Perception, mina vänner. Perception.
Det ser ut som om det kommit igång en ganska så konstruktiv debatt kring det jag uppfattar som Piratpartiets imageproblem. Det gör mig glad för det betyder att det finns gott hopp om att fixa problemet.
En del blir upprörda och tror att jag vill förändra partiet och göra oss precis som alla andra partier. Det vill jag sannerligen inte. Det finns en anledning till att jag aldrig egentligen engagerat mig i något annat parti, men faktiskt föll pladask för PP när jag väl förstod vad det handlade om. Förutom politiken, som naturligtvis är det viktigaste, så var det faktum att PP INTE är som andra partier en sak som lockade mig. Det vore synd om det försvann.
Men med det sagt, så vill jag ändå säga detta: Det är inget självändamål att inte vara som andra partier. Det i sig är inget ordentligt politiskt mål. Om viljan att vara annorlunda blir större än viljan att nå ut med det politiska budskapet, så ser jag det som ett stort problem av den enkla anledningen att ett parti vars största vilja är att vara annorlunda oundvikligen blir ett mycket kortlivat parti. Jag vill inte att PP ska bli en politisk dagslända. Vi har solida politiska ståndpunkter i frågor som är oerhört viktiga. Dem ska vi förvalta väl. Vi ska inte lattja bort dem för chansen att få verka lite extra spektakulära när andan faller på.
I mitt första inlägg om det här skrev jag att vi må känna oss som om vi stod i fören på världens största, osänkbara skepp och ropade “I’m the king of the world!”, men påminde också om vad som hände med världens största, osänkbara skepp. Det visade sig vara i allra högsta grad sänkbart. Och fort gick det också. Jag tycker därför att vi kan kosta på oss att släppa sturskheten en liten stund och begrunda hur det gått för andra som sett ut att ha en promenadseger in i riksdagen framför sig och som sedan kört i diket med dunder och brak.
Jag tycker att ni alla borde klicka er in till Emma och läsa kommentarerna i det här inlägget. Det är ganska så talande. Jag är ingen F!-fantast, men det är ganska uppenbart att de förutfattade meningarna om F! står som spön i backen, medan insikten om att det finns många som har precis lika mycket förutfattade meningar om PP tycks lysa med sin frånvaro. Som om vi vore ofelbara och orörbara. Tro mig, vi är lika ofelbara och orörbara som F!. Ingen är ofelbar och orörbar. Varför i hela friden skulle PP vara det? Sådant här handlar inte om rätt eller fel, det handlar om perception. Jag tycker att både Unni Drougge och Emma gör en del mycket bra poänger i den diskussionen. Läs, läs, läs!
Popularity: 26% [?]
Short URL: http://www.annatroberg.com/?p=2336
Posted by Anna Troberg
on Jul 6 2009. Filed under Piratfrågor.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0.
You can leave a response or trackback to this entry
Alltid kul med konstruktiv debatt. Ännu roligare när vi icke-medelemmar (men Guldpirater) kan se hur Piratpartiet faktiskt utvecklas för varje dag som går. EN öppen debatt/dialog, som inget annat parti har…
Gör som HAX säger också och använd sommaren till att sprida budskap:
http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/07/antligen-ar-nyhetstorkan-har.html
Ur socioteknisk synpunkt så var det som från början diskuterades seriöst och ingående inom Miljöpartiet (i Gbg i varje fall)helt i paritet med FN-deklarationens individuella negativa rättigheter. Alltså andemeningen att en författningsdomstol ser till att individuella frihetsrättigheter alltid övertrumfar politiska majoritetsbeslut.
Med facit i hand så har väl alla sett hur mp mer och mer har anslutit sig till socialliberala och utilitaristiska restriktioner!
Skall det då redan nu höjas röster för att PP skall överge sin frihetslibera agenda med Open Source, transparens, tillgänglighet utan onödiga restriktioner mm., och smygvägen via F! kontamineras med individhämmande och kränkande restriktioner?!?
Hej Uno!
Jag tror att du måste läsa mina inlägg en gång till, för jag tror att du missat vad jag säger. Jag har inte någonstans sagt att PP ska göra något via F!. Jag har bara sagt att vi ska lära oss av deras misstag. Det är en milsvidd skillnad.
OK, Anna!
Jag råkade nog summera lite av vad jag först läste på Emmas blogg och en del av kommentarerna till hennes inlägg. Huvudsaken är väl att inte göra några avkall på de individuella mänskliga frihetsrättigheterna, även om en överväldigande politisk majoritet tyvärr skulle tycka att det inte är så noga.
Sverige har ju fortfarande ingen oberoende författningsdomstol, och de etablerade partierna tycks ju fortfarande tycka att det inte är så särskilt viktigt! En författningsdomstol är väl något som PP så småningom bör kräva.
Alltid trevligt med debatt men Fi är likt SD för mig och därför, i mina ögon, inga trevliga människor.
PP ska naturligtvis inhämta erfarenheter överallt ifrån för att undvika problem. Så länge som vi ger blanka tusan i att plocka in sjuka värderingar så kan vi titta på så väl SD som Fi för att se hur man inte ska göra.
Jag tror de flesta som är med i PP finns här just för att dom inte vill ha de rigida strukturerna som finns i resterande småstora partier (för att inte tala om de stora!). Sammarbete utanför valsedelsutdelning (eller att man demonstrerar ihop mot just det som ligger inom PPs ramar) skulle sabba förtroendet hos många och det är därför inte på något sätt en bra idé.
Rent personligt så tycker jag att det är trist att så många tror att feminism är någonting bra överhuvudtaget men jag står ut med den meningen i partiet precis som jag står ut med allt annat som jag inte håller med om men som inte ligger inom partiets grundtankar. Jag tycker bara att det är onödigt att börja ens fundera på att göra saker ihop med partier som har så lite gemensamt med oss som Fi.
Jag undrar hur du (Anna) ser Hax grej kontra Emmas fundering? Problem finns det med bägge (om än i olika sfärer) som jag ser det även om jag anser att alla medlemmar bör ha så högt i tak att dom får tycka precis vad dom vill så länge dom inte försöker sätta stämplar på det som “partiets åsikt”.
Hej Daniel!
Jag har alltså inte föreslagit samarbete med F!. Jag har föreslagit att man ska titta på vad som gick fel för dem och förhoppningsvis inte göra samma misstag.
Vad det gäller Emma kontra Hax, så är väl skillnaden att Emma inte krigar mot Expressen och att jag knappast kommer att ställas mot väggen om och om igen för att Emma väljer att kalla sig feminist. Jag har redan behövt kontra Hax utspel mot Expressen och hans förflutna som porrfilmare fler gånger än vad jag kan räkna. Och igen, jag tyckte det var puckat att gå med på att hålla i kameran, men avslöjandet som fick Serung på fall måste ändå anses uppväga det. Jag förväntar mig inte att Hax ska göra 20 år gamla saker ogjorda. Jag förväntar mig bara att jhan ska sköta dem snyggt när de poppar upp till ytan igen. Helst så snyggt att jag och många andra slipper tillbringa en massa tid med att parera det hele. Det kanske inte alltid går, men det bör vara målet.
Och jag kanske ska lägga till att jag inte kallar mig feminist av den enkla anledning att jag tycker att det numera följer alldeles för mycket bagage jag inte vill släpa på med det ordet. Där håller jag och Emma inte riktigt med varandra. Rent praktiskt går däremot våra åsikter nog inte isär så mycket i just den frågan.