Det fanns en tid när filmindustrins gamla slitna slogan “Film är bäst på bio” nog stämde. Det var när folk hade jättefeta 28-tummare med taskigt ljud hemma. Självklart var det bättre att gå på bio där den stora bilden och maffiga ljudet fick en att ignorera alla de usla sakerna med att gå på bio. Men kan någon vara snäll att förklara för mig varför de fortfarande kör sin nötta slogan? Den är vid det här laget lika uråldrig som de “Gör det rätta, ta Cloetta”-filmer de ibland fortfarande kör innan filmerna. (Ja, om Cloetta-klassikern inte fått ge vika för lite ohederlig fildelarspanking, alltså.)

Jag har projektor och surroundsystem hemma. Det betyder i runda slängar 120-30 tum bild och fett bra ljud. Jag har dessutom en urskön soffa, husdjur och en flickvän som tycker om att gosa ner sig i soffan med mig och titta på film. Lägg till detta att jag kan pausa precis när jag vill för att fylla på glaset och snacksskålen. Bäst av allt är att jag kan dricka precis hur mycket vätska jag vill, för jag missar inget av filmen om jag behöver smita iväg på toaletten.

Jämför nu detta med en normal bioupplevelse. Man får oftast inte sitta där man vill. Folk skulle titta konstigt på en om man plockade med sig kudde och täcke. Man har ett begränsat utbud av dricka och snacks. Man har ett trist armstöd mellan sig och flickvännen. Husdjuren ligger ensamma hemma och missar filmen. Man blir iproppad antifildelningspropaganda. Man drabbas ofelbart av en plötslig lust att utrota tonåringar och mobiltelefoner från jordens yta. Man vågar inte dricka i skräck av att behöva traska iväg till toaletten, vilket innebär att störa tonåringarna i deras mobilsamtal och dessutom missa minst fem minuter av filmen. Och alla vet ju hur kombinationen popcorn och brist på dricka slutar. Man får skrynklig tunga.

Som om nu inte allt detta vore nog, så ska man mitt i bioeländet bli inspekterad av folk med mörkerglasögon! Men snälla! Anledningen till detta nya tilltag är att man vill kolla att ingen snappar upp filmen och sedan fildelar ut den på nätet. Filmen som inspirerade till detta nya giv var nya Bond-filmen. Har det helt gått filmbranschen förbi att vem som helst redan kan fildela hem den? Det finns helt enkelt ingen anledning att störa redan hårt ansatta biobesökare med folk i mörkerglasögon. Den enda anledningen att göra det är att försöka piska upp lite dålig stämning och infektera fildelningsdebatten än mer så att de får lite spaltutrymme och kan leka martyrer. Igen.

Så, var är film bäst år 2008? Självklart hemma i soffan. Alla som påstår något annat ljuger. Det förvånar mig faktiskt lite att filmbranschen ännu inte gått ut och försökt förbjuda projektorer och surroundsystem för hemmabruk och sköna soffor, varma täcken, trevliga husdjur och flickvänner. De är nämligen ett långt mycket större hot mot biografnäringen än vad fildelningen någonsin kommer att bli.

Men hur är det då ställt med filmbranschen? Ja, det kan man ju undra när de känner sig manade att köpa mörkerglasögon. Men bortsett från det verkar det gå ganska bra för dem. Hur vet jag det? Företag på ruinens brant brukar inte betala sina anställda 200 miljoner för ett par månaders jobb. Och här hemma i Sverige där lönerna som turligt nog är mer moderata, så går staten in med ett par hundra miljoner om året till filmskapandet, det vill säga dina och min skattepengar. Det är faktiskt lite intressant, så låt oss titta på det.

