Den svenska bokbranschen har massor att lära av piraterna
I går var jag med Unni på ett seminarium som annordnades av bokförlagen Natur och Kultur och Atlas. Temat var “Hur ser framtidens bokbransch ut?” Jag gillar verkligen initiativet, för är det något bokbranschen behöver begrunda så är det framtiden. De hade dessutom varit om sig och kring sig och bjudit in paneldeltagare som inte kommer från den traditionella bokbranschen: Linda Skugge (Vulkan.se), Per Hedin (Publit.se) och Otto Sjöberg (Expressens fd chefredaktör).
Tilltaget att bjuda in någon “utsocknes” verkade dock inte så populärt. Det gruffades både till höger och vänster om att det minsann inte skulle komma in folk “utifrån” och tala om för branschen hur man ska göra affärer. Det tycker jag är inskränkt och fånigt. Med tanke på att kvällens stora snackis var att två förlag faktsikt gått samman och ordnat seminariekvällen (samarbete förlag emellan tillhör inte vanligheterna), så var det kanske dock föga förvånande att man inte försatt en enda chans att påpeka att panelen “minsann inte tillhör bokbranschen”. (Vilket i sig är lite skumt för så vitt jag vet så gör både Vulkan och Publit böcker, så någon del av branschen måste de ju trots allt tillhöra.
Själva debatten gav inte så mycket. Det blev som vanligt något av ett skyttegravskrig. Panelen föreslog nya affärsmodeller, branschen höll för öronen och sa “BINGO!” Jag vet att jag vid något tillfälle utnämnt Linda Skugge till min nemesis här på bloggen (jag minns inte varför), men jag måste säga att det känns mycket trevligt att vi numera spelar i samma lag. Jag är inte bättre än att jag kan ändra mig. Tydligen tycker dock svensk bokbransch att den är för god för att ändra sig. I alla fall delar av den.
Som tur är svensk bokbransch också befolkad av många trevliga människor som inser att någon form av förändring måste äga rum. Problemet är att de inte riktigt vet var de ska börja eller hur det ska gå till. De lider dessutom av den tröghet som uppstår helt naturligt i branscher som hunnit slå sig till ro i myssoffan och inte riktigt orkar hänga med på allt som händer omkring dem. Och när de försöker få tummen ur, så blir det bara lite sådär halvt om halvt. Även om gårdagens seminarium var ett mycket bra initiativ, så är det trots allt ett exempel på att tanken är god, men att man inte riktigt når ända fram. Låt mig förklara.
Det är jättebra att man tar upp de här frågorna i branschen och att man bloggar och twittrar om det. det tyder på lite framåtanda, MEN jag undrar några saker:
1. Varför har man “tagit fram” (läs: reggat på blogspot och why oh why en blogspotblog?) en specialblogg med den hopplöst lättglömda urlen www.090827.blogspot.com? Inte nog med att tillfälliga bloggar dör på ett par dagar, den här bloggen har dessutom sitt bäst före-datum i själva bloggnamnet. I dag är det 090828. Bloggen är redan passé.
2. Varför har man inte lagt in ett twitterflöde på bloggen? Det är urlätt och hade definitivt skickat trafik till twitterflödet och bidragit till överskådligheten. Även Twitterflödet borde ha fått slippa sitt bäst före-datum.
3. Varför Bambusades inte debatten eller filmades och lades upp på YouTube? Det var massor med intressanta människor där och bra saker fördes fram och jag är säker på att många inte kunde komma och gärna hade följt debatten hemifrån. och vore det inte ett gyllene tillfälle för NOK och Atlas att synas ordentligt?
NOK har turen att ha Oscar Swartz i sin Think Tank. Det skulle nog inte skada om de faktiskt rådfrågade honom då och då. Jag tror (rätta mig om jag har fel, Oscar) att han skulle ha ungefär samma invändningar som jag har.
Men, nu är det inte riktigt rättvist att klaga, när någon faktiskt ansträngt sig. Jag har jobbat som förlagschef. Jag vet att det inte alltid är lätt att tänka om, men jag vet också att det går. Eftersom jag är en givmild själ tänker jag därför bjuda på några alldeles gratis råd till den svenska bokbranschen:
1. Om jag hade ett förlag, så skulle jag skaffa en förlagsblogg där alla på förlaget bloggade tillsammans. Det skulle dessutom finnas ett twitterkonto kopplat till bloggen. Även det skulle utnyttjas av alla, från städare till förlagschef. Minst ett blogginlägg i veckan och en tweet om dagen skulle ingå i allas arbetsbeskrivning. På så sätt skulle man se till att det alltid hände något på bloggen. Folk är intresserade av förlagsvärlden. Det är en spännande bransch. De vill veta vad som händer bakom kulisserna.
