Jag kom på att jag måste hinna med en kulturkalender till idag, så att vi kommer ikapp igen. Den förra avslutade vi med en liten snutt från originaluppsättningen av Cats.

I den uppsättningen fanns dessutom en mycket ung Sarah Brightman med. Kanske var det katt-trikån som senare ledde fram till äktenskap med självaste kompositören själv, vad vet jag? Jag vet i alla fall att hon först var tvungen att åla sig ur discotrikån innan hon ålade sig i katt-trikån och spelade sjungande katt. Egentligen hade jag velat visa en fantastisk låt som heter “Madame Hyde” och kommer från soundtracket till filmen “The World is Full of Married Men“. Tyvärr hittar jag bara den låten på min vinyl här hemma. Om någon hittar en schyst länk till den får ni gärna hojta till. Eller skaffa för all del skivan. Det är en del annat kul på den också.

Nåja, jag kan i alla fall erbjuda ett annat av Brightmans tidiga alster som inte heller är helt tokigt. Hur skulle det kunna vara det när det heter “I Lost My Heart to a Starship Trooper”?

Disco i all ära, men nog tycker jag att “The Phantom of the Opera” är Brightmans höjdpunkt. Innan man satte upp föreställningen i London 1986 släppte man en testsingel av titellåten i en lite rockigare variant. Det var den som fick mig att snöa in på Lloyd Webber-musikaler en gång i tiden och jag har inte grävt mig ut ur den snöhögen än.

I den här allra första rockiga versionen fick bandet “Cockney Rebels” gamle sångare Steve Harley agera fantom. Han byttes sedan raskt och klokt ut mot Michael Crawford, som var ofantligt mycket bättre för rollen. För några år sedan gjorde man dessutom film av musikalen. Det borde man kanske låtit bli. “Evita” blev ju riktigt bra med Madonna, men tyvärr föll “Phantom” ganska platt. Synd på en bra musikal.

Och nu ska jag hoppa i säng och begrunda vad morgondagens kulturkalender ska erbjuda. Som vanligt har jag lite för många alternativ att sålla mellan. Dessutom är det hög tid att fundera lite mer över IPRED. Ses imorgon!

Popularity: 8% [?]