Folk behöver ingen pr-byrå för att fatta att FRA-lagen är en skitlag
Jag läser med fascination DN:s artikel om det pr-byrå-planerade motståndet mot FRA. Jag skulle vilja påstå att jag befann mig mitt i det motståndet i princip ända från början och jag delar verkligen inte DN:s bild av det som hände.
Jag skrev mitt eget första blogginlägg om FRA någon gång i början av april. Det gjorde jag efter att ha läst ett inlägg som Opassande-Emma skrivit. Jag vet inte om Emmas inlägg var det första, men det måste ha varit ett av de första om FRA just den våren. Andra som hängde på tidigt var, om mitt minne nu inte sviker mig, Rick Falkvinge, Christian Engström, Oscar Swartz och några till. Själv arrangerade jag redan den 6 maj det lilla bloggjippot “Fira FRA-dagen!“. Och när det jippot väl gick av stapeln bubblade redan bloggosfären av FRA-kritik.
Någon gång i maj kontaktades Rick av Stoppa FRA-lagens Mikael Nilsson som ville ha hjälp att utforma en helsidesannons som sponsrades av en okänd donator och som skulle in i DN veckan innan riksdagsomröstningen. Precis som Stoppa FRA-lagen skriver i sitt pressmeddelande var det Opassande-Emma som designade annonsen och Stoppa FRA-lagen som skrev grundtexten, som sedan jag, Christian Engström, Oscar Swartz och eventuellt ett par andra tillsammans petade i tills vi fick fram den text som sedan användes.
Något toppstyre var det sannerligen inte fråga om. Varken i arbetet med annonsen eller i det övriga motståndet. Jag förstår faktiskt inte varför man så gärna vill hitta kända strukturer för att tolka bloggbävningen. Är det för att den ska kännas mer greppbar? Men svärmarbete är inte greppbart. Däremot kan det vara otroligt effektivt och det tycker jag att motståndet mot FRA tydligt visar.
Det är många som försökt ta på sig äran eller vad man nu ska kalla det för att ha drivit fram FRA-motståndet, men sanningen är att var och en av oss som deltog bara är en liten fis i rymden. Vi var många tog ledigt från arbetet för att kunna jobba mot lagen, men vi är ändå bara en liten del av det stora, gemensamma svärmarbete som skapade bloggbävningen som till slut blev så stor att den svämmade över till gammelmedia och andra kanaler.
Det finns en anledning till varför FRA-motståndet blev så stort och det har inget med ryska pengar eller pr-byråer att göra. Anledningen till att motståndet blev så stort är att det är och förblir en skitlag som trasar sönder allas vår rätt till ett privatliv. Det var därför folk med rätta blev upprörda, inte för att någon pr-firma sa till dem att de borde bli upprörda.
Och kanske tycker Federley att det känns bättre att tänka sig att det var en pr-byrå som såg till att han såg ut som en svikare. I själva verket var det ingen annan än han själv som såg till det. Och inte framstår han som mer rakryggad av att han fortfarande försöker hitta alternativa förklaringar till varför hans gloria hamnade på sniskan.
Andra skriver:
Fy skäms, Dagens Nyheter!
Bonniers regisserar försvaret för The Pirate Bay
Jag har ingen egen vilja
Jag protesterar på egna meriter
Nu blev jag sådär trött igen
Vilka är de politiska motiven bakom DN:s artikel?
Misstänkliggjort FRA-motstånd
Popularity: 44% [?]
Sade upp prenumerationen på DN idag efter 30 år. Tog beslutet själv.
Jag tror att en av dem som var allra tidigast ute var HAX. Jag vill minnas att han beklagade sig över att frågan inte uppmärksammades tillräckligt långt innan det blev en folkstorm (ett knappt år innan kanske).
Hej Tor!
Det kan mycket väl stämma. Jag vet dessutom att Piratpartiet diskuterade frågan redan inför valet 2006. Det var jäkligt synd att det inte blev en rejäl debatt tidigare. Hade det blivit det hade vi kanske sluppit hela lageländet.
Ha det så bra,
Anna
Kan bara säga att det nog inte var hos Hax jag läste först om FRA-lagen. Minns faktiskt inte var.
Däremot var det knappast hos ngn som skrev för en PR-byrå. Sådant brukar jag kunna lukta mig till…
Dessutom har det ingen betydelse hur jag fick nys om detta. Det viktiga är att det var genom bloggandet det väcktes på allvar. Och att det varit så tunt på andra ställen.
