Så var ryktet bekräftat. Rum 101 ligger verkligen i riksdagshusets källare. Gårdagen präglades till stor del av en stor besvikelse över att de sex allianspolitikerna som för mindre än två veckor sedan stod på Sergels torg och lovade att riva upp, göra om och göra rätt, helt plötsligt gjorde en kovändning och nu har beslutat sig för att rösta ja till en FRA-lag med en ny uppsättning sidenrosetter.

Jag vet inte riktigt hur jag ska summera vad jag känner och åt vilket håll jag ska rikta min besvikelse och ilska. Jag skulle kunna rikta den mot de sex folkpartisterna, men till vilken nytta? Jag vet att flera av de här folkpartisterna är hyggliga människor som vill väl. Så istället för att lyncha dem kanske man ska ställa sig frågan om exakt hur nednötningen av dem sett ut.

Jag vet av egen jobberfarenhet vad systematisk nednötning gör med en och för er som har haft turen att slippa kan jag berätta att det inte är trevligt. Det första som händer är att man blir mer och mer avskärmad från allt som inte har med jobbet att göra. Det leder till att alla beslut man fattar är resultatet av en alldeles för trång och inte så välvillig miljö, ens referensramar blir väldigt skeva. Det leder i sin tur till att man börjar tumma på sina principer. I slutänden går man ofta stick i stäv med sina egna principer av ren utmattning. Huvudet vet att det är fel, men när man blivit tillräckligt nednött av omgivningen, så ter sig allt som kan ge en fem minuters ro, som den enda möjliga utvägen och då blir det ofta så att ens egna principer och värderingar får stryka på foten. Inte för att man är en illvillig typ, utan för att man är psykist och fysiskt slutkörd.

Jag vet naturligtvis inte hur bearbetningen av de här sex riksdagsledamöterna har sett ut, men om den liknat den som andra riksdagsledamöter utsatts för, så är ovanstående scenario inte det minsta osannolikt. Mark Klambergs hedervärda beslut att lämna folkpartiet tyder väl rimligtvis också på att det hela inte gått helt schyst till.

Dessutom bör man vara medveten om att trots alla fina löften från Reinfeldt och trots att Camilla Lindberg satt i morgonsoffan och felaktigt påstod att det nya förslaget stöds av stoppafralagen.nu och andra FRA-lagsmotståndare, så är det nya förslaget fortfarande bara en putsad variant av den ursprungliga lagen. Som Klamberg mycket riktigt påpekar finns djävulen i detaljerna. Och det finns många sådana detaljer att begrunda innan man kastar hatten i vädret och yrar om hur fantastisk den “nya” FRA-lagen skulle vara.

Christian funderar på vad sjutton man egentligen menar med “trafikstråk”. Emma påpekar att Federley redan nu passar på att säga att man inte behöver reda ut några detaljer eftersom det inte finns någon prop. En av dessa detaljer som tydligen, enligt Federley, inte måste klargöras är vem sjutton som ska filtrera trafiken. Det är en mycket central fråga som Rick ställer sig. Daniel ställer sig massor med relevanta tekniska frågor kring den “nya” FRA-lagen. Och om FRA nu inte ska få spana på enskilda medborgare, varför ska de fortfarande få använda sig av sin specialvariant av PUL? Dessa och många andra frågor har vi som medborgare rätt att få tillfredställande svar på.

Själv har jag ända sedan igår funderat på en sak Klara sa igår, nämligen: Om regeringen kan behandla sina egna så här illa för att tvinga in dem i fållan, har de då överhuvudtaget några skrupler vad det gäller hur de kan behandla medborgarna? Oss behöver de ju aldrig springa på i korridorerna i riksdagshuset. De behöver inte stå och trampa bredvid kaffeautomaten med oss. De behöver inte se oss i ögonen.

Nu när det står klart att rum 101 finns i riksdagshusets källare är det hög tid att fundera på hur snart attraktionen kommer att öppnas för allmänheten. Min gissning är att vi inte behöver vänta alltför länge.

Popularity: 2% [?]