2. Jag skulle ha högt i tak på bloggen. Jag skulle tillåta mina anställda att skriva i princip vad som helst, så länge de inte ägnade sig åt rena personangrepp. Det bästa sättet att få personalen att skriva bra saker om chefen och företaget är att vara en bra chef och driva ett schyst företag, inte att sätta munkavle på de anställda. Och på tal om munkavle… Varför inte uppmuntra personalen att podcasta? Eller be era författare läsa in något som ni kan podcasta. Eller be dem att gästblogga. Bjud på er själva! Hela tiden. Inte bara när ni vill sälja något speciellt.
3. Vid specialarrangemang (som gårdagens seminarium eller bokmässan etc) skulle samma blogg utnyttjas för livebloggande. Det är hopplöst att öppna nya specialbloggar för alla evenemang, för man kommer aldrig att få lika mycket besökare som om man kör samma blogg hela tiden. Bara för att det går snabbt att regga en blogg, så betyder det inte att det går snabbt att få dit folk. Det kräver långsiktig och medveten planering. Dessutom ska bloggen länkas från hemsidan med en FET och TYDLIG länk. Annars blir bloggen som bäst en klubb för inbördes beundran och som sämst ingenting.
4. Den här punkten borde nästan vara allra först: Skaffa en ordentlig blogg, tex en WP-blogg. Blogspotbloggar är utmärkt för personligt bloggande, men om man har lite större ambitioner med sitt bloggande och vill kunna utnyttja bloggkommunikationen till max för sitt företag, så är blogspot ett dåligt alternativ. En självhostad WP-blogg erbjuder så himla mycket mer.
5. Jag skulle dessutom fixa schysta bloggar åt alla mina författare och kräva att var och en av dem de höll sin blogg uppdaterad i åtminstone fyra månader efter utgivningen av varje bok de gav ut hos mig. Fyra månader är lagom. Vid det laget kommer de att vara fast i bloggandet och kommer att fortsätta för att de vill och inte för att de måste. Webbnärvaro är a och o. Om en av mina författare inte skulle anse att han eller hon hade tid att ha kontakt med sina läsare, så skulle jag be dem skaffa ett nytt jobb.
Nu sitter det säkert några förläggare och tänker: “Jo, jo… Men vad kostar det där kalaset då?” Och jag får känna mig som jultomten och tala om att den faktiska kostnaden för förlaget antagligen är NOLL. Alla förlag har redan serverutrymme och domännamn. Om inte, så är den kostnaden typ 400 kronor om året. Det är billigare än en kväll på Park i Göteborg. WP är gratis. WP-plugins är gratis. Twitter är grattis. Det enda ni behöver är någon som sätter ihop alltihop och coachar personalen så att de vet hur de ska använda sig av de nya verktygen på bästa möjliga sätt. (Det handlar bara lite om teknik, mest handlar det om hur man för sig på nätet.) Antingen lär man sig det själv eller också tar man in hjälp. Att ta in hjälp kostar i och för sig pengar, men tro mig, det kostar mindre än en tv-spot eller ett par annonser och för det får ni obegränsade möjligheter att nå ut till författare och läsare.
Ett sådant här tilltag skulle sätta förlaget på kartan som ett nytt och spännande förlag. Ett förlag som inte är rädd för den nya tekniken, ett förlag som rent av anammar tekniken. Vilken ung och hungrig författare skulle inte välja ett sådant förlag framför ett mossigt förlag som fortfarande tror att internet är en megafon och inte ett samtal? Just nu bränner branschen sin goodwill i båda ändarna. Det här kan vara ett sätt att få en del av den tillbaka.
Jag vet att det inte är en alltför populär sak att säga, men svensk bokbransch har massor att lära sig av Piratpartiet. Hur tror ni vi kom in i EU-parlamentet med extremt begränsade resurser? Jag skulle vilja påstå att vi bloggade, twittrade och Bambusade oss in i parlamentet. Och om en drös ohängda pirater som oss kan komma så långt med de här verktygen, hur långt skulle då inte ett gäng fina svenska förlag och författare kunna komma? Allt hänger på att välja rätt verktyg, veta hur man ska använda dem och hur man ska föra sig på nätet. Visst money talks, men internet har jämnat ut spelplanen rejält. Ni har halkat efter, men än finns det gott hopp. ni måste bara våga sträcka ut handen och be om hjälp.
