallas kärlek”. Allt för att knyta band och bygga förtroende med läsarna. Och detta är inte allt, vi har mycket mer på gång. Det här är bara början.

Allt detta är beroende av två saker: entusiasm och framtidstro. Unni har bistått med det genom att våga låta hela sitt författarskap agera försökskanin. Jag har bistått med min tekniska kompetens och mina erfarenheter som författare och av sociala medier, nätaktivism, och min tidigare karriär som förlagschef. Vi har dessutom fått hjälp av många människor som ställt sina talanger till förfogande för att få vara med och bygga framtiden. För det är det vi gör, vi bygger framtiden.

Det jag och Unni gör tillsammans är något som alla författare borde göra. Dagens författare måste ta saken i egna händer och ta ansvar för sin karriär. Förlagen gör det inte åt dem längre. Det gäller bara att se till att man har de rätta verktygen och vet hur man ska använda dem. Svårare är det inte. Jag och Unni hjälper gärna till. Ju fler vi är, desto bättre. På nätet konkurrerar man inte, man blir större tillsammans.

Det är också därför Piratpartiet valt att tillsammans med Unni och Vulkan göra slag i saken och visa att sharing faktiskt är caring. Vi kommer i dag att 16:00 utanför bokmässan i Göteborg dela ut 500 fina och blingiga usb-minnen som innehåller Unnis samlade verk i digital form.

Bokbranschen har fantastiska möjligheter. Det finns många kunniga människor där och den nya tekniken gör att man kan nå ut snabbt och billigt. Det enda som eventuellt kan sätta käppar i hjulet för bokbranschens framtidsmöjligheter är dess egen tröghet och rädsla för förändring. De som vågar slita sig loss från gammal hävd och ohejdad vana och ta klivet in i framtiden kommer att bli de som får den dödsdömda bokbranschen att resa sig ur askan som fågel Fenix. Gnällandets tid är förbi. Nu är det dags att skrida till handling. Allt som behövs är entusiasm, framtidstro och kreativa samarbeten.

Posted by Anna Troberg on Sep 25 2009. Filed under Piratfrågor. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0. You can leave a response or trackback to this entry