I Sverige kan man få stöd för filmproduktion, distributions och visningsstöd, biografstöd, regionalt verksamhetsstöd, skolbiostöd och visningsorganisationersstöd. (Allt enligt SFI:s hemsida.) Det betyder att snart när varje led i verksamheten curlas fram, bland annat med skattepengar. (De pengar som filmbranschen själv drar in och delar ut som stöd av olika slag lägger jag mig inte i.) Det finns dessutom annan intressant info på SFI:s hemsida om hur filmbranschen förändrats de senaste tio åren:

Den blödande filmbranschen har ökat sin dvd-försäljning från ca 10,5 miljoner till 38,5 miljoner från 2003 till 2007. Vilken annan bransch som helst skulle känna sig ganska nöjd med en sådan ökning.

Antalet biobesök ligger på ungefär samma antal som för tio år sedan, trots att priset för en biobiljett gått upp en hel del. Det är inte heller fy skam.

Antalet biografer har sjunkit ganska kraftigt, antalet biostolar har inte sjunkit lika mycket. Av det kan man anta att de stora biografpalatsen brer ut sig och konkurrerar ut de små biograferna. Något att tänka på för de små biografägare som skyller all sin olycka på fildelare.

Antalet biobesök är ungefär detsamma som för tio år sedan, medan folk tittar långt mycket mer på dvd, vilket stödjer min lilla teori om att film, trots filmbranschens urgamla slogan, faktiskt är bäst hemma.

Både hyr och köpmarknaden för dvd:er har bokstavligen exploderat de senaste tio åren.

Det är faktiskt ganska trevliga siffror. Jag trodde inte att det skulle se fullt så bra ut. Man kan ana att det finns fördelningsproblem etc, men det är ju ett problem som man knappast kan lasta fildelare för. Det måste filmbranschen ta tag i internt.

Eftersom filmbranschen trots allt sitt gnäll faktiskt ser ut att må riktigt bra, så har jag egentligen bara ett råd att ge dem för att hålla sig på topp: Lyssna på era kunder! (Som väl är lektion ett i varje nybörjarkurs i försäljning…) Det skulle dessutom underlätta alla kulturkonsumenters vardag en hel del.

Slutligen, en liten personlig reflektion. Jag är författare och skribent och blir lite grön av avund när jag ser de filmstöd som årligen betalas ut. (Ofta till filmer som jag aldrig hör talas om, trots att jag är intresserad av film och försöker hålla mig ajour.) Om jag fick en liten pyttedel av de pengar som betalas ut till obskyra kortfilmer av olika slag, så skulle jag kunna ta ledigt ett år och skriva en roman. Men är det så jag vill ha det? Jag vill ju skriva saker som folk vill ha. Och vill de ha det, så kommer de att köpa det. Om inte, så får jag försörja mig på något annat vis. Jag vill inte bli curlad. Jag tror uppriktigt sagt att det skulle vara döden för allt vad kreativitet heter. Om jag inte hade ett pengabehov att mätta, vad skulle då hålla min kreativa lathet i schack?

En vän till mig ställde igår en högst relevant fråga i en chatt: Alla de här skattepengarna som den stackars blödande filmbranschen får varje år av staten, hur många extra undersköterskor skulle de räcka till?

Jag har inget svar på den frågan, men kanske skulle de 533 000 som kortfilmen “Tennis är livet” nyligen beviljades kunna betala en undersköterskas årslön. Och skulle inte de 9 miljoner som “Arn” fick räcka till några undersköterskelöner? (Eller åtminstone ha givits till filmer med mindre kommersiell potential?) Borde förresten inte en film som “Arn” kunna bära sig själv ekonomiskt? Om inte, borde man inte låta bli att göra den?

Nåväl, kontentan är att det faktiskt går bra för filmbranschen och att man knappast kan lasta fildelare för de problem med fördelning av pengar som de uppenbarligen har. De borde ta sig i kragen, sluta gnälla, vara glada för det stora filmintresset och sanera sin egen bransch. Att spionera på sina kunder och göra biobesök till en så otrevlig upplevelse som möjligt är helt enkelt inte kommersiellt gångbart.

Popularity: 6% [?]