Jag har blivit medlem i en liberal herrklubb
Jag har intet ont anandes gått och blivit medlem i en liberal herrklubb. Minsann! Jag tycker att det är snällt av Rick att göra mig uppmärksam på att Metro tydligen tvångsanslutit mig till klubben. Jag är dock lite orolig över om det kommer att dimpa ner krav på medlemsavgift etc i brevlådan. Jag har ju roligare saker att lägga mina pengar på.
Jag har också en del frågor kring det här med den nya herrklubben som jag nu tydligen är med i. Betyder det till exempel att jag och Emma numera måste röka cigarr när vi ses? Måste vi ha löjliga, hemliga handslag? Måste vi börja klappa snärtor på baken i tid och otid? Måste jag börja rösta på folkpartiet? Måste jag sluta umgås med Rick för att han har för låg testosteronhalt? Och Christian, Josh, Andreas, Janne, Mackan och alla andra trevliga män i bloggosfären? Måste jag månne börja kolla testosteronhalten på alla mina gemenskaper? Så många frågor och så få svar. När jag tänker efter så är det väl just det som genomsyrat hela FRA-debatten, många frågor och inga svar, så varför inte också denna del av den?
Nåja, Metro kanske missade alla brudar var med och startade och drev FRA-debatten, men jag tror faktiskt inte att så många andra gjort det. Det är ju inte för inte som Emma, Mary, Farmor Gun, jag själv och en massa andra bloggare som varken är 30 år eller män, blivit mycket lästa och uppskattade under sommaren och hösten. Och precis som Drottningsylt (även hon medlem i den nya herrklubben!) påpekar, så har jag aldrig känt mig diskriminerad i själva debatten, utan faktiskt bara i de efterföljande diskussionerna om debatten.
Ja, ja… Metro får smisk här och var i bloggosfären och förhoppningsvis lär de sig något till nästa gång. Och nästa gång är faktiskt nu, för nästan bloggbävning ligger och gror och vi kommer att befinna oss i epicentrum även denna gång. Om Metro eller någon annan undrar var FRA-brudarna håller till, så kan jag meddela att en stor del av oss nu uppehåller oss i IPRED-debatten.
Popularity: 2% [?]




Detta är mycket märkligt. För alla som följt bloggandet om FRA är det kristallklart att kvinnorna gjort en utomordentligt insats, både i mängd och kvalitet, och inte minst i fråga om stridsmoral.
Kan det vara så att man vill beröva den goda saken den enorma styrkan i kvinnornas insats? Genom att ignorera denna insats försvagas arbetet för frihet, rättssäkerhet och privatliv?
En sådan demoraliseringsstrategi har uppenbarligen misslyckats. Tvärtom ser jag att Anna, Emma och andra kvinnor är mer stridslystna än någonsin. Och det behövs. Frågorna är otroligt viktiga och berör alla människor och hela vår framtid.
Ja, någon jäkla ordning får det allt lov att vara.
“Måste vi börja klappa snärtor på baken i tid och otid?”
Det tycker jag absolut! Det vore rätt uppfriskande.
Se det från den ljusa sidan; de närmar sig.
För inte så länge sedan var ni väl alla finniga tonåringar som bara ville ha gratis musik?