Jag tror att det finns en dualistisk del i det här: ja, frihet är frihet tills du faktiskt inkränktar på någon annans frihet. Och samtidigt: att konsekvensneutralisera sin frihet på grund av vad som kan tänkas bli konsekvensen av ett uttalande eller en handling då andra kan få för sig att göra samma sak innebär att man fråntagit den andra människan friheten att göra ett eget val.

Jag förslår att du läser Staten av Platon som handlar om vad rättrådighet är. Din fråga är ju liksom inte precis ny och redan Platon vred o vände på just din frågeställning på alla möjliga sätt. I sin dialog mellan Sokrates och Glavkom, när Sokrates ombeds beskriva en stat i febertillstånd, visade han precis hur din frågeställning grundlägger skiftet från demokrati till tyranneri, när “dåliga munskänkar” tar för sig av frihetens oblandade vin (samma grundläggande “mekanismer” grundar skiftet mellan oligarki och demokrati). Saken är ju den att somliga styrs av sina begär istället för sitt förnuft och då ryker alla goda värden som medmänsklighet, ansvarstagande, hänsyn, rättvisa osv..

Begären som tillåts ta överhanden kommer i många olika skepnader, inte bara det som vi vardagligt kopplar med ordet, som tex. maktbegär, girighet, karriärslystnad osv.. Kort sagt, när “Eros” tilåts bestämma över förnuftet, då går det åt helvete och överdrifterna slår över i sin motsats.

Men tillbaka till det personliga planet – Det jag fastnade för i ursprungsposten var detta att “ta sig friheter”. Det sätter lite fingret på vissa konflikter tycker jag. Vi må ha olika referensramar och handlar utifrån dessa. Det leder hela tiden till konflikter naturligtvis, men här är lite den springande punkten.

Är jag en omogen 3-åring som hela tiden fortsätter att ta mig friheter, eller är jag en vuxen person som kan reflektera över andras reaktioner på mitt handlande? Gör jag isåfall om detta handlande gång på gång för att det gagnar mig själv? trots att det retar folk i min närhet?

Vilka konsekvenser får detta på lång sikt? Kommer folk att bryta kontakten med mig för att de känner att jag utnyttjar situationerna och det drabbar andra personer?

Hur många gånger har jag inte lovat familjen att inte ha datorn på matbordet? Hur många uttalanden kan jag göra i en känslig fråga innan folk flippar “the bozo bit” och anser mig vara ett hopplöst fall som är mer en belastning än en tillgång?

Det finns några saker att ta till sig som jag brukar tipsa om – snabb och personlig feedback till folk som “tar sig rätt” eller på andra sätt gör dumma saker. Den ska vara snabb för att återknyta till den akuta situationen medans den är aktuell. Den ska vara personlig för att inte låsa personerna i ett försvarsläge. Sen är det alltid upp till mottagaren om han vill ta åt sig och ändra sitt beteende eller inte.

Detta att ta sig friheter handlar till stor del i slutändan mycket om social kompetens, och det är något man kan lära sig. Hur gör jag detta på ett sätt som inte retar folk i min närhet, hur driver jag saker, hur kommunicerar jag detta på ett bra sätt?

Visst kan man sträva efter ett samhälle där vi alla har så mycket frihet att vi storknar, men någonstans tycker jag att det vore schysst att i så fall inse att vi inte är där riktigt än.

En intressant fråga med många intressanta kommentarer. Något att fundera mer på.

Tja, som med det mesta här i livet så får man nog se till fakta i det enskilda. Kalle kanske faktist jobbar mycket hårdare för att få ta de där extra minuterna när han röker, och om då någon påpekar att han röker stup i kvarten så tycker jag personligen att han kanske kan jobba lite hårdare själv och ta sig en liten paus då och då när han förtjänat det. (Jag är inget fan av “den Svenska avundsjukan direkt)Om Kalle däremot missköter sitt arbete är det en helt annan sak, då han bryter med kontraktet man har med sin arbetsgivare, som säger att man skall utföra det arbete man blivigt ålagd för att få sin lön.

Förutom att jag anser att i stället för en eskalerande skala med fasta summor, borde böter sättas i procentsatser relaterat till individens inkomst, så den ekonomiska smällen som du säger känns i fortkörarens plånbok, så tror jag att vi här i grunden har samma syn.

Detta var nog lite slarvigt uttryckt, men du förstår säkert vad jag menar.

I övrigt finns lagar och regler och de skall optimalt vara lagda enligt medborgarnas consensus, som talar om när man börjar inkräkta på andras friheter. Du är fri (har möjlighet) att bryta dem om du så vill, men då lär du få leva både med konsekvenser och ta anvaret för dina handlingar. I fallet med grövre brottslighet så får ju många andra leva med konsekvenserna av ditt agerande med, så det finns en aspekt av frihet i “verkligheten” och frihet enligt “consensus”, luddigt uttryckt.

Frihet kontra andras friheter och dylika frågor har alltid varit, och är alltid, extremt stora och svåra frågor, väl värda att fundera på om och om igen. (Men att bara, som vissa regeringar gör, stifta lagar år höger och vänster bör ske med ytterst vaksamma steg, och då med befolkningens stöd och insyn.)

Nåja, slut för filosofi från min sida innan jag spårar ur totalt. Mycket intressant, detta. Skall läsa lite fler inlägg här då jag bara skummat lite än.

Vänligen
Isaksson

Om Kalle ska insistera på att röka stup i kvarten, borde då inte arbetsgivaren få dra ner hans lön som konsekvens? Han arbetar ju faktiskt mindre än icke rökare.

Och självklart är det fritt att köra 50 på 30 sträckor, men det kostar 2 lakan varje gång du åker fast, eller att du blir av med körkortet.
Det finns dock en viss orättvisa i fasta konsekvenser, rika människor bryr sig ju inte om små futtiga böter.

Själv tycker jag att det vore bra med ökande konsekvens i trafikböter. Första gången 2000, andra 4000, tredje 8000. Bara fortsätt dubbla tills det känns i fortkörarens plånbok.

Anarkisterna tror ju att totalfrihet balanseras av “rädslan för konsekvenser”.

Dvs du kommer inte försöka ha sex med allt och alla eftersom det troligen kommer leda till handgripligheter mot dig alt social utfrysning.

På samma sätt fungerar ju samhället även idag. Bara för att du lagligen kommer undan med massa saker; så finns flera grejor du inte skulle komma undan med socialt tex frikänd från inbrott/stöld/sexualbrott/etc fast alla i bekantskapskretsen tror/vet du är skyldig etc.

Även om du inte har nått samvete skulle säkert det sociala trycket och rädsla för icke lagliga repressalier göra att du inte gör vissa saker.

Applicerar man detta på övervakning osv så tycker vi inte det är ok, även fast det nu är lagligt, vi försöker använda socialt tryck för att få beslutsfattarna att förstå.

Så mitt svar på din fråga är att det inte kommer ske i större utsträckning än den sociala omgivningen tillåter det.

tex, Vi gillar fri fildelning och vi struntar i att några andra upphovsrättsmakare ogillar det, så länge vi har det sociala trycket på “vår” sida så kan de inte upprätthålla förbud mot det. (istället får de anpassa sig och hitta vägar att utnyttja det)

“Nothing in this Declaration may be interpreted as implying for any State, group or person any right to engage in any activity or to perform any act aimed at the destruction of any of the rights and freedoms set forth herein.”

Dvs definiera rättigheterna och säg sedan att ingen av dem får användas som motiv för att reducera någon av de andra.