Sitter här och lyssnar på Pirate Bay-rättegången. Där har man ägnat morgonen åt att läsa upp diverse olika mejl. Det är ganska komiskt när privat kommunikation läses upp högt. Hittills har man läst upp mejl i stil med “peta på honom med en vass pinne” och “bjud mig på öl, så fixar jag det” osv. Ganska harmlösa saker.

I rätten påpekas det noggrant att man ska lägga märke till tonen i mejlen. Nu kan jag inte de korrekta juridiska termerna för sådant, men efter att nogsamt lagt märke till tonen skulle jag med mitt lekmannaspråk vilja kalla det “helt normal mejlkonversation vänner emellan”. Sådant där skriver jag ofta. Jag skriver ofta betydligt mycket grövre saker. Låt oss hoppas att det aldrig läses upp offentligt. Eller förresten, det skulle kunna bli ganska komiskt.

Efter en snabb genomgång av veckans senaste mejl kan jag konstatera att jag svängt mig med hälsningsfraser som: “Hej, din bondlurk!”, “Tjena, brutalbloggare!”, “Hej, ditt jevla ålahue!” Jag har även uppmanat folk att bjuda mig på öl, lämna mina pengar i en svart väska vid bögringen på Centralen och hotat med torpeder om så inte sker. Allt med samma hjärtliga ton som jag är helt säker på skulle gå vilken tingsrätt som helst förbi. Jag inser att jag skulle ligga pyrt till om dessa mejl skulle användas för att skapa en karaktärsbeskrivning av mig…

Nåja, medan rätten nu tar kisspaus ska jag begrunda om det är dags att städa till sin privata kommunikation eller bara inse att loppet är kört och istället excellera i ett prunkande, bildligt språk. Jag tror att det lutar åt det senare.

Popularity: 20% [?]