Anonymitetens båda ansikten
Det där med anonymitet är på tapeten igen. Personligen kan jag inte förstå att någon överhuvudtaget kan ifrågasätta ens rätt att vara anonym, men det finns det tydligen de som gör. Åke Pålshammar är lektor i psykiatri i Uppsala och tror att näthatet skulle bli mindre “om man gjorde något åt anonymiteten“.
Men nu är det ju så att det finns tusen anledningar till varför man vill vara anonym på nätet. De allra flesta beror inte på att man är en idiot som har för avsikt att trakassera folk som man av en eller annan anledning inte gillar. Oftast beror det på helt andra saker. Man kanske vill kunna blogga utan att chefen och släkten läser det, eller kommentera saker utan att arbetskamraterna ska ifrågasätta ens åsikter när man kommer till jobbet. Det finns hur många bra anleningar som helst att vara anonym.
Därför blir jag ganska upprörd när folk tycks utgå från att det bara finns en anledning och att den är att man vill vara otrevlig mot folk utan att ta konsekvenserna av det. Just den inställningen tycks utgå från tanken att alla människor i grund och botten beter sig som idioter om de bara får chansen. Har man rent mjöl i påsen behöver man alltså inte vara anonym, om man nu ska använda en så sliten fras. Men jag tror inte att det är så. Jag tror faktiskt att de flesta människor är ganska så hyggliga och att de som väljer att vara anonyma har bra anledningar till det. Rätten att få uttrycka sig anonymt är grundläggande.
Sedan finns det en annan sida av samma mynt, nämligen den ofrivilliga anonymiteten. Det är den man mer eller mindre tvingas in i eftersom det släpps lös fler och fler dreglande spårhundar på nätet. Spårhundarna kan naturligtvis ha många olika skepnader, men när de släpps lös av en regering som säger sig vilja tillgodose folkets intresse, så kan man ju inte bli något annat än lite sorgesen. Eller jo förresten, man kan bli förbannad också.
Jag tycker att det är förfärligt att tjänster som Ipredator behövs, men när de nu faktiskt behövs så ska vi vara glada för att de finns.
Popularity: 29% [?]
Short URL: http://www.annatroberg.com/?p=2342
Posted by Anna Troberg
on Jul 9 2009. Filed under Piratfrågor.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0.
You can leave a response or trackback to this entry
Jag uppträder pseudonymt för att slippa riskera att någon framtida arbetsgivare snappar upp att jag är mot en ökning av övervakning av nätet och för rätten att kunna vara anonym. Det har hänt att folk fått gå från sit jobb på de grunderna för att de uppträdde under sina riktiga namn.
Och så är jag snäll och go också, pseudonymiteten till trots.
Anonym fegis,
Men va bra!
Det är ju just såna som dig vi är ute efter! Vi vill också gärna ha tag på såna som har felaktiga åsikter för övrigt… Vi vill testa en ny medicin vi har som ska hjälpa till att såna som dig ska få en riktig syn på samhället…
Tror du det hjälper att va anonym?
@ Anyonym fegis
Nja snäll och go kan du väl knappast vara när du gömmer dig bakom ett nick på internet, vi är väl alla våldtäktsmän och pedofiler och väldigt hemska människor för att vi gillar frihet och teknik.
Anonymitet är viktigt! Speciellt för Marita i Kävlinge. Hon har gjort en solcell av hemlagad sylt. Speciella idigridienser. Jo Jo! Får ut 3.84V. Hennes man hånar henne. Fy Fy! Men inte Azziz, studenten i Kabul. Han har upptäckt ett elektronspinn mellan ett teflonskikt och molekylerna i pektin. Hans lärare säger det är omöjligt. Azziz söker på nätet och Marita fattar tag i tråden. Resten är en saga som kan bli verklighet! Om ett fritt samvetande nätmedvetande utan kränkande ofrivilliga registreringar får fortbestå! Då kan Azziz och Marita bli ett par i en sustainible stuga med egen energiförjning!
jag väljer att vara anonym för jag är paranoid och tror att alla vill mig illa. även dem jag känner väl min uppväxt har varit präglad av att jag tror min mamma velat död mig eller andra liknande schizofreni situationer så att kunna vara anonym på internet för mig är skönt för då vet jag att dom inte kan söka upp mig lätt. jag käkar för nuvarande medicin mot de men det hjälper fortfarande inte mitt sätt att tänka på. jag gillar inte att ta medicinen för jag blir inte rickigt klar i skallen utan lite dåsig och trött och kan inte göra sånt jag brukade gillar som svåra pussel eller liknande spel.
Birro: “Det är enkelt att skriva elakt, för man lämnar inga spår, det blir inga konsekvenser…”
Jösses, (jag är helt okunnig!), vad skulle det kunna bli för konsekvenser då, om man är lite spydig och otrevlig? Skadestånd? Fängelse?
Birro tror tydligen att hans dumma åsikter får stå emotsagda om folk tvingas tala om vad dom heter. Han tror att man inte vågar skriva vad man tycker då. Pålshammar lektorn i psykiatri verkar ha samma åsikt.
Nej, detta handlar bara om en åsiktsmaffia som får lite mothugg och det gillar man inte. Då blir man sur. Trams!
Jag är mer orolig för att unga PPister nu ska kunna härja runt ännu mer och kränka och trakassera utan att man har en chans ställa dom til svars. Jag TROR du har fel Anna, att anonymitet lockar till sig mer mörka avsikter än vad du vill tro.
Det främsta argumentet för anonymitet är att det sätter fokus på innehållet i det du skriver istället för vem du är. För en universitetslektor, som är van vid automatisk respekt och aktoritet, bara på grund av sin titel så är det klart att det är skrämmande.
För den gamla världens människor betyder namn, yrke och social status allt, på internet betyder det ingenting och jag tror att det är där konflikten finns, de är egentligen inte rädda för andras anonymitet, de är rädda för sin egen. Och det är ju klart, har du jobbat hela livet på att bygga upp ditt anseende i samhället och är van att aldrig bli ifrågasatt så är det en stor knäck för självförtroendet att bli kallad idiot av en fjortonåring på internet.
Om man inte får vara anonym i vissa sammanhang blir det ett sämre samhälle för oss alla. Ett exempel. Vågar undersköterskan Marita tala om och ifrågasätta att Emma 20 år blir utkastad från sitt boende och pga ett positiv urintest på bensodiazepiner. Det är minus 5 grader kallt och Bertil 45 år står utanför med sin gamla Volvo för att ta tillfället i akt och “hjälpa” Emma. Är detta sant? Vågar Marita gå ut på nätet och tycka detta är för jävligt. Nej! inte om Marita inte får vara anonym. Det är risk att hon blir av med sitt jobb. Eller att Bertil blir förbannad och börjar hota henne.