Min hand är utsträckt, så om någon förlagsmänniska, författare eller annan hugad läser detta och tänker att det kanske inte vore en så dum idé att skaffa mer kunskap occh en ordentlig webbnärvaro, så är ni hjärtligt välkomna att mejla eller ringa mig. Jag träffar er mer än gärna och pratar om hur just ni skulle kunna utnyttja nätet till er fördel och om hur vi ska bygga framtidens bokbransch tillsammans.
Andra tankar om seminariet: Daniel Åberg, Jonas Mosskin, Johanna Ögren, Richard Herold.
Short URL: http://www.annatroberg.com/?p=2459
Posted by Anna Troberg
on Aug 28 2009. Filed under Kultur, Piratfrågor.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0.
You can leave a response or trackback to this entry
Underbart välformulerat och såå himla “to the point”.
Svårare än så är det egentligen inte om man vill utvecklas med marknaden/kunderna.
f.d (Mode)rat, numera mest (Pi)rat
Du är så hemmablind att du missar en sak:
Alla gillar inte att blogga. Att blogga är inte lösningen på världens alla problem.
För det är ju vad alla dina fem så kallade råd handlar om…
Bra skrivet, men jag håller alls inte med om bloggandet. Jag jobbar som kommunikationskonsult och jag ser alldeles för ofta det slentrianmässiga rådet “starta en blogg och skapa ett twitterkonto” och så är man hemma sen. Riktigt så enkelt är det inte. Kanske för piratpartiet, för deras målgrupp finns i de kanalerna och folket runtomkring är hängivna och intresserade.
Men att tvinga en massa förlagsmänniskor att blogga och twittra för en publik som inte bryr sig tror jag långt ifrån är en bra lösning (jag hårddrar givetvis). Företagsbloggar som inte bygger på entusiasm, funkar sällan i längden.
Det är jättebra om bokbranschen verkligen tar tag i framtidsfrågorna, försöker tänka nytt och annorlunda och jobbar med att utveckla både boken och branschen men sociala medier är inte en universallösning som man kan klistra ovanpå precis vartenda företag i precis varenda bransch. När man pratar framtid och digitalisering av bokbranschen ser jag inte heller bloggandet som särskilt centralt i utvecklingen.
Och långt ifrån alla unga författare skulle välja ett bloggande och twittrande förlag, snarare är det tvärtom. Precis som många läsare är väldigt skeptiska till att komma så nära författarna.
Det gäller att göra en noggrann analys av sin målgrupp, sina läsare, sina författare och sina framtidsutsikter innan man bestämmer väg. Och innan man installerar wordpressbloggar åt alla sina författare.
Blogspot är exakt två steg ovanför nätets motsvarghet till den gamla burktelefonen; tricket ligger i att spänna linan på ett sådant sätt att ingen del lossnar allt för ofta. Vilket är lagom för oss småfiskar som inte har vare sig tid, lust, råd och ork att sätta sig ned och skaffa sig någonting eget.
Att som branchföreståndare skaffa sig någonting annat än en egen URL är dock bara pinsamt. Hur överdriven propagandan om piraternas framfart än är, så torde bokbranchen rimligtvis ha råd med mer än en burktelefon för sina kundkontaktambitioner.
Jag hoppas de läser och tar till sig. Goda poänger förtjänar att spridas och diskuteras. c:
Känner igen det där, från ett helt annat område. Folk från “min” fackförenings lokalavdelning kom till mig med en förfrågan “du som kan det där med datorer..”. De ville ha en webbsida de kunde kommunicera genom. Visst sa jag, nog kan jag hjälpa till med det. De bad mig komma på nästa styrelsemöte. Jag gjorde inte bara detta. Jag satte upp ett mindre enklare publiceringssystem som inte ens kräver en databas, egentligen inte så mycket mer än en blogg på min laptop. Tog avdelningens logga, färger osv. och gjorde ett anpassat tema. Tog laptopen med på mötet eftersom jag visste att de hade en projektor. Kom på mötet och visade allt, hur enkelt det var att uppdatera, lägga in bilder osv.. Att medlemmar kan ges konton med olika rättigheter osv.. Hela styrelsen satt som tända ljus. Någon opponerade sig emot en liten knapp där det stod “emoticons”.. Förklarade vad det var och en diskussion utbröt om svengelska..