Men i bloggosfären fanns den glöd och det engagemang för en viktig demokratisk-liberal princip som jag saknar i riksdag och i gammelmedia.
Nu tror jag inte att det i ngn väsentlig mån alls varit pengar el ngn PR-byrå inblandad i FRA-motståndet, i vart fall i ytterst marginell mån jfrt med hur det var/är på FRA-kramarnas sida.
Och det gör dessutom inte att FRA-lagarna blir det minsta smakligare hur det än är.
Vanligt folk kan fortfarande tänka till och reagera.
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2009/03/om-bloggande-eller-hur-dn-missat-att.html
FRA-debatten är intressant ur flera aspekter.
För det första präglas den av att journalistkåren själva snabbt tog ställning – utan att egentligen veta något som helst om vare sig FRA, dess verksamhet eller lagen. SvDs PJ Anders Linder med sin unga följeslagerska Sanna Rayman var bland dem som var snabbast till pennan. Här är det mycket sannolikt att i synnerhet S Rayman fastnade i lobbyisternas garn långt innan hon själv fattat vad frågan egentligen handlar om. Problemet infinner sig nämligen när man tar reda på hur det förhåller sig i sak; nämligen att FRA endast sysslar med utlänningar (politiker, militärer och olika former av kriminella/terrorister) i utlandet. Egentligen något som vare sig är kontroversiellt eller märkligt om man vill ha ett land som kan bedriva en självständig utrikes- säkerhets- och försvarspolitik.
Nåväl, när dessa självutnämnda förkämpar för den svenska demokratin, naturligtvis efter att ha bestämt sig i förväg att FRA var fel, började inse att hela deras argumentation saknade verklighetsgrund, övergick frågan till att bli en prestigefråga för ledarskribenter och vissa “high-profile” politiker i alliansen. I stället för att erkänna att man varit för snabb i sina slutsatser bytte man (och lobbisterna) taktik. Nu var det mer osakliga och känslomässiga argument man gick in för. Blotta det faktum att ”Staten” tog sig friheter att ”potentiellt” kunna missbruka FRA räckte för att man skall vara emot. I och med detta sjönk den intellektuella nivån i debatten till en rekordlåg nivå (den var ju inte så hög redan från början). Samma skribenter som skrek sig hesa i FRA frågan (sannolikt upphetsade av en liten grupps manipulativa åtgärder i den s.k. bloggbävningen) ägnade inte en tanke åt den lagstiftning som samtidigt liberaliserade SÄPOs och polisens möjligheter att sätta in tvångsmedel. Och där är ju svenskarna själva målet!
Att det är brist på fritänkande människor i ett litet land är förvisso inte så konstigt men att påstå att bloggbävningen och den fars som dagens FRA-lagar medfört är en seger för demokratin är ett bevis på vår slutliga fördumning. Detta borde vara något som inte skulle kunna förekomma i ett land som Sverige där vi med allsköns bidrag och subventioner försöker hålla igång journalistiken så att de kan söka fakta och sanning i varje fråga.
En annan aspekt är att ingen funderat på vem det egentligen är som tjänar på att Sverige stympar sig självt genom att hämma sin egen utrikesunderrättelsetjänst. Just nu är vi i Sverige i full färd med att sticka ut ögonen på oss själva. Höjden av enfald var när svenska journalister i bl.a. SvD på fullt allvar åker till Moskva och intervjuar ”mannen på gatan” om vad han tycker om att ”FRA skall läsa all hans e-post”. Hur j-la korkad kan en redaktionschef få vara! Varför inte också intervjua Robert Mugabe eller någon annan korrupt afrikansk statschef, som satt sprätt på miljontals svenska biståndskronor, om vad dessa kunde tycka om att ”FRA” skulle kunna kränka deras integritet? Svaret är givet på förhand och det var ju själva syftet med intervjun och hela det journalistiska upplägget för den delen. Några som faktiskt tjänar på att Sverige har en kass underrättelsetjänst är, utöver Ryssland, Kina och andra auktoritära statar, faktiskt Norge. Norge har nämligen själv en dito med tillhörande signalspaning som, får man anta, är högeligen intresserad av Sverige, i synnerhet inför vårt EU-ordförandeskap. Norge är som icke EU-land starkt beroende av framgångsrika förhandlingar och omförhandlingar av EES-avtal och annat. Att politiker och jurister i Norge skriker sig blå om FRA är inget annat än ett svårartat hyckleri. Men det märkliga är att vi i Sverige inte fattar detta – i synnerhet inte på SvDs ledarsida.
