With friends like these, who needs enemies?
Nu när regeringen ligger lite risigt till skulle man kanske kunna tro att de var tacksamma för allt stöd de kan få. Jag misstänker dock att Fredrik satte morgonkaffet i halsen när han såg att han får uppbackning av självaste Stig Bergling. Bergling besitter säkert en hel del kunskap i ämnet eftersom han jobbat för både SÄPO och den ryska underrättelsetjänsten GRU. Dessvärre klassas den här sortens dubbelarbete som grovt spioneri.
Med tanke på Berglings förflutna känns det lite underligt att han nu går ut och försvarar FRA-lagen med att den är nödvändig för Sveriges säkerhet. Sveriges säkerhet? Vadan denna plötsliga omsorg om Sveriges säkerhet? Inte skänkte han den en tanke på den gamla goda tiden när det begav sig, så varför nu? Är det månne en klassisk omvändelse av typen “när fan blir gammal blir han religiös”? Han har till och med mage att slänga fram det gamla slitna “rent mjöl i påsen“-argumentet. Ha, ha! Där satte jag morgonkaffet i halsen av ren fröjd. Kanske är det så att herr Bergling gjort mer för att slå hål på det argumentet än vad vi på motståndarsidan någonsin skulle kunna göra. För ingen kan väl rimligtvis tycka att Bergling har rent mjöl i påsen.
Hade jag inte vetat bättre skulle jag ha gissat att Bergling fått betalt av en tät FRA-motståndare för att skriva den där debattartikeln. Och även om han försöker klappa ÖB medhårs genom att kalla honom “sympatisk”, så tror jag att just den här spionen kommer att få det svårt att komma in från kylan.
Nästa stolpskott i FRA-debatten står Politikbloggen (Inte att förväxla med Politikerbloggen) för. Där hävdas det nämligen att FRA-mostådet är homomaffians fel. Jag rekommenderar folk att läsa detta sanslösa inlägg som ett exempel på den sämsta argumentationstaktik jag sett på länge. Den överträffar till och med herr Berglings märkliga försvar av FRA-lagen. Författaren försöker nämligen visa att det bara är sådana där läskiga homosar som tycker illa om FRA-lagen och att de har otäcka “tentakler in i maktens boningar” och att dessa slutar någonstans i närheten av Mona Sahlin.
Nåja, dumma argument är naturligtvis lätta att slå hål på:
1. Om alla som protesterar mot FRA-lagen är homo betyder det att över 85% av Sveriges befolkning är homo. Mer seriösa undersökningar i ämnet tyder på att omkring 5-10% klassificerar sig själva som homo eller bi.
2. Om homosexuella på något sätt skulle vara överrepresenterade i FRA-motståndet, så kan det ju ha sin helt naturliga förklaring i att människor som på något sätt bryter mot normen har närmare till insikten om att “rent mjöl i påsen”-argumentet är en stor fet bluff. Hur kul skulle gayfolket få det om en riktigt illasinnad regering kom till makten och började leka med FRA:s leksaker? Vi skulle antagligen hamna längst fram i avlyssningskön tillsammans med alla “yttre hot” med utländska namn.
Personligen tycker jag att det är bra att folk engagerar sig i frågan och kan inte riktigt se att sexuell läggning, etnisk bakgrund etc skulle vare sig kvalificera eller diskvalificera någon från FRA-debatten. Möjligen diskvalificerar Politikbloggen sig själv genom ett så urbota korkat blogginlägg.
Även om dessa två stolpskott säkerligen gynnar FRA-motståndet, så är det betydligt roligare att se ett intelligentare inlägg i debatten från ett gäng tunga folkpartister i DN debatt uppmanar regeringen att lyssna på folket och dra tillbaka FRA-lagen. De ger Fredrik pisk för regeringens envetna försök att få motståndarna att framstå som obildade puckon och avslutar med att konstatera: “Det är ingen svaghet att ta intryck av goda argument och engagerade människor – det är en styrka.” Så rätt de har. Tråkigt bara att man ska behöva påpeka det för en regering som består av vuxna människor.
Slutligen så tycker Ingvar Åkesson synd om sig själv IGEN och beklagar sig över att han och andra FRA-anställda inte får berätta om deras fantastiska verksamhet. Jo, visst, jag inser problemet. Eller nej, faktiskt inte. FRA har ju läckt som ett såll på sistone, så nog skulle rapporter om FRA:s fantastiska hjältedåd kunna nå ut.
Det är ganska talande att FRA:s anställda, trots den press som de nu befinner sig i, bara går ut och berättar om missförhållanden. Borde inte deras reaktion vara att försvara sig med att strategiskt läcka information om något maffigt hjältedåd de utfört med sin spaning? Det ser onekligen mer och mer ut som att FRA egentligen inte uträttat så himla mycket på sistone. En av tankarna bakom FRA-lagen var ju faktiskt att ge FRA något att pyssla med. Ja, och sen får vi ju inte glömma att Ingvar vill vill vara med i kabelklubben. Men snälla Ingvar, om du vill känna gruppgemenskap och mystik, så kan du väl bli frimurare som alla andra.
