Det skrivs mycket om farliga saker. Hade det inte varit för alla farliga saker som man måste passa sig för hade tidningarna antagligen varit hälften så tjocka. Jag har, utan någon ingående forskning, lagt märke till ett viss mönster. Det finns tydligen vissa saker som bestämmer hur farligt något är och fascinerande nog tycks de inte ha någonting till själva grundorsaken till faran att göra.

1. Ålder – Allt är farligare om de inblandade är unga. Det kan ju tyckas lite underligt eftersom unga ofta är vid god vigör och inte bryter lårbenshalsar och får slaganfall i någon större utsträckning. Det är ju sådant som det främst är de äldre som ägnar sig åt.

2. Plats – Inomhusaktiviteter är generellt farligare än andra, speciellt om det rör sig om unga. Alla vet ju att fotboll spelas utomhus och är sunt, medan dator- och tv-spelande och surfning är inomhussysselsättningar som gör ditt barn till en seriemördare. Cyberrymden är FARLIG.

3. Tid – Tiden på dygnet spelar stor roll och kan i vissa fall vara av större betydelse än själva platsen i sig. Ungdomar mår tydligen bra av att vara ute i friska luften på dagen, men om man under 20 och sticker ut näsan efter mörkrets inbrott, så är man i farozonen för att råka ut för en ligist, alternativt är man ligist själv. Ungdomar tycks alltså vara ungefär som vampyrer, fast tvärt om. Går de ut utan att få dagsljus på sig, så faller de döda ner. Kvällar och nätter verkar över lag vara farliga för ungdomar var de än befinner sig. Och cyberrymden, ja den är ALLTID farlig varhelst man än är rent fysiskt, dag som natt.

Om man är ung, intresserad av vad nätet har att erbjuda och inte platsar i det lokala fotbollslaget, så har man enligt media och de äldre generationerna ungefär samma förväntade livslängd som de där små sköldpaddsungarna som försöker ta sig ner till havet i ett virrvarr av äggplundrare och hungriga krokodiler.

När man tänker efter så är det ju faktiskt lite märkligt att det finns så många vuxna som en gång varit unga och trots det överlevt upp i vuxen ålder, eller hur?

Den senaste farligheten är World of Warcrafts nya expansion Wrath of the Lich King. Det dröjde inte mer än ett par dagar förrän de första larmrapporterna kom. I söndags kollapsade nämligen en 14-årig pojke “efter att ha suttit ett dygn framför nya World of Warcraft” och nu oroar sig naturligtvis en massa föräldrar nu över det.

Det är tråkigt att pojken kollapsade, men är det verkligen WoW:s fel? Är inte allt man gör non-stop i 22 timmar utan att äta ganska olämpligt? Jag har många gånger jobbat så länge och ätit för dåligt, jag mådde pyton varje gång. Antagligen skulle man må pyton om man spelade fotboll lika länge utan mat. Eller om man höll på med dansmaraton, som de gjorde på 50-talet. Herregud, under sådana omständigheter skulle man ju till och med må dåligt om man tillbringade de där 22 timmarna med att hjälpa gamla tanter över gatan!

Jag har gjort en fin farlighetsformel: Ung+Inomhus+Natt+Dator=FARLIG x STJÄRNSTOPP.

Stjärnstoppet sätter punkt för formeln och tyvärr också för all vettig diskussion kring saken. Vi måste ju “tänka på barnen!” Visst, men vore det inte bättre för alla barn och ungdomar om vi diskuterade eventuella problem efter den faktiska verkligheten?

Själv är jag inte jätteung längre, men jag vet vilket bra verktyg internet är och vilken fantastisk mötesplats det kan vara. Jag vet också hur underbart det kan vara att förlora sig i ett schyst spel i några dagar, det är exakt samma känsla som när man försjunker i en riktigt bra bok. Allt detta är saker som berikar mitt liv oerhört. Därför tycker jag också att det är oerhört viktigt att hålla isär begreppen. Varför ska barn och ungdomar lyssna på oss om vi pratar strunt?

Mat, sömnbrist och excess kan vara farligt – cyberrymden är det per definition inte.

Popularity: 5% [?]