Ytterligare en intressant aspekt på våra ”grävande” journalister är att de inte grävt!!! En kombination av hemliga sponsorer, lobbister, PR-byråer och dolda transaktioner för att försöka förstöra förutsättningarna för ett lands underrättelsetjänst borde väcka arbetslusten hos den mest indolente journalisten – men icke så i presstödets och kulturbidragens kungarike Sverige. Nej, här utgår alla raskt ifrån att det är FRA som är skummisarna och inte ens när den ena konspirationsteorin efter den andra vederläggs (att FRA avlyssnade Ulf Ekman eller andra rena lögner) har man förmått att granska sitt eget enfaldiga agerande.
Ack ja… Nu är situationen så polariserad att såväl de journalister som politiker, som varit ”nyttiga idioter” åt lobbisternas huvudmän, aldrig kommer att byta uppfattning. Per Ström, Birgitta Ohlsson (fp) och hennes sambo Mark Klamberg, Anne Ramberg, Camilla Lindberg (fp), Thomas Bodström (s) och Fredrik Federley (c) kan aldrig erkänna att de blivit förda bakom ljuset av dessa lobbister och att de blivit exploaterade. Nej, de kommer att än hårdare bita sig fast vid de känslomässiga argumenten om ”statens potentiella ondska” och en närmast religiös tro på ”domstolen á la Perry Mason” som en garant för rättsövergrepp utförda av FRA.
Det som nu stundar är att studera hur stormen kring DN-journalisterna kommer att utvecklas. Om det träffat rätt kommer det bli en orkan i ”bloggosfären” för ju mer rätt sanningen träffar desto mer indignerad blir den orättfärdige!
@Faktakontroll är A och O:
Och själv tror jag att du är en liten äcklig lobbyist betald av FRA.
Och protesterar du mot det, så vet vi ju att du är skyldig…
[...] av egen övertygelse och på grund av dessa frågor är viktiga för dem. Det gäller många av piratpartisterna och många andra, även på den borgerliga sidan. Även om det var där som det också förekom [...]
Faktakoll är A och O har copy-paste exakt samma inlägg på min och Erik Laaksos blogg tidigare idag, kanske fler vad vet jag. Hur som helst börjar jag tro att det är något autoscript eller något.
[...] Anna Troberg har författare som täckmantel. Puh-lease! Jag undrar om inte det var just här DN fick upp spåret. Jag menar, ingen riktig författare skulle väl lägga ut sin bok för nedladdning? Slarvigt, Anna, slarvigt! Boken kan ni förresten ladda ner alldeles gratis och lagligt via The Pirate Bay. [...]
[...] andra har bloggat om det här som ChrisK, Emma, Anna, Rick, Johanna, Emma igen, Joshen och HAX men jag känner ändå att jag behöver få ett utlopp [...]
@Faktakontroll är A och O
Gud, din kommentar är verkligen överallt! Länka från din egen i stället, så slipper du (och jag) hoppa runt och lägga in samma kommentar på alla bloggar.
Alltså. Artikeln i DN är rätt konspirationsteoretisk. Om du nu är allt det där du skriver i din blogg – VD i näringslivet Chef i staten Utredare i SOU Skribent i media Statsvetare och ekonom – så torde det vara något som också du inser, men ändå tar du avstamp i det. Jag finner det en smula tramsigt, du verkar ju kunna argumentera i den här frågan även utan konspirationsteorier i DN, men OK.
1) Du skriver att jag (och andra som engagerat sig i frågan) bestämt oss i förväg att FRA var fel. Det finns kanske andra i debatten som dragit på och slängt ur sig att FRA ska läggas ner men jag tillhör inte dem. Jag har aldrig hävdat att myndigheten FRA i sig är fel. Däremot hade jag invändningar mot lagen om signalspaning.
2) Säpo och tvångmedlen har definitivt kommenterats de också. Dock inte av mig, det har du rätt i, men däremot av kollegan Maria A när det var aktuellt.
3) Du tycker att frågan om att staten får tillgång till även svenska medborgares kommunikation inte är intressant eftersom “FRA endast sysslar med utlänningar (politiker, militärer och olika former av kriminella/terrorister) i utlandet”. Jaha, men nu pratar du om FRA:s verksamhet och vad de sysslar med idag och detta är ingen garanti för någonting när man ska stifta nya lagar. Då är det bra om lagarna i fråga är specifika, och just när det gäller utpekandet av användningsområden var lagen högst oklar. Syftena är tydligare nu och den förändringen tror jag inte skadar eller stympar oss särskilt.
