Vem är Tomas?

I övirgt kan jag rekommendera Ernst Pawels banbrytande och stora Kafkabiografi The nightmare of Reason (1984; till svenska under titeln Franz Kafka – ett liv, 1990). Där får du en betydligt mer uttömmande analys och beskrivning av förloppen/turerna med Kafkas manuskript, relationerna till Brod och Dora och dagarna/månaderna kring dödsfallet. Kafka korrekturläste manuset till En svältkonstär in i det sista; den kom ut bara några månader efter hans död. Märkligt, om han ville att allt material skulle brännas, tycker du inte?

Ett problem med Wikipedia och nätets mytskapande förmåga är den – ibland – uppenbara bristen på källkritik.

Frågan gällde om någon annan har/ska ha rätt att ge ut mina dikter.

Anders Troberg hävdar att världen hade gått miste om några av Kafkas största verk om Max Brod hade lytt uppmaningen att bränna allt.

På detta replikerar du:
“Kafkaberättelsen är inte sann. Enligt sägnen ska Kafka ha bett Max Brod att bränna hans manuskript.”

“Max Brod hjälpte tvärtom den döende (han var väldigt sjuk) med förlagskontakter – just före han gick bort – och såg till att hans böcker gavs ut, dessvärre postumt”

Nu är det ju faktiskt så att Max Brod struntade i Kafkas, som troligen var för sjuk för att opponera sig, önskemål.
Att det hela är en “sägen” kan jag omöjligen hålla med om eftersom det är Max Brod själv som har lämnat denna information.
Om du är författare så borde du veta att kontroversiella uttalande bör byggas på fakta.
Jag tror heller inte att du behöver undervisa Tomas om vem Kafka var. Om det var tänkt som upplysning till andra som läser denna blogg kan jag rekommendera ett uppslagsverk där man kan läsa följande:

Kafka led hela sitt liv av starka tvivel inför sitt författarskap och bad att allt material skulle brännas efter hans död. Trots att Max Brod talade om för Kafka att han inte tänkte infria denna önskan fick han ändå fortsatt förtroende att ombesörja arkiven.
“Max Brod i epilogen till Der Prozess, Fischer Verlag, 1986, S. 224.”
http://sv.wikipedia.org/wiki/Franz_Kafka

Tack för ett väldigt väl genomarbetat inlägg – fler sådana i bloggvärlden skulle jag vilja se. Skönt att läsa – du satte ord på mina egna tankar kändes det som.

mvh
John

Vilken hycklare, Guillou som satte sig på höga hästar och moraliserade över “girigheten” under hela 90-talet.

I hans värld är hans böcker så fantastiska att folk formligen bryter sig in på bokhandlar landet över och försöker stjäla den nyaste dyngan han klämt ut. Folk ja… De han verkar hata allra mest.