Gårdagen var tung. Medan jag i förrgår var i riksdagen men Rick och Christian passade min internetleverantör på att sno min internetanslutning. Och eftersom jag bor i ett sådant där hus med “tre hål i väggen”, så snodde de därmed också min telefonförbindelse och min tv! The Horror!

Jag tänkte att problemet skulle försvinna ganska så fort, men inte då. Efter att ha blivit utslängd ur supporttelefonkön inte mindre än fyra gånger, dök det plötsligt upp ett nytt litet medelande när jag testade en femte gång. “Var vänlig och beskriv ditt problem med dina egna ord efter pipet, så blir det lättare för oss att hjälpa dig.” Är det verkligen så klokt att uppmana folk att använda sina egna ord efter att man först förpassat dem till ett ouppkopplat medeltidslimbo och sedan slängt dem ur telefonkön fyra gånger?

Nåväl, jag hade många väl valda och egna ord på lut och drog efter andan för att fyra av dem när jag -SURPRISE SURPRISE – blev utslängd igen. Sällan har jag väl känt mig så snuvad på konfekten. Vilket fullkomligt antiklimax! Först frestar de med möjligheten att tala om exakt vad man tycker om dem och sedan sliter de bara undan mattan för en. Maken till arrogans har jag nog aldrig skådat.

På sjätte försöket kom jag faktiskt fram till en dam som jag till min egen förvåning inte bet huvudet av förrän tio minuter in i samtalet när hon sa: “Jag lägger in en felanmälan, men förvänta dig inte att vi kommer att kunna titta på felet den här veckan.” Det skulle alltså innebära att jag skulle få försmäkat i MINST 4 hela dagar utan en ordentlig internetuppkoppling, telefon och tv. Först kändes det som om jag skulle börja gråta, sedan tog jag mitt förnuft tillfånga och bet med besked skallen av supportdamen istället. Jag är i normala fall inte ogin och har full förståelse för att det kan bli tekniska problem. Jag har däremot noll förståelse för att man inte åtgärdar de tekniska problemen asap när de dyker upp.

Jag tillbringade alltså hela gårdagen i ett desperat töcken. Först busade jag och lånade någon annans trådlösa uppkoppling, men sedan blev signalen för svag, så då kopplade jag upp mig med mobilen, men det är ju en absolut nödlösning som både är långsam och opålitlig eftersom mobiltäckningen är mycket svajig här ute sedan några veckor tillbaka. (Har någon en bra teknisk förklaring till varför en bra mottagning plötsligt blir usel, så får ni gärna upplysa mig.)

Det gick faktiskt så långt att jag till slut tänkte förvirrade tankar som: “Jag skiter i om FRA avlyssnar allt jag gör på nätet, GE MIG MIN INTERNETUPPKOPPLING TILLBAKA NUUUU!” Jag tröstade mig med att skriva ett inspirerat mejl till tre hål i väggen-leverantören och kanske tog det skruv. Helt plötsligt, vid niotiden igår, så såg jag plötsligt ljuset och var ordentligt uppkopplad med omvärlden igen. Jag blev så glad att jag skulle ha lagt mig på knä och kysst cyberrymdens fötter om den haft några.

Nåväl, det fanns andra som också hade en jävla dag igår. Jag satt i alla fall inomhus. Det är alltid något och man får aldrig bli blind för andras lidande.

En annan man som nog hade en dålig dag igår var herr Töllborg. Han var med på SVT1:s debatt. Hur vet jag då att han hade en dålig dag? Tja, något måste det ju vara när det enda argumentet man har för att vara för FRA-lagen är att alla andra är dumma i huvudet. Jag respekterar att folk inte delar mina åsikter, så länge de låter mig tala till punkt och inte utgår från att jag är en idiot för att jag inte tycker som dem. Gårdagens uppvisning av Töllborg gav mig ingen som helst anledning att känna respekt för honom.

Popularity: 2% [?]