Efter sommarens FRA-debatt som på intet sätt är över utan bara håller på att vänja sig vid tanken på att nu bli höstens FRA-debatt istället, så tycker Mymlan att det är dags att sprida lite kärlek i bloggosfären. Och själv känner jag mig väldigt älskad eftersom bloggkärleken har nått mig via Emma, Jesper och Mary. Det är ju inte utan att det får en att känna sig glad och älskad en gråmulen dag som denna.

Själv tänker jag sprida kärlek med hela tre låtar + lite kärleksöverkurs, eftersom jag är helt oförmögen att välja bara en. Först tänker jag bli lite revolutionär och slå ett slag för kärleken tillsammans med Army of Lovers och “Sexual Revolution”. Varför? För att det är en förbannat bra låt med det enda svenska bandet som ens kommit i närheten av Abbas storhet. De var grymt före sin tid och är värda mer respekt än vad de någonsin fick. Och låten? Tja, jag tror att alla är i behov av lite sexuell revolution minst en gång i livet.

(Kärleksöverkurs med Army of Lovers: Obsession.)

P0QIkec5FDE

Som alla vet innebär en riktig revolution alltid att saker och ting förändras och då är det dags att orientera sig i den nya världen. Det gör man bäst med en bra guide. Vergilius guidade Dante i helvetet, själv låter jag Dolly guida mig i livet. Så här kommer Dolly med ledmotivet till TransAmerica: “Travelin’ Thru’”, som hon borde fått en Oscar för.

(Kärleksöverkurs med Dolly: I will always love you (den RIKTIGA versionen och inte Whitneys GRÄSLIGA variant) och Cologne.

uiPFecsdDhQ

När man fått nya krafter av en liten sund revolution och sedan hittat sin plats i livet, så ska man inte bli överraskad om den riktiga kärleken kommer till en. För det gör den, när man minst anar det. Så här kommer så Abba med den enda låt jag vet som ens kommit i närheten av att beskriva hur det känns när man helt enkelt bara vet att man hittat rätt person.

(Abba-kärleksöverkurs och irländsk fägring med Sinéad O’Connor: Chiquitita.)

XcEY25pBvO8

Extratips 1: Med risk för att låta som Deepak, så är det dessutom viktigt att komma ihåg att älska sig själv också. Annars kan man liksom glömma bort att älska andra. Det vet tydligen Siobhan Fahey (ännu mer irländsk fägring!), för annars skulle hon antagligen inte väsa “Pulsatron” på ett sätt som ger en högst osedliga rysningar längs med ryggraden. (Vill man njuta av låten i dess allra bästa form ska man leta reda på Princess Julias & Luke Howards mix av den. Den fanns inte på YouTube, men väl på andra ställen som ni säkert kan hitta själva. Vill ni veta vad en Pulsatron är, så får ni söka på helt andra ställen på nätet. Ett litet tips är att inte googla “pulsatron” från jobbdatorn.)

Nördfakta: Jag lyssnade på “Pulsatron” på repeat i tre månader när jag skrev min bok “Chefer från helvetet”, som du kan ladda ner gratis här. Det är två år sedan och jag lyssnar fortfarande på den där Princess Julia och Luke Howard mixen minst fem gånger om dagen.

Extratips 2: Emma valde “Love Hurts” med Nazareth och för er som gillade den rekommenderar jag starkt att ni skaffar er samma låt med Sinéad O’Connor. Den finns på cd med den hysteriskt långa titeln “She who dwells in the secret place of the most high shall abide under the shadow of the almighty”. Hemsk titel, underbar dubbelcd och en fantastisk cover av “Love Hurts” som sliter hjärtat ur kroppen på en så där som bara Sinéad kan göra.

Popularity: 2% [?]