Nå. Du har en större och fastare tillit till staten i ett längre perspektiv än jag, det är väl den stora skillnaden i det här avseendet. Jag har full respekt för ditt synsätt, men delar det inte.
4) I övrigt när det gäller stympad underrättelsetjänst så delar jag din bild att hela den här debatten varit mindre lyckad. Om du visste hur många gånger jag förbannat regeringen och våra riksdagspartier för att de mer eller mindre har “tvingat mig” till den här debatten så vore du förmodligen förvånad. Jag inbillar mig inte att det här är svartvitt och jag har aldrig trott mig vara någon rättfärdighetens riddare, tvärtom har jag våndats rätt mycket på vägen i den här debatten, underrättelse och säkerhetsarbete ÄR viktigt.
Däremot kan jag krasst konstatera att lagen de facto gav (och i någon mening ger) staten tillgång till all vår kommunikation. Det bör man inte ta lättvindigt på och då ser jag det närmast som min plikt att protestera. Inte minst som del av “tredje statsmakten”.
Därmed inte sagt att jag inte är för att vi ägnar oss åt underrättelsetjänst, absolut inte.
Egentligen är väl grundproblemet, så som jag lite krasst ser det, den här förödande idén om att vara genomskinlig med demokratins mindre smickrande beståndsdelar. För demokratin är som vi vet inte perfekt och verksamheter runt säkerhet- och underrättelse är ett mycket bra exempel på dess imperfektion. Där gås de demokratiska principerna emot, för att skydda demokratin. Så har det alltid varit och jag inbillar mig inte att det ska vara på något annat sätt. Men du ber mig att inte bara välsigna utan också propagera för mer av detta.
Det är inte lite du begär, i pragmatismens namn.
I FRA-debatten hördes politiker efter politiker säga att signalspaningen var bra för att vi nu äntligen skulle få lagstiftat vad som redan pågått länge. Jaha, är det så himla “äntligen”? Ett citat ur en text jag skrev om den aspekten i juni:
“säkerhetsarbete bedrivs – och alltid har bedrivits. Delvis öppet och korrekt, delvis i skuggigare marker. Det ligger i arbetsområdets natur och är inte något som egentligen överraskar.
Vår samtid ärar genomskinlighet och insyn. Allt ska vara genomskinligt och tanken är förstås god. Säpo har sedan något år tillbaka föresatt sig att de ska vara öppna och erbjuda oss insyn. Det är förstås ett i allt väsentligt gott initiativ, men det får mig ändå att höja roat på ögonbrynen.
Vad inbillar vi oss, egentligen? Om Säpo ska vara genomskinligt, måste vi då inte starta en ny, lite hemligare säkerhetspolis?
Naturligtvis övervakas vi. Regler böjs och bryts, sedan får vi avslöjanden, skandaler och efterföljande granskningsprocesser. Det ingår i spelet. Det viktiga är dock att integriteten får fortsätta vara högsta hönset bland principerna. Det är så vi garanterar medborgarna schyssta spelregler. FRA-förslaget bryter den maktbalansen, till medborgarnas nackdel. Undantaget blir regel och integriteten förtvinar.”
Kort sagt. Vad finns i slutändan av den här envisa genomskinligheten annat än medborgare som blir allt mer blasé i sitt förhållande till demokratin och så småningom börjar titta efter andra “spännande” styrelseskick? Jag tycker att du är kortsiktig.
MVH
Sanna Rayman
[...] övrigt har Anna Troberg skrivit en lång analys av den förra artikeln. Och nej, Dick Erixon ger inga som helst svar – han bara försöker att [...]
Syftet? Det undrar jag också över. Kan det vara så som Mitt i steget skriver avslutningsvis i sin senaste bloggpost “Jag bedömer att vi kanske ser ett mönster växa fram nu. En rädsla från vissa mediahus att tappa sin opinionsledande roll. Framväxten av Newsmill och andra fora är ett tecken på att det inte bara är musik och filmbranschen som legat efter i affärsutvecklingen. Vissa mediahus bör kanske sända detta en tanke om man fortsatt vill göra anspråk på att vara en ledande plattform för debatt och opinionsbildning.”
http://mitt-i-steget.blogspot.com/2009/03/att-vara-oberoende-och-lojal.html
[...] som bloggar om samma ämne: Rick Falkvinge, Anna Troberg, Anna Troberg, Emma Opassande, Blogge Bloggelito (som för övrigt myntade begreppet bloggbävning, även om DN [...]