Sveriges mest avundsjuka författare

Valdagen börjar med att en av de gamla drakarna sträcker lite förnumstigt på sig och spyr ut lite eld och svavel på de som inser att världen måste förändras, att livet går vidare, inte trots internet, utan på grund av internet. Han brukar ju göra så, Jan Guillou. Han bidar sin tid och slår till när han tror att det kommer att göra mest ont. Han tycks ha missat att folk sedan länge börjat betrakta honom som en muntration, ett spektakel som tycks helt ovetande om att andra människor numera mest suckar och muttrar “send in the clowns” varje gång han fyller lite spaltutrymme med sina skrivmaskinsförfattade alster.

Den här gången har draken alltså valt självaste valdagen till att rya över de hemska fildelarna företrädda av “nätmobben” Piratpartiet och Lars Gustafsson som enligt Guillou bara valt att backa upp PP för att han inte säljer några böcker. Enligt Guillou är det nämligen bara författare som inte säljer några böcker som gillar pirater.

Enligt Guillous giriga logik är det nämligen så att en säljande författare aldrig skulle välja att stödja piraterna. Men där har han allt fel. Och någonstans kanske han känner att marken gungar under hans väldiga lerfötter. För sanningen är att nyckeln till försäljningsframgång ligger i förmågan att vara närvarande på nätet, att vara där läsarna är, att föra samtal med dem, att dela med sig av sitt arbete. Läsarna gillar sådant. De gillar inte giriga drakar som är så snåla att de gråter när de skiter och kallar sina fans för tjuvar. Till och med Guillou borde väl förstå det.

Guillou kallar Lars Gustafsson för “Sveriges näst mest avundsjuke författare”. Jag tror mig ha en god aning om vem han anser vara den mest avundsjuka trots att han väljer att inte nämna denna författare med namn. Man kan ana att den väldige Guillou tycker att det bästa straffet för ohörsamhet är att inte ens få höra honom yttra ens namn. Han har ännu inte insett att folk faktiskt inte bryr sig om vad han säger.

Och kanske har han inte heller insett att det faktiskt är han som borde tituleras Sveriges mest avundsjuka författare. Han har en framgångsrik karriär bakom sig, han har tjänat en väldig massa miljoner, han är i en position där han kan slänga ur sig vilken skit som helst och se den förvandlas till någon sorts bastardiserad sanning. Ändå får han spatt när någon vågar vända upp blicken och se framåt, när någon vågar möta sina läsare och väljer att inte göra det tomhänt. Om det inte är ren och skär avundsjuka, så vet jag inte vad det är.

Guillou ställer en fråga som han borde ha ställt till sig själv: “För hur kan en författare vilja lägga sin röst på ett politiskt parti som förespråkar fri stöld av all litteratur på nätet?”

Om vi väljer att se förbi det absurda påståendet att Piratpartiet skulle förespråka “stöld av all litteratur på nätet”, så blir kontentan ungefär så här: “Varför skull vilja rösta på Piratpartiet?” Det ska jag svara på i egenskap av författare och andre vice ordförande i Piratpartiet. Guillou kommer naturligtvis att avfärda mig som en av de där författarna som inte säljer något, men det gör mig faktiskt bara ännu mer lämpad att föra den här diskussionen.

Det är en ynnest att kunna skriva saker som folk faktiskt vill läsa. Det är en ännu större ynnest att skriva saker som folk faktiskt är beredda att betala för att läsa. Den största ynnesten av alla är dock att få ha det fria ordet till hands och inte behöva oroa sig för vad som ska hända om man skriver något “olämpligt”.

De senaste åren har EU och Sveriges olika regeringar jobbat hårt för att inskränka allas vår personliga integritet. Förra året klubbades FRA-lagen igenom trots ett massivt motstånd och följdes tätt av datalagringsdirektivet, IPRED och andra otrevligheter. Det vi ser kan mycket väl vara början på något mycket obehagligt. Om staten kan avyssna oss alla, utan misstanke om brott, så finns det all anledning att fundera på vad de tänker använda informationen till. Tänk IB, herr Guillou. Minns du det? Tänk IB, men med dagens teknik. Det är ingen trevlig tanke.

Jag räknade upp tre ynnestar, här kommer tre förpliktelser som jag anser att en författare har:

1. Vi ska vara glada över att folk vill läsa det vi skriver och vi ska låta våra läsare få veta det.
2. Vi ska vara glada om folk vill betala för det vi skriver och vi ska visa vår tacksamhet genom att bjuda lite på oss själva.
3. Vi ska vara ohyggligt tacksamma för att vi lever i ett land där vi kan skriva fritt och det är vår plikt att göra allt vi kan för att bevara den friheten.

I den här bemärkelsen kan man nog säga att Guillou brister på alla punkter. Han tycker nämligen att det är självklart att vi ska tycka om att läsa vad han skriver. Han tycker att det är självklart att vi alla ska rusa åstad med plånboken på vid gavel så fort han och hans skrivmaskin kläckt ur sig ännu ett alster med glassigt omslag. Han tycker dessutom att det är självklart att vi alla ska offra vår personliga integritet, vår frihet, för att han inte ska gå miste om en enda royaltykrona.

Kort sagt: Guillou tar sina läsare förgivna. Han behandlar dem som en hunsad partner i ett urtaskigt förhållande. Medan han sitter där med sin skrivmaskin, så förväntas läsarna inte bara ta hand om hans disk och skittvätt, han öser ideligen okvädingsord över dem, kallar dem för “mobb” och “tjuvar”. Jag hade kunnat säga att Guillou är dålig på pr och läsarkontakt, men det vore en underdrift utan dess like. Guillou misshandlar ta mig fan sina läsare och försöker sedan intala dem att det är deras eget fel.

Men Guillous läsare är inte dumma. De kommer att resa sig och då kommer de att sluta läsa hans böcker. Kanske har de redan gjort det. De massiva högarna av osålda Guillou-tegelstenar i diverse lågpriskedjor säger mig att de inte riktigt säljer som förr. Och tro mig, det är inte piraternas fel. Det är herr Guillous eget. Trodde han verkligen att han kunde behandla sina läsare som skit hur länge som helst? Personligen tycker jag mest att det är ett under att han faktiskt kommit undan med det så länge som han har gjort.

Nej, framtiden har sprungit om herr Guillou. Den tillhör Unni, Linda, Isobel, Lars och alla andra som förstår vilken fin gåva de fått, som har vett att bete sig uppfostrat mot sina läsare, som förstår att det själva fundamentet till ett fritt och demokratiskt samhälle.

Själv är jag inte det minsta rädd för mina läsare. Jag tror inte att de ska sno min bok. Det behöver de inte göra. Jag ger den så gärna till dem för jag vet att de är redbart folk som förtjänar att inte tvingas köpa grisen i säcken.

Så syna min litterära gris här nedanför eller ladda hem den från The Pirate Bay. (Om ni inte har supersyn och vill ha större text, så klickar ni bara på blädderboken, så blir den större.)

Men viktigast av allt: GÅ OCH RÖSTA!!!

Popularity: 100% [?]

Short URL: http://www.annatroberg.com/?p=2255

Posted by Anna Troberg on Jun 7 2009. Filed under Piratfrågor. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0. You can leave a response or trackback to this entry