Jag lovar att aldrig bli pretto
De litterära manifesten står som spön i backen. Först ut var ett gäng dysterkvistar som sannerligen inte drog på smilbanden och som verkade mer intresserade av att blicka bakåt, trots att de sa sig vilja bana väg för framtiden. Nu har det dykt upp ett gäng författare med ett motmanifest som känns lite mer uppfriskande. Det är fortfarande en massa fluff-fluff, men det är åtminstone inte dystert fluff-fluff.
Eftersom jag är en glad skit som tror på den litterära framtiden och inte har så mycket till övers för ordbajseri och fluff-fluff, så twittrade jag alldeles nyss mitt eget korta och koncisa litterära manifest: “Jag lovar att aldrig bli pretto.”
Lite gratis och opretto underhållningslitteratur in progress finns här: BadMatch.
Popularity: 79% [?]
Mitt råd till dessa “manifestörer”: Kliv upp ur era källare och titta ner på era tangentbord. Ta vara på möjligheterna som finns på Internet!
Det jag saknade i deras två manifest var hur deras ro
Anna Troberg. Not just another pretto face.
*herregud, jag måste verkligen få lite sömn*
kopplingen bröts och hag fick körning….resten ska lyda:
Det jag saknade i de två manifesten var hur visioner och idéer om hur deras och andras texter nu kan nå läsare på helt nya sätt och vilka nya affärsmodeller som håller på att växa fram under t.ex. Creative Commons.
Det fanns inte ett uns av framtidsblickar i något av manifesten. Utan deras utgångspunkt är att texten ska var utgiven på ett förlaaag för att räknas.
Mitt råd till dessa manifestörer är. Sprid era texter via Internet istället utan förlagen. Då vinner ni fler läsare och får behålla inkomsterna själva. Arbeta efter devisen
Ladda ner! Läs! Sprid!
Mitt manifest:
Vi vägrar bli begränsade!