FRA-lagen har trätt i kraft och allt känns precis som vanligt…
Igår började FRA-lagen att gälla. Den ursprungliga ful-FRA-lagen alltså, inte den pimpade FRA 2.0-lagen. Nu spelar det i och för sig inte så stor roll vilken av dem det är, eftersom de i grund och botten är samma skitlag.
Det är dock lite märkligt att det inte skrevs så mycket om det igår i tidningarna och förvånansvärt lite om det på olika bloggar. Det finns naturligtvis undantag, men lite för få tycker jag nog att de varit. Jag tror jag vet vad det beror på.
Efter sommaren och höstens rabalder om FRA-lagen hade man ju nästan kunnat vänta sig att det skulle kännas på ett speciellt sätt nu när lagen börjat gälla. Ungefär som jag föreställer mig att folk kände när man övergick till högertrafik. Man behövde bara gå utanför dörren för att bli påmind om att något förändrats, men problemet med FRA-lagen är att allt känns precis som vanligt.
Det är det som är det oroväckande. Vår personliga integritet och våra grundläggande rättigheter har kastats på sophögen, men allt känns precis som vanligt. Vi blir inte påminda om att all vår elektroniska kommunikation numera kan läsas maskinellt eller manuellt av FRA. Vi blir inte påminda om att våra mobilsamtal i hemlighet numera kan förvandlas till ofrivilliga trekanter med en osynlig extramedverkande. Allt det där kommer att pågå utan att vi någonsin får en vink om det. Ja, om vi inte får oväntat besök av MIB endera dagen, men det kommer de flesta av oss antagligen inte att råka ut för.
Men vad är då problemet? Vi utsätts för en lag som de flesta av oss trots alt aldrig kommer att känna av påtagligt. Problemet är att vi alla hela tiden utsätts för övergrepp mot vår integritet och även om vi inte märker det så gör det saker med oss. Det gör oss mindre frispråkiga. Det begränsar vår privata sfär till det vi har i huvudet, men vi kan aldrig dela med oss av några tankar till någon, inte ens en älskad och god vän, för det kan alltid finnas ett par extra ögon eller öron som också tar del av informationen. Det gör oss till mindre människor än vad vi skulle kunna vara. Det begränsar vår potential, vår kreativitet, våra liv.
Popularity: 6% [?]
Väldigt bra skrivet, Anna.
Tänkte inte på att ‘Telefonsex’ sedan första januari borde heta TREKANT!!!
- Tjena tjejen . ska vi ha trekant på telefon?
- Vadå? Vilka då?
- Du, Jag och FRA!
(Psst… Det rimmar!)
Jag kände av lagen igår. Jag kom på mig själv med att tänka på hur jag formulerade mig på MSN i ett samtal för att det inte skulle snappas upp. Det värsta med lagen är nog inte de som faktiskt avlyssnas utan att vi faktiskt cencurerar oss själva i privata samtal.
[...] Andra utmaningar för det här året blir de lagar som träder i kraft. Är det t ex inte de här dagarna FRA-sladden kopplas in? DN ger en lägesbeskrivning och berättar vad som hänt medan vi firade Jul och Nyår. (Tack Beta Alfa för tipset). Läs också ett gästinlägg på Opassande om detta. Detsamma hos Anna Troberg. [...]
Alltmer förvandlas vår värld till en våt dröm för den/de som vill ha total kontroll. Individens utrymme begränsas, bit för bit, och precis som du säger – utan att vi egentligen märker det. Allt känns precis som vanligt… Scary.
[...] Alexandras – om mode och sånt * Alliansfritt Sverige * Anders Löwdin * Anders Mildner * Anna Troberg * Anna-Lena Lodenius * Annarkia * Apg 29 * As Good as it gets * Barbakvinnan * Beyond Sötsur * [...]
[...] börjat att gälla. Det är bara att inse att allt vi gör nu kommer att avlyssnas. Anna Troberg menar att det är väldigt tyst om det hela just nu. Jag tror det dels kan handla just om den osäkerhet som fortfarande finns om [...]
El Rubio: jag tycker att FRA är en hemsk lag (om än inte lika illa som IPRED, som ger makt som aldrig aldrig aldrig borde ligga i privata händer åt privata aktörer), men den egentliga risken att någon skall sitta och läsa mina konversationer är ju ändå minimal. Så intressanta är vi inte.
//JJ