Nåja, efter en stund kom frågan om kostnaden. Jag sade att alltihop handlade om fri mjukvara, så där finns inga kostnader. Jag sade att jag hjälper till med att finna ett lämpligt webbhotel och fick förklara vad det var. Redogjorde för kostnaden om detta och ett vettigt domännamn. När sedan detta är klart så sätter jag upp det hela med typ. lön som för annat fackligt arbete, säg ett par tre timmars lön eftersom jag har redan allt färdigt här i min laptop och faktiskt redan gjort det mesta. De trodde mig inte, de sa det inte men det var uppenbart att de såg hundratusentals kronor årligen framför sig. Hela konceptet med fri mjukvara är de minst 10 år ifrån att förstå. Hälften av dem hinner gå i pension och jag misstänker att de inte ens kommer att grppa det ens innan de dör. Mötet avslutades med många tveksamma miner och de skulle höra av sig. Det har nu gått över ett år, de har inte hört av sig igen.
Jag är dock helt säker på att de fortfarande vill ha en hemsida att kommunicera via och engagera medlemmar med. Det skulle inte förvåna mig om de gått med förfrågan till TietoEnator, WM-data eller något liknande som verkar inom koncernen vi arbetar inom.. för typ hundra tusen om året. Det är därför de fortfarande inte har en hemsida, inte ens en statisk sådan.
Vill bara nämna att jag också var på plats, och skrev en rapport till min skrivarlista SKRIVA (även postad på ytterligare en E-postlista), som kan läsas här:
http://www.freelists.org/post/skriva/En-kvll-om-bokbranschens-framtid
–Ahrvid
Trevlig rapport. Synd att inte Mattias Boström från Piratförlaget satt i panelen. Han har faktiskt en hel del nya och spännade tankar.
Hej på er!
Att blogga är naturligtvis inte det enda man kan göra. Det finns mycket annat man kan göra, men någonstans måste man börja.
Och visst, alla gillar inte att blogga, MEN dels så finns det massor av arbetsmoment som inte är skitkul hela tiden och dels så handlar det om att göra bloggandet till något kul för var och en. Det största problemet brukar vara att folk säger att de inte kan skriva, men det problemet bör faktiskt inte finnas om man jobbar på förlag eller är författare. Det handlar om folk som kan det där med text bättre än de flesta andra.
Sedan gäller det naturligtvis att göra en blogg som blir mer än en företagsblogg. Bloggen ska förmedla en anda, en inställning till livet. Den ska inte bara förmedla att Tore har ett möte med Lotta klockan 09:45 osv. bloggen måste handla om mycket mer än om bara företaget. Den måste handla om människorna som jobbar där, hur de ser på världen, vilka visioner de har etc. Ja, jag ställer höga krav, men om man uppfyller dem får man en blogg som funkar som ett utmärkt kommunikationsredskap.
Vad det gäller författarbloggar, så är jag helt övertygad om att det är bättre att finnas tillgänglig för sina läsare än att inte göra finnas där för dem. Det är lite som butiker. Var handlar man sin mjölk? Man köper den hellre i en lättillgänglig butik än en som man måste gå över stock och sten i två timmar för att hitta.
Med det sagt, så måste ju varje författare göra det han eller hon vill av sin blogg. Vissa vill skriva om att laga mat till barnen och skogsutflykter, andra vill diskutera Kant och Hegel, någon vill skriva om melodifestivalen etc. Allt är precis lika rätt. Huvudsaken är att författaren känner sig hemma på sin egen blogg. Lyckas man med det, så tror jag inte att eventuella läsare avskräcks. Som exempel kan jag ta Stephen Fry och Jenaette Winterson. Stephen Fru bloggar och twittrar jämt. Bloggen är fantastisk och mycket välbesökt. Den speglar honom och hans arbete. Jeanette Winterson skriver krönikor på sin hemsida några gånger om året. Alldeles för sällan för min smak, men hon håller regelbunden kontakt med läsarna på ett sätt som passar henne och som verkar falla i god jord hos hennes läsare. De har valt helt olika sätt, men de har båda valt sätt som passar dem och deras författarskap. Det finns ingen lösning som passar alla. Det handlar om att skapa customlösningar. Men att som författare tro att man inte behöver finnas på nätet i någon form är fel. Nätet är a och o.
