Vad skulle Lassie ha gjort?
Jag känner mig onekligen lite matt efter helgens begivenheter. Jag hade tänkt tillbringa lördagskvällen i goda vänners lag, men tillbringade den i fosterställning på en handduk på badrumsgolvet. Vilket nedköp! Jag var fix och färdig, hunden var promenerad, håret kammar, vinet nedpackat i väskan och vad händer? Jag skuttar glatt iväg för att ringa efter en taxi, svimmar i hallen och när jag kvicknar till efter några sekunder är jag genomblöt av svett och mår så dåligt att jag måste krypa in i badrummet där jag sedan tillbringade resten av kvällen i ovan nämnda fosterställning. Hur osexigt är inte det?
Och tro inte att jag fick någon som helst sympati av mina husdjur. De såg förfärat på mig och flydde så långt bort de bara kunde. De drog antagligen slutsatsen att jag drabbats av pesten och var en smitthärd utan like. En sak är i alla fall säker. De tänkte inte: “Vad skulle Lassie ha gjort?” Och inte var 3 speciellt behjälpliga heller. De skickade inte vidare mitt sms om att jag blivit hastigt sjuk och tyvärr inte kunde komma förrän dagen EFTER. Tack för det 3! (Eller var det månne FRA som tog tid på sig att smygläsa? Hmmm…) Det är sannerligen tur att jag känner så trevliga och förstående människor.
Min lilla upplevelse har i alla fall givit mig en vacker insikt. Varför anstränga sig med en massa motion för att gå ner något kilo i veckan när man kan äta något riktigt olämpligt och gå ner två och ett halvt kilo på en natt?
Nu ska jag ta mig lite tid och läsa in alla FRA-artiklar och blogginlägg som jag missat under helgen. Redan nu kan jag dock rekommendera er att läsa tre inlägg av Richie, Drottningen och Emma. Läs och lär.
Popularity: 2% [?]
Mina djupaste sympatier. Jag råkade ut för nåt liknande för ett par månader sedan och trodde att jag hade brutit ett par revben i det våldsamma technicolorgäspandet, men det var nog bara en muskelbristning eftersom jag kunde andas igen bara tre dagar senare.
Jag tar nog faktiskt hellre motionen. Eller som en veterinär en gång tipsade min far; ät gravad gädda, helst från två olika gäddor. När man sedan uppnått sin idealvikt var det bara att åter uppsöka veterinären för att avbryta kuren med lämpligt maskmedel…
nej, de flesta husdjur duger ingenting till i det läget, fast jag hade faktiskt en katt som alltid tröstade när det behövdes, även om han inte kunde hämta vatten ens. De nuvarande däremot.. de verkar mest vänta på att man ska avlida så att de kan få ta en tugga eller två. (jag tror inte de har tänkt på vad de ska äta sen, när jag är slut så att säga..men de här är en helt annan, mer odräglig generation än katterna från förr;)
Ring Expressen! Det låter definitivt som en bantningskur som hör hemma på deras löp.
Du kanske till och med får komma ut som bantningsexpert…
Påminner förresten om en gång när jag gick på bodypump. På en torsdag. Där försvann både fredagen och lördagen i något slags febertöcken. Farligt!
Åh, jag har betydligt vänligare husdjur än du. Eller ja, den ena då. Chomsky – katt – frågar alltid hur jag mår om jag ligger på golvet och går fram och nosar. Han blir ofta orolig om jag skrattar högt också. Är jag ledsen kommer han å lägger sig hos mig.
Och om han själv sover och jag skrattar händer det att han skrattar med mig. Jag skämtar alltså inte, han låter lite som en häxa (första gången jag hörde det blev jag rädd) och skrockar han med ögonen ihopknipna och ler brett.
Han är ganska mänsklig på så sätt. Så jävla cool å egensinnig å samtidigt den mest omtänksamma katt man kan tänka sig.