Comments on: Kulturen ska inte vara rumsren och trivas i etablissemangets finsoffor

By: M

Fri, 12 Dec 2008 18:57:15 +0000

Det är kanske bara jag som missat denna film med Alexander Bard. Det han säger här rimmar ju illa med hans inställning till IPRED
http://se.youtube.com/watch?v=KRKxywqTM1Q

By: Update « Bitchslap Barbie

Update « Bitchslap Barbie — Thu, 11 Dec 2008 20:14:38 +0000

[...] Anna Troberg skriver ett inlägg med en intressant tanke, som faktiskt inte har slagit mig. Jag vet att jag är trög, men jag skyller på att jag har svävat runt i en Propofolnarkos de senaste två veckorna. Alexander Bard och många andra gjorde sig under hearingen lustiga över bland annat You Tube och sa sådant som: “Jaha, ska kultur vara att titta på folk som drattar på ändan på You Tube i fortsättningen?” [...]

By: Anders Troberg

Anders Troberg — Wed, 10 Dec 2008 16:57:18 +0000

Besläktat till animerad film: Art Spiegelman, upphovsmannen till Maus, hade problem att få Maus publicerad, eftersom “serier inte kunde behandla seriösa ämnen”. Det ansås inte rumsrent att göra serier om nazisterna och förintelsen, speciellt inte med personerna ritade som djur. Det engelska ordet för serier, comics, ställde också till det.

Han stod på sig, och boken/böckerna (jag har sett dem både som en tjock bok och två tunnare) är idag en modern klassiker, som bland annat används i skolundervisning. Det är en gripande bok och den träffar som en knytnäve i magen.

Hade kulturtraditionalisterna fått råda skulle den boken aldrig blivit publicerad.

Den är inte ett unikt exempel, nästan vartenda verk som drivit kulturen framåt är sådana kontroversiella verk.

By: Anders Andersson

Anders Andersson — Wed, 10 Dec 2008 13:50:55 +0000

Jag funderar på vilka som har "drattat på ändan" genom kulturhistorien, och associerar till namn som Charlie Chaplin, Buster Keaton, Stan Laurel och Oliver Hardy - tja, kulturen skulle säkert ha överlevt också utan dessa stumfilmsikoner, men hade den utvecklats likadant? För att titta på en annan visuell uttrycksform, så var den animerade filmen under lång tid närmast synonym med tecknade figurer av alla de slag som "drattade på ändan" fem gånger per minut. Genren var så enahanda, att när Walt Disney tillkännagav sina planer på att göra en animerad långfilm, så trodde hans kollegor att han blivit galen. När Snövit och de sju dvärgarna hade premiär 1937 mottog samma skeptiker dock filmen med stående ovationer. Så vem vet, YouTube kanske kommer att fostra stilbildande regissörer och producenter som av nostalgiska skäl väljer att förlägga premiärvisningarna av sina nyskapelser till - YouTube? Anna, glöm inte att vid tillfälle berätta vad du tänker göra i Bryssel...

By: Lars

Lars — Wed, 10 Dec 2008 13:39:48 +0000

Här finns en ganska intressant film om copyright.

http://www.michaelgeist.ca/content/view/3547/406/

By: Maria Byström (Tinnitussan)

Maria Byström (Tinnitussan) — Wed, 10 Dec 2008 11:52:12 +0000

Å, jag tänkte exakt samma sak när jag hörde Alexander kackla. Hans BWO-kollega Martin var inne på samma spår på en hearing i våras. Jag tillhör också dom som följt och stordiggat Alexander från Barbietiden men nu så har jag bestämt mig för att upptäcka ny, spännande musik som är gjord för att spridas via nätet… suck för bakåtsträvare…

By: jeffer

jeffer — Wed, 10 Dec 2008 11:21:11 +0000

Du har helt rätt.

Föreställningen var riggad på många sätt. Den sk oberoende ekonomen Mattias Ganslandt, körde ren lobbyistpropaganda, som väl överensstämmer med de “ekonomer” den amerikanska lobbyn använder. Fraserna var ibland identiska.

Hade folkpartiet velat ha en allsidig debatt borde man ha bjudit in kritiska akademiker som Roger Wallis från KTH. De bjöd visserligen in motståndare, men med ett upplägg som ger dem ett underläge. Men så var det vid förra hearingen också. Ytterligare skäl att piratpartiet kommer in i riksdagen.

By: Andreas Hämäläinen

Andreas Hämäläinen — Wed, 10 Dec 2008 11:08:39 +0000

SÅ. JÄVLA. SANT!

By: Mackan Andersson

Mackan Andersson — Wed, 10 Dec 2008 10:58:13 +0000

Kommer osökt att tänka på det här gamla örhänget av Dan Bäckman när jag läser om Alexanders härliga förakt…

Alltså, allvarligt, att bli dissad av Alexander Bard, ska det va’ nåt? Har det inte gått inflation i det? Brukar inte karln per definition vara rabiat? Själv har jag svårt att ta honom på allvar, just för att han enbart verkar ha ett enda läge.

Det sista stycket är rätt intressant.

Jag inser att de flesta ser på standup comedy som “underhållning”, inte “kultur”, men det är en bransch som aldrig fått en krona i kulturstöd (till skillnad från en massa stadsteatrar och liknande). Där har man tydligen hittat modeller för att få folk att betala för en kulturyttring (eller underhållning…) trots att den “visas gratis på TV, hemma”, trots att den finns tillgänglig både på DVD och för nedladdning. Pengarna i den branschen finns fortfarande i liveframträdanden…

Det kanske är intressant?

Liksom det faktum att när någon köper en standupföreställning (till en företagsfest) får de en föreställning som anpassas till just dem. Det specialskrivs skämt om just dem. Eller när någon köper en biljett för att se comedy på en klubb – då är det något som sker här och nu…

Publiken blir involverad i själva skapandet av den happening de är med i. Deltagarkultur.

Äh – nu kanske jag blir för flummig. Men jag tror att det finns andra sätt att göra saker och ting på än att driva allt i stordrift. Och att närheten till ens fans avgör mycket var man står i fildelningsdebatten.

(Som egentligen bara är en liten, liten del av debatten kring IPRED)