Hej igen!
Jag glömde ju det där med digitalisering av bokbranschen. Jag blev ganska förvånad på seminariet att frågan om Kindle mötes med reaktionen “Äsch, det spelar ingen roll för oss.” Det är märkligt att folk i branschen reagerar så med tanke på att Kindle lanseras i Europa i nästa vecka och att det i skrivande stund finns nära 300 000 titlar publicerade för Kindle. Vet inte folk i branschen om detta? Jag förutsätter att de gör det, men hur kan de då tro att det inte angår dem? Sedan har vi ju alla andra läsplattor och smartphones som redan är här.
Om svenska förlag ska lyckas hantera den tekniska utvecklingen, så borde de först och främst titta på skivbranschen och inte göra som de gjorde. Nummer ett är att slopa drm och vattenmärkningar. Det toppar inte fildelning, men gör kunderna arga och i och med det så uppnår de inget av det de vill med skydd som dessa.
De måste hålla koll på priserna för nedladdningsbara e-böcker och ljudböcker. Folk vill inte betala hur mycket som helst för en fil utan förpackning. De är inte heller dumma, de vet att produktionskostnader och distributionskostnader är betydligt lägre för digitaliserade böcker, så varför ska de då punga ut med ibland nästan lika mycket som för en bok på papper eller cd? Man måste vara ärlig mot sina kunder.
Man måste sluta se på fildelning som guds straff och börja betrakta det som en en blessing in disguise. Fildelare är till syvende och sist kunder som tycker så himla mycket om en produkt att de inte kan låta bli att tala om hur himla bra den är för så många som möjligt. Enligt oberoende forskning köper dessutom fildelare betydligt mycket mer köpekultur än andra. De är kort sagt bra och gratis reklampelare och utmärkta kunder. De är inte folk som det är speciellt bra att vilja slänga i fängelse. Som jag skrev i min bloggpost. Man måste bjuda lite på sig själv, även när man inte har en reklamkampanj på gång. Det bygger goodwill.
Sedan måste förlagen ta hand om sina författare. Och då talar jag inte om de fem bästsäljande författarna, utan om alla. De måste ge dem rimliga avtal med skälig ersättning och dessutom ge dem ordentlig pr. Det är förresten till viss del här som bloggarna kommer in. Jag tycker visserligen att man borde sprida sina marknadsföringspengar lite jämnare över sitt författarstall, men eftersom jag inser att alla inte kan få feta reklamkampanjer, så är bloggar ett utmärkt sätt att förse författarna med ett marknadsföringsverktyg som de till stor del själva väljer hur mycket de vill satsa på. Det är kostnads- och kommunikationseffektivt. Vad jag menar är att förlagen faktiskt måste tänka på ALLA sina författare och att författarna själva måste bjuda till lite vad det gäller marknadsföringen.
hej Anna!
Här kommer svar på några av frågorna!
1. WP eller Blogspot är väl en smaksak? Det är ju bara info som ska ut snabbt, sen om det är WP eller blogspot känns mindre viktigt – vi kan köra wordpress next time
adressen tror jag klarnar under hösten, det kommer mera… 
2. Twitterflöde ordnar vi såklart till nästa gång!
3. Bambuser… Även Daniel Åberg var inne på det (http://www.danielaberg.se/?p=3398) men jag tycker det är svårt med Bambuser på så stora och lösa debatter som vi planerade, där det inte bara är en panel på scen utan även en panel bredvid – och sen en mycket aktiv publik på det. Något tips på hur vi kan lösa det nästa gång?
/david
Hej David!
Jag tycker verkligen att det är skitbra att ni tar tag i den här diskussionen, för den är jätteviktig för hur det svenska litteraturklimatet kommer att se ut i framtiden. Det ska ni verkligen ha all kred för.
Blogspot eller WP är väl lite en smaksak, men om ni vill utveckla det hela och göra fler saker (vilket ni tydligen ska och det ser jag verkligen fram mot) så erbjuder WP många fler möjligheter. Det är helt enkelt ett kraftfullare verktyg.
Mjo, ibland kan det bli lite rörigt när man ska filma saker, men det är ändå roligt att folk som inte är på plats kan se det som sker. Ert seminarium var ju både intressnt och viktigt och jag tror att många fler än vi som var där skulle vilja se det.
