Man kan ju börja undra hur sen en söndagstub får vara. Tydligen ganska mycket eftersom det är tisdag idag. Men vad gör väl det? Lite fler förseningar så är vi snart tillbaka på söndagar igen. Jag vill dock passa på att skylla förseningen på min internetleverantör som tycks ha missat vad det innebär att faktiskt leverera. (Även idag faktiskt.)

I dagens försovna söndagstub ska det handla om uppvaknanden. Jag har i helgen insett (inte helt oväntat) att jag inte befinner mig på samma planet som Marcus Birro. Han tycker synd om par och familjer eftersom singlar är så egoistiska. Stackars Marcus Birro. Han tycks helt ha missat den självgoda förnumstighet som tycks omgärda många par och framför allt familjer.

Jag är inte singel, men jag vet hur det är att vara det. Att vara singel innebär att man alltid kastas in på ett hörn tillsammans med en massa par och familjer. Tycker man inte att det är kul att diskutera andras partners oförmåga att dammsuga och diska ordentligt eller blöjpriser, så kan man lika gärna gå hem. Och visst, det kanske kan verka egoistiskt om man gör det, men det skadar faktiskt ingen annan och det är ofta ren av ren självbevarelsedrift man väljer att gå.

Att inte ha barn innebär att man ständigt måste anpassa sig efter barn som man inte har haft någonting med att sätta till världen. Jag gillar mina vänners barn och väljer gärna att umgås med dem, men jag vill inte alltid umgås med vilt främmande ungar på sätt som jag antar ingår i den “gerillaverksamhet” som Marcus Birro tycker att det är positivt att barnfamiljer ägnar sig åt. I den gerillaverksamheten tycks bland annat detta ingå:

• bryskt puffa undan alla som inte har en barnvagn att försvara sig med
• låta barnen sparka på oskyldiga medpassagerares stolsryggar från start till landning oavsett flygningens längd och barnets ålder
• gallskrika åt varandra och barnen över hela Coop
• lämna hysteriskt klistriga bord efter sig på kaféer och restauranger
• ha offentliga gräl om barnen med sin partner för att han eller hon inte gör som man vill
• låta barnen öva karatesparkar på IKEA (och nej, jag menar då inte i lekrummet, utan i resten av butiken)
• ständigt ifrågasätta varför andra inte har barn (som om man vore dum i huvudet om man inte vill ha barn)

Listan på alla de sätt som många familjer anser sig ha rätt att inkräkta på andra människors liv på kan göras mycket lång. Jag har hittills inte träffat en singel som ens varit i närheten av att kräva så mycket av mig som vilt främmande familjer kräver av mig varje dag. Marcus Birro tycks ha missat det och jag kan inte låta bli att fundera på varför singlarnas förehavanden är så upprörande för honom. Singlar har helt enkelt inte samma möjligheter att inkräkta på andras liv som en familj har. Det har med antal att göra.

Jag tycker att det är jättefint att Marcus Birro hittat kärleken, men varför är hans väg den enda rätta? Varför blir han så provocerad över att vissa väljer att vara singlar eller att bryta upp från förhållanden? Jag känner inte Marcus Birro och har ingen aning om hans hemförhållanden, men rent generellt vet jag att folk brukar börja irritera sig på singlar när de själva känner att de saknar något i sitt förhållande eller familjeliv. Marcus Birro kan mycket väl vara ett undantag från det, men ofta är det så.

Det är också så att man ibland måste bryta upp för att hitta den där som man vill dela livet med i nöd och lust. För helt ärligt, hur många skulle vilja dela livet med sin första kärlek? Antagligen inte så många. Det är få förunnat att hitta den rätta eller den rätte på första försöket. Därför är uppbrottet ett av de allra viktigaste ingredienserna för att kunna hitta någon att leva lycklig med i alla sina dagar. Folk som inte bryter upp när de borde, blir bittra stackare som sitter och dissar singlar så fort de får chansen, för att det får dem att må lite bättre en kort stund.

Själv är jag kär och lycklig, men det är jag för att jag inte tragglat mig genom livet med någon som inte passar mig bara för att man ska värna om familjen till vilket pris som helst. Dagens råd är därför att inte lyssna på Marcus Birro, utan bryta upp (om ni inte är nöjda, annars ska ni så klart stanna där ni är) och ge er ut för att hitta den riktiga kärleken.

Dagens andra uppvaknande kan alla i Stockholmstrakten ta del av. Ikväll är det nämligen dags för piratdebatt på KTH. Piratpartiet, Piratbyrån, The Pirate Bay deltar tillsammans i en paneldebatt som verkar bli hur intressant som helst. Jag tänker försöka gå ditt, gör det du med. Och för er som är för långt bort kan jag meddela att det antagligen kommer att finnas en filmad version av debatten inom kort. Jag kommer i så fall att länka till den.

Dagens tredje uppvaknande är att jag också överlevde åttiotalet och därför inte tänker låta mig skrämmas av de hot om terror som kommer från alla håll och kanter nuförtiden. Det var Rick som gjorde mig uppmärksam på att jag ju faktiskt är i livet fortfarande. Klicka dig in hos honom och fundera på om du tänker fortsätta att leva eller dö en smula av alla hot som blåsts upp utan några som helst proportioner.

Dagens fjärde uppvaknande är egentligen mitt första uppvaknande. Varje morgon det senaste året har jag nämligen vaknat till dessa vackra rader: “At last I have caught up with you and you’re a sight to see. Could this really be my outlaw lover J. J. Sneed?” Och det tänker jag inte ändra på, för det är ett trevligt sätt att vakna.

Tyvärr ingen video, men ack så vackra bilder att vila ögonen på: Dolly med “JJ Sneed”:

_bj6IdE4G9k

PS: “JJ Sneed” tillägnas Gert, som i och med detta inleder sin kurs i “Advanced Dollyism”.

Popularity: 5% [?]