XY eller XX? Nej, tack, men gärna lite XXX

Jag läser många bra bloggar varje dag och en av dem är Klaras. Igår skrev hon ett intressant inlägg om hur det är att vara tjej i Piratpartiet. Jag skrev i somras ett inlägg om samma ämne. Jag och Klara har diskuterat det där med manligt och kvinnligt tidigare och jag tror att kontentan av det är att vi kommit överens om att vi inte ser riktigt lika på saken och är glada och nöjda med det. (Rätta mig om jag har fel, Klara. )

När jag läste Klaras inlägg igår blev jag först lite trumpen eftersom jag inte alls känner igen beskrivningar av den “grabbiga kulturen” och “socialt inkompetenta killar som stöter på alla tjejer, porrlänkar överallt, en rå jargong och ingen som säger vad man ska göra.” Anledningen till att jag blev upprörd över det där är inte för att det skulle vara lögn, för det är det egentligen inte. Jag blev upprörd för att man lika gärna hade kunnat skriva samma sak om kvinnorna i partiet, mig själv inkluderad. Därmed är det, om det nu är ett problem, inget som är förknippat med någon grabbig kultur, utan snarare en mänsklig natur. Postar jag en snuskig länk eller har rå jargong (vilket jag ofta gör) är jag inte “grabbig”, möjligen pervers eller ekivok, men framför allt helt vanligt vardagsmänsklig.

Men så gjorde Klara mig mycket gladare med att fortsätta sitt resonemang så här:

Är man som tjej inte van vid att säga vad man tycker utan att få utrymme tilldelat sig blir man förvirrad här. Är man van vid att be om ursäkt för sig själv blir man förvirrad av att ingen godtar ursäkten. Det går liksom inte att vara en typisk tjej. Man överlever inte en dag i den grabbiga kulturen.

Och kanske är det just det som är det svåra med att vara tjej i Piratpartiet. Det faktum att man tvingas bort från sin vanliga könsroll…

För även om det stöts friskt på oss så tjejer så är det ingen som skulle tveka att lyssna på våra politiska resonemang för det. Det är raka rör som gäller. Både politiskt och personligt. (Vill man knulla säger man det rent ut och gör det en vecka senare, vill man inte säger man nej tack.) Det är en helt annan värld och det gäller att lära sig att förhålla sig till den. Det liknar inte alls samhället i övrigt.

Varför blev jag då så glad över att läsa det här? Jo, för jag tror att jag identifierat varför jag trivs så bra i partiet och kanske varför jag och Klara inte alltid delar uppfattning i sådana här frågor. Klara skriver att hon i partiet “tvingas bort från sin vanliga könsroll”, att det inte går att spela på vanliga föreställningar om manligt och kvinnligt och att det “inte alls liknar samhället i övrigt”.

Först och främst vill jag säga att det är en av de finaste komplimanger ett parti kan få. Om det är som Klara säger, så betyder det att det faktiskt inte görs någon direkt skillnad mellan könen i Piratpartiet. Det stämmer dessutom bra in på mina egna erfarenheter av partiet. Och kanske är anledningen till att jag inte känner av några specifikt kvinnliga problem i partiet att jag helt enkelt inte känner mig tvingad bort från någon könsroll.
Jag blir bemött för den människa jag är och jag förväntar mig inte heller något annat, på gott och ont.

Kanske är det som skiljer mig från Klara och en väldig massa andra kvinnor är kanske att jag sällan tänker på mig själv som just kvinna. Ibland tänker jag på mig som pirat, författare, musiknörd, flata, bloggare, gamer och en del annat, men i princip aldrig som kvinna. Jag är en människa med allt vad det innebär. Att jag är kvinna är bara en liten naturens nyck. Jag hade lika gärna kunnat bli man, men jag skulle fortfarande vara jag. Det är naturligtvis inte okej att behandla mig olika på grund av en liten naturens nyck som gjorde mig till kvinna. Men det skulle inte heller vara okej om jag (medvetet eller omedvetet) förvänta mig specialbehandling eller ett visst bemötande på grund av den lilla nycken.

Jag har nog alltid medvetet valt att söka mig till människor och sammanhang som “inte alls liknar samhället i övrigt” och därmed trivs jag som fisken i vattnet i sådana sammanhang. Jag har aldrig kopplat min identitet till att jag råkar vara just kvinna och behöver därför inte anpassa mig till de sammanhang där man inte lägger vikt vid mitt kön.

Jag undviker istället aktivt de sammanhang där jag förväntas delta i egenskap av “kvinna”. Bjud mig inte på planerade tjejkvällar och tjejmiddagar. Jag kommer inte. Inte ens om jag tycker mycket om alla som är där, för jag skulle bara sitta där och tänka på alla andra jag tycker mycket om, men som inte ens fick chansen att komma bara för att de har snopp.

Jag har alltid rört mig i en värld där kön aldrig varit speciellt intressant. Jag har alltid haft nära vänner av båda könen och jag har känt mig respekterad för den jag är. I min lilla värld är det helt andra saker som styrt med vem och hur man har umgåtts och relaterat till varandra. I min värd bygger man inte sin identitet baserat på vad man har mellan benen utan på vad man har i huvudet och hjärtat.

De gånger jag inte känt mig respekterad (oftast i arbetslivet), så har jag aldrig känt ett behov att koppla det till att jag är kvinna av den enkla anledning att jag sett män bli behandlade på precis samma sätt. Sedan har jag sagt ifrån eller skaffat ett annat jobb. Det är inte alltid lätt, men alltid nödvändigt om man blir illa behandlad och jag ser inte det som en exklusivt kvinnlig företeelse.

Det här är naturligtvis mina personliga upplevelser. Jag är medveten om att världen inte alltid ser ut så och att andra har andra utgångslägen, men jag tror att vi alla kan påverka vår lilla del av världen och att det i det långa loppet kan göra hela världen lite bättre. Jag tror också att vi alla skulle må lite bättre om vi lät bli att stoppa in oss själva och andra i fack. Allt fungerar mycket bättre om man ser bortom etiketterna och samarbetar.

Därför hoppas jag att det aldrig bildas någon typ av “Kvinnoförbundet Piratistorna” inom Piratpartiet. Personligen skulle jag aldrig känna mig hemma där. Ännu viktigare är att jag tycker att Klara och alla andra duktiga kvinnor i partiet behövs där de är nu, nämligen mitt i debatten tillsammans med alla andra pirater. Det är där vi alla gör mest nytta. Det vore olyckligt om vi började marginalisera oss själva.

Andra skriver:
Tankeväckande
Ifpi slår till och lite annat

Posted by Anna Troberg on Jan 19 2009. Filed under Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0. You can leave a response or trackback to this entry