Så om man väljer att filma, så finns det väl egentligen två vägar: Antingen slår man på stort och filmar det ordentligt, klipper ihop det lite snyggt och slänger upp det på YouTube. Eller också kör man den lätta snabba varianten och Bambusar. Det första alternativet blir ju snyggare, men tar längre tid. Bambuser brister i kvalitet, men sänds å andra sidan direkt. Det beror helt enkelt på vad som är viktigast vid varje tillfälle, att det blir en snygg film eller om man vill få ut den direkt.
Bra att ni fixar Twitterflöde till nästa gång. Och dessutom vill jag ge mer kred för livebloggandet. Det är ett av de bästa sätten att dra trafik till en blogg. När jag livebloggar brukar besöksstatistiken minst femdubblas. Och man kan liveblogga om betydligt mycket mer än man tror. Det gäller bara att vara lite kreativ.
Och igen, jag ser verkligen fram emot vad ni har inplanerat framöver. Håll mig gärna uppdaterad.
Även om förändring kan vara jobbigt, så är det ju faktiskt väldigt kul att få vara med i en tid där så mycket spännande saker händer.
[...] Anna Troberg » Den svenska bokbranschen har massor att lära av piraterna http://www.annatroberg.com/2009/08/28/den-svenska-bokbranschen-har-massor-att-lara-av-piraterna – view page – cached #RSS 2.0 RSS .92 Atom 0.3 Anna Troberg » Den svenska bokbranschen har massor att lära av piraterna Comments Feed Anna Troberg Rosetta har landat Jag lovar att aldrig bli pretto Podcast: — From the page [...]
[...] är fortfarande chockad. Och plötsligt är jag inte alls förvånad över tongångarna på seminariet om bokbranschens framtid i torsdags. Jag hoppas fortfarande att någon trevlig människa ska skriva i en kommentar att [...]
[...] författare som skriver om sin bok på sin blogg och säljer tio exemplar. Nåja, jag tror att kraften i sociala medier är större än så, men det kräver naturligtvis kunskap. Och givetvis ska vi [...]
[...] kommentarer om debatten: Daniel Åberg Johanna Ögren, Bokhora Jonas Mosskin Richard Herold, Atlas Anna Troberg Bokens framtid Anna Serner SR Kulturnytt (ljudklipp) [...]
[...] Om Fay Weldons reklamsponsrade bok Kraft och Kultur Unni Drougges inlägg om kvällen Anna Trobergs inlägg om debatten Mattias Boströms inlägg om [...]
[...] har läst runt en hel del bland bloggkommentarerna av debatten om bokbranschens framtid, som ordnades av bokförlagen Natur och Kultur och Atlas. Det är lite blandad kompott bland [...]
Roligt att läsa råden till den svenska bokbranschen. Om ett par veckor släpper vi nya rabensjogren.se och norstedts.se och vi kommer att göra det där plus en hel del till. Tänk om man kunde RSS:a alla recensioner och alla författares kalendarium eller om det fanns Twinglyflöden för alla böcker … tänk om ett förlag öppnade upp sitt innehåll och välkomnade bloggar att föra vidare innehållet. Tänk om… Vi ses i mitten av september!
/Klas, webbansvarig Norstedts
Hej Klas!
Vad roligt! Det låter lovande. Jag väntar med spänning på att få se resultatet.
Intressant diskussion.
Angående kostnader och bloggar. Det är en vanlig missuppfattning att det är gratis att blogga. Det är en massa jobb för alla som håller på och det lönar sig sällan förrän långt senare. Så arbetet som krävs med att blogga är i sig en stor kostnad samt som du Anna är inne på, svårigheterna att få folk att blogga (t.ex. på en företagsblogg). Som blivande psykolog med intresse för organisationsfrågor är jag rätt upptagen av hur svårt det är att faktiskt genomdriva en förändring på en arbetsplats. Det tar tid, uthållighet, tankeverksamhet och måste vara förankrat. Det är nog den största kostnaden för att inte starta en företagsblogg i dagsläget som jag ser det. Frågan är om man har råd att inte göra det?
[...] Uppdatering: Eftersnacket och kommentarerna kan du följa på N&K-blogg, SR Kulturnytt, Bokhora, Daniel Åberg, Atlasbloggen, Anna Serner (TU), Daidalos, Unni Drougge, Mattias Boström (Piratförlaget) och Anna Troberg. [...]