Yeah! Självklart gick Opassande-Emma alldeles nyss och fick Stora Bloggpriset i kategorin politik. Det skulle hon ha. Hon har jobbat hårt och gjort sig väl förtjänt av det. GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS!

Och här kommer en segerintervju med vinnaren själv:

Du har vunnit Stora Bloggpriset i kategorin politiska bloggar. Hur känns det?
Det känns jätteroligt, ganska överraskande och lite läskigt.

Vad är du mest stolt över vad det gäller ditt bloggande under 2008?
Svår fråga. Jag har såklart fått till en och annan bra postning, men egentligen är jag nog mest stolt över att ha varit med när det begav sig.

Kommer priset på något sätt att förändra ditt bloggande?
Nej. Frågan får mig faktiskt att undra hur det skulle det kunna påverka? Storhetsvansinne? Hybris? Ta betalt? Det sista lär nog aldrig hända och jante lär ta hand om resten.

Vad kommer att bli bloggosfärens största fråga under 2009?
Förhoppningvis fortsätter det att vara tryck om kontrollsamhället, det är tvivelsutan vår tids största och viktigaste fråga. Rättegången mot fildeln, jag menar The Pirate Bay lär nog lämna sina spår efter sig definitivt. EU-valet hägrar ju i maj, så det lär nog också diskuteras en hel del. Det ska bli spännande att se om det blir “etablissemanget” som sätter frågorna för vad väljarna kommer att tycka är viktigt inför det valet, eller om bloggarna kommer att påverka i annorlunda riktning. En sak är helt klar — det lär inte vara tyst.

Vem, förutom gud och mamma, vill du tacka för det här priset?
Ärligt talat tackar jag nog varken gud eller mamma. Men ett särskilt tack har jag i alla fall skänkt Carl Bildt, vars plats bland de nominerade gjorde att nära och kära fått en ny respekt för mitt bloggande.

Och slutligen, hur tänker du fira priset?
Inte alls, tror jag?

—————————–
Bah! Klart Emma ska fira. Det ska vi nog se till. Det kryllar av pirater här på galan, så hon kommer inte att få en chans att slippa undan firandet.

Och så avslutningsvis en alldeles personlig reflektion om varför jag tycker att det var helt rätt att just Emma fick Stora Bloggpriset.

2008 har varit mitt i särklass mest intressanta bloggår. Det är i princip helt Emmas fel. Låt mig förklara varför. När jag för nästan precis ett år sedan bad piraterna dra åt pipsvängen med en dålig Shakespeare-pastisch var det Emma som fångade upp inlägget och skrev något i stil med det här i en piratchatt: “Hörni, pirater. Den här bruden verkar ha något bakom pannbenet, trots allt. Hjälp henne!” Och de gjorde de.

Några månader senare skrev Emma ett inlägg om FRA. Jag visste inte så mycket om FRA, men hon fick mig att vilja ta reda på mer. Och det gjorde jag. Och det gjorde många andra också det var så det blev en bloggbävning med Emma i epicentrum.

Det är nämligen så att när Emma talar, så lyssnar man. Inte för att hon är skräckinjagande, för hon är faktiskt inte alls så värst skräckinjagande. Nej, man lyssnar för att när Emma talar så gör hon det efter att ha researchat och tänkt och det är lika ovanligt i irl som i bloggosfären.

När FRA-debatten rasade som hetast var det ofta Emma som manade till lugn, vett och sans. Hon tummade inte på researchen bara för att känslorna gick heta. Nej, Emma var en riktig hygglosoldat som jag gärna delar skyttegrav med igen i nästa bloggbävning. Emma är en sådan bloggare som inte skulle dra sig för att uppmana till endagsvapenvila mitt under brinnande krig bara för att vänskapsblogga lite med motståndarsidan. Det är en sådan bloggare hon är, en knivskarp hygglobloggare.

Hittar man information hos Emma, så kan man lita på den. Man kan också lita på att Emma ALLTID länkar till källan och hon sprider länkkärlek omkring sig vartän hon klickar sig fram. Hon håller på bloggetiketten och gör helt enkelt bloggosfären till en riktigt trevlig plats att vara på. Hon håller hårt på att man i bloggosfären inte får använda megafon, man ska prata med varandra. Emma har nämligen fattat att bloggosfären inte är en catwalk att svassa på, utan en mysig pub “where everybody knows your name and they’re always glad you came”. Man skulle kunna säga att Emma är bloggosfärens motsvarighet till Magdalena Ribbing. Allt ska vara rätt och riktigt, men det ska framför allt vara trevligt och gemytligt.

Emma kommer naturligtvis att tycka att allt jag skrivit här är dum, dummare, dummast, men den här gången har du faktiskt helt fel, Emma. Live with it!

Popularity: 17% [?]