Om de vill fortsätta gynna bok/musik/film-handlarna, varför inte sätta ut en kundterminal, inte helt olik de som man använder för att göra pappersfoton av digitala foton. Man bläddrar fram vad man vill ha, väljer att köpa det, går till kassan och betalar och kvitterar ut en nybränd CD/DVD. Enkelt och smidigt.

Ja om man nu inte behöver tänka på tryckkostnad, lager och transporter samt ha marginal för att varan blir osäljbar (t.ex. 10 000 ex kvar av en gammal version av boken) , så kan man ju faktiskt pressa priset ganska mycket. Att hålla ett elektroniskt ex på hyllan kostar mindre än vad ett (antal) fysiska ex kostar.

Den mesta kurslitteraturen används dessutom “artikeln den och den, sidan den och den, i boken X, artikeln si och så, sidorna dom och dom i boken Y”. Alltså inte hela boken. Litteraturlistorna är ofta rätt… eh… fluffiga.

När jag skrev uppsats i våras valde jag med flit referenslitteratur som jag kunde komma åt i Google Books, bara för att slippa sitta på Biblioteket (naturligtvis inte hemlån…) för att slå upp grejer. E-böcker hade regerat.

Och till slut ett litet bibliotek för kyrkohistoriska e-böcker (har ingen aning om hur många blivande teologer och kyrkohistoriker det finns här, men…) – http://www.ccel.org – mycket är väldigt gammalt, men här finns i alla fall klassikerna som Eusebius, Clemens av Alexandria (Paidagogos), Erasmus av Rotterdam (In praise of Folly), Luther (Table talks), Augustinus, och grabbarna. Versionen av Thomasevangeliet på engelska är dock pre-skriftfynden under 1900-talet så den suger.

För såhär ÄR det (hävdar jag, som författare, och upphovsman, till en kokbok som i alla fall i användningsområdet kan likställas med något slags studentlitteratur). Boken köps för att man skall kunna följa EN kurs och ställs sedan i hyllan. Hur många f.d. studenter har inte hela hyllmeter kvar av gammal kurslitteratur? Och hur många öppnar regelbundet de där böckerna igen för att kolla “hur var det nu igen…?”

När jag bestämde mig för att inte bara ha min bok “in print” (på en internetbokhandel) utan dessutom släppte den som (gratis) e-bok hände ett par saker: A) Jag fick – inom loppet av något dygn – bokstavligen hundratals nya läsare, som snabbt kunde kolla om boken var något för dem. Några av dem skrev säkert ut den (och då till ett pris som förmodligen i slutändan blev högre än vad boken kostar i handeln, men det är deras val). Andra delade den säkert med andra nya läsare. Grejen ä r denna:

Folk verkade gilla min bok, för försäljningen på den ökade (markant) efter att ha varit i princip noll i några månader (kokböcker är ungefär lika mycket färskvara som en genomsnittlig mejeriprodukt – och efter att det kommit nya, spännande böcker av mer kända författare brukar gamla kokböcker vara ungefär lika attraktiva som opastöriserad ost som stått i rumstemperatur i ett par dagar…)

Sså – ni bolag som ger ut studentlitteratur – här kommer ett förslag:

Ge ut Era studentböcker A) som e-böcker eller som B) print-on-demand, för att hålla tillgången uppe, även över tid. Finns det en efterfrågan (över huvud taget) kommer ni att sälja.

Och priset skulle alltså kunna hållas en “bra bit” under “kopieringspris”.

(Att beivra “piratkopiering” är inte Universitetens starka sida, så länge dom piratkopierar friskt själva, efter eget tycke. Och personligen hoppas jag att Staten ändrar lite i reglementet vad gäller skadestånds storleken för copyright brott så man kan sänka Stockholms Universitet ekonomiskt … lite ironiskt att tiden är på min sida dock, 50+ år kvar att agera på.)

Trött blir man.

Anledningen till att inte boken med lätthet går att köpa är just de andra två punkterna du nämnde. Om studenter cyklar omkring på olika bibliotek eller kopierar och lånar istället för att köpa så finns ingen marknad stor nog för att motivera att hålla boken i lager.

Det främsta problemet med studielitteratur är att ingen vill producera den om det inte finns ordentliga incentiv. Att studenter hellre kopierar är självklart. Så upphovsrätt lär aldrig bli ett sådant incentiv.

Jag sa att lösningen var enkel. Det är den. För att i specialfallet studielitteratur går det att med oerhörd precision veta exakt hur många som borde ha köpt boken. Så man anordnar en stiftelse som tar in pengar från studenter, kanske genom studentkårerna, som sedan ger pengar till upphovsrättsinnehavarna. Studenter kan utan dåligt samvete fildela elektroniska versioner, eller ladda ner från stiftelsens hemsida = Krav för att kunna få stålar. Tryckerierna kan sedan utan att betala för rättigheter trycka böckerna bäst de vill, eller låta bli. On demand-tryckerier eller institutioner kan trycka små serier eller kompendium till det pris de kan motivera baserat på efterfrågan, utan att behöva oroa sig för eventuella exklusiva avtal mellan författare och andra förlag osv.

Hmm, studenterna får förvisso fortfarande betala, men då vet de i vart fall i förväg vad det kommer att kosta: kåravgift, och dyra kurser sponsras av billigare: rättvisa (?). Skulle sedan pengarna inte räcka så gör säkert staten något, eller så kan bara de rika studera. Whatever.

Vidare så skulle man behöva göra skapande av studielitteratur akademiskt meriterande på samma sätt som avhandlingar är det…

Med tanke på att Sveriges Radio är en statlig organisation, borde man inte kunna kräva att de använder öppna format? Real Audio, Quicktime och liknande skit funkar inte för alla OS, och kräver att man använder vissa spelare, knappast ett ställningstagande som staten ska göra.