Andra skriver:
FRA-lagen hör inte hemma i en modern rättsstat
De kräver att regeringen backar om FRA-lagen
Att Ingvar Åkesson är en “hedersknyffel” förändrar ingenting
Det handlar om medborgarrätt
Centerpartister bildar front mot FRA-lagen
FRA: Snöbollen växer – nu även fp-uppror!
Popularity: 2% [?]
Hmm, jag fick uppfattningen att politikbloggen var ren ironi. Ganska skojig sådan, särskilt när han envisas i kommentarerna också
Lite Badlands Hyena.
Hej Erzon!
Det får man sannerligen hoppas.
Men även om det är ironi, så kvarstår faktum att argumentationen inte så sällan förs på det här sättet. Brrr!
Ha det så bra,
Anna
Hej Anna.
Du kan väl inte mena även Birgitta Olsson som tung Fp-politiker som man ska ta på allvar efter hennes agerande på riksdagen då FRA-lagen behandlades? Hon har väl kommit på efteråt att hon har förlorat väldigt mycket bland medborgarna genom att lägga ned sin röst och försöker därmed förbättra sitt anseende hos väljarna. Få se om folk går med på finten?
Esias:
De verkliga förlorarna i den karusellen, menar jag, var Federley och Annie, som styggt målade in sig i ett hörn som de var för svaga för att ta sig ur. Birgitta Olssons vurpa var ju (i jämförelse) ganska lindrig. Likaså Karl Sigfrid har på sin egen blogg börjat ställa sig på “demokratiälskandets” sida. Visst är känns det hela lite oäkta men jag tror inte att dessa två har ådragit sig irreparabla skador i debatten…
Jag fick också en känsla av att “Politikbloggen” är utstuderad satir, men å andra sidan är det ju just detta som bloggosfärens fienden vill frammåla; vi vet inget om avsändaren och dennes syften. Så där kommer ju kravet på obligatorisk registrering och replikrätt enligt EU-lag som ett efterlängtat brev på posten…
Jag förmodar att (fp)-utspelet är ett försök att stävja den ambition som kan märkas bland svenska liberaler och libertarianer om att eventuellt bilda ett nytt parti. Själv har jag framfört idén (på min blogg) om en valsamverkan mellan befintliga liberala partier och organsiationer och aktörer på bloggosfären.
Re: Bergling: Borde inte han få upprättelse nu? Vår älskade åklagare Håkan Roswall har ju sagt att det inte är ett problem om en statstjänsteman under pågående uppdrag också arbetar för en annan part i frågan, specifikt då gällande Jim Keyzer. I rimlighetens namn så borde väl då detta också gälla Bergling, eller hur, Roswall?
Re: Åkesson: Japp, McCarthy hade också en massa information som han av säkerhetsskäl inte kunde visa, men han lovade på heder och samvete att den var riktig. Dessutom så var alla som ifrågasatte den suspekta, enbart på grundval att de ifrågasatte denna påstådda information.
Det är viktigt att lyssna på historien, så att man slipper sådana här ekon.
Har han något att komma med, så fram med det på bordet, eller håll tyst. Det finns ingen trovärdig medelväg.
FRA-anhängarna, inkl. Bergling, talar hela tiden om det YTTRE hotet. Hotet mot demokratin är inte yttre – det är INRE.
En av förutsättningarna för en vital demokrati är att det allmänt föreligger personlig integritet i människornas själar. FRA-lagen kränker den personliga integriteten, och undergräver därmed en viktig förutsättning för en livlig demokrati.
Att FRA-anhängarna inte fattar detta utgör ett INRE hot.
Sedan är det väl bara att säga upp det där FRA-avtalet med USA, som har tecknats bakom ryggen på folket.
Tyvärr tycks anhängarna ha fastnat i klichéer som “The price of freedom is eternal vigilance” eller som Stasi-bossen uttryckte det: “Zu sicher sein, muss Mann alles wissen” (För att vara säker måste man veta allt).
Verkligheten är inte så. Ska man förbli fri så måste man våga släppa lite på kontrollen, måste våga kosta på sig att inte veta vissa saker, måste respektera att vissa saker är privata.
Personligen anser jag att om det internationella säkerhetsarbetet ska kosta oss så här mycket av våra mänskliga rättigheter så bör Sverige dra sig ur det och låta de länder som har sådana problem, problem som de skaffat sig själv genom att bråka med halva världen, reda ut dem själv. Sverige har inget att vinna på att delta och inget att förlora på att dra sig ur.