Kommentarer
Jag har högt i tak vad det gäller kommentarer på bloggen. Jag har dock ett litet krav: kommentaren ska ha med innehållet i blogginlägget att göra. Har ni skrivit något intressant om samma ämne på er blogg kan ni naturligtvis tala om det.
Så, kommentera gärna, tipsa om liknande blogginlägg, diskutera hejvilt, tyck vad ni vill, men håll er någorlunda till saken. Vill ni bara flagga för att ni finns, i största allmänhet eller någon annanstans på nätet, så gör det på något annat sätt, någon annanstans. Tyvärr förstör sådant de riktiga bloggdiskussionerna.
Under dagen kommer jag att städa lite i de kommentarer och jag kommer att fortsätta att göra det fortlöpande. Jag vill dock poängtera att jag inte kommer att ägna mig åt att städa bort kommentarer som för fram andra åsikter än mina. De får naturligtvis vara kvar så länge de har med saken att göra.
Kort sagt, använd gärna kommentarsfunktionen, men gör det med med ansvar.
Popularity: 2% [?]
Short URL: http://www.annatroberg.com/?p=428
Posted by Anna Troberg
on Jul 8 2008. Filed under Blandat.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0.
You can leave a response or trackback to this entry
Till Anna,
Jag ser att du har rensat alla mina kommentarer. Personligen tycker jag att de har med saken att göra. Min avsikt var naturligtvis inte att förstöra diskussionen, utan snarare att om möjligt tillföra något till den, en ytterligare dimension.
Uppenbarligen har jag i dina ögon totalt misslyckats med mitt uppsåt. Jag lyssnar, och ska i fortsättningen formulera mig på ett mera passande sätt.
Eller sysslar du med censur.
Tomas
Hej Tomas,
jag har tagit bort en hög kommentarer från flera olika personer. Det har inget med person eller kvaliteten på själva kommentaren att göra, utan på att jag inte riktigt kunde se vad de hade med blogginläggen att göra.
Jag har fått en del mejl från folk som bett mig hålla lite hårdare i kommentartyglarna och jag har valt att lyssna på dem. Det är alltså inte fråga om censur, utan om att göra diskussionerna fruktbara för så många som möjligt.
Och jag hoppas att du fortsätter att hälsa på bloggen och att du vill delta i diskussionerna här.
Ha det riktigt bra,
Anna
Till Anna,
Om man inte riktigt i förstone kan se, är det verkligen ett skäl
till att stympa poesi på detta sätt.
FRA-anhängarna kan inte heller “riktigt” se vansinnet i det de
håller på med.
Du har gått för långt. Du har sårat mig!
Tomas
Hej Tomas,
det är tråkigt att jag sårat dig, för det var alls inte min mening. Jag har inte heller något emot poesi. I just det här fallet så har dock jag och andra tyvärr inte alls sett hur det hängt ihop med blogginläggen.
Jag föreslår att du skaffar dig en egen poesiblogg. Jag länkar gärna till den.
Ha det så bra,
Anna
Till Anna,
Det är möjligt, en helt annan fråga, men du kan ju inte bara
ta bort det jag har skrivit. Om du inte återinför mina
kommentarer betraktar jag “ditt” handlande som censur
mitt uppe i FRA-debatten. Du medverkar till att tysta en röst
i denna debatt. Det är mycket sorgligt.
Och dikten “tid och rum” blev väl för mycket för moralisterna,
som ingen moral har.
Tomas
Hej igen Tomas,
fast nu har jag ju dock tagit bort fler kommentarer än dina av exakt samma skäl: de har inget med blogginläggen att göra. Det står dig fritt att betrakta det som censur. Jag vet att det inte är det. Och letar du efter moralister, så har du nog kommit till fel blogg. Det finns nämligen inga moralister här. Däremot finns det en hel del läsare som stört sig på kommentarer som inte har med blogginläggen att göra.
Åter igen, skaffa en egen diktblogg. Jag länkar mer än gärna dit folk.
Ha det så bra,
Anna
tid och rum
rymdens eviga lust
väcks av minsta pust
en våg
krossar allt, som där låg
hon öppnar sina lår
och viskar: ”kom, du får”
blomman griper ditt sinne,
tiden har stannat, och ditt minne
handen visar: här är saken,
som vill omsluta staken
blomman hårt kramar och stöter
oblygt den staken möter
blomman i staken suger
du känner att du duger
kommer så kvittensen
blomman kramar ur essensen
nebulosan väcker åter minnet
stillheten och godheten vilar i sinnet
”viljan till makt”
har utan motiv sagt
så begränsar jag tid och rum
och gör den dum
————-
anm. “tid och rum” har väl med all frånvaro att göra, t.ex. den
frånvaro som gör att FRA kan bli verklighet.
Tomas
Ok, Tomas. Jag låter din dikt stå kvar som ett bevis på:
1. Jag är ingen moralkaka.
2. Så att någon utomstående kan få förklara för mig hur i hela friden den hänger ihop med FRA-frågan. Jag tycker nämligen själv att dikten verkar mer uppfylld än tom, men vad vet väl jag?
I övrigt kommer jag att fortsätta att plocka bort kommentarer som inte alls har med blogginläggen att göra. Sorry.
Ha det så bra,
Anna
Haha, ja det blir svårt att hävda att inlägget är “offtopic” till det här inlägget.
(f.ö. begriper jag heller inte kopplingen…)
Rove’s bloggstrategi?
Till Anna,
Tack!, då förstår jag.
Tomas
Måste nästan bidra med en offtopick-kommentar nu:
För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras!
Tomas: Jag har också blivit censurerad, men mina poster har varit on topic, fast lite för radikala för Annas smak. Gör som jag, sätt upp en egen site där du kan posta stuff som du inte kommer undan med på andra ställen.
Shit happens, man kan inte vara populär överallt.
Hej Bror,
du blir ibland censurerad för att det är alla småsyskons dröm att någon gång kunna få tyst på sina äldre syskon.
Andra låter jag hållas så länge de håller sig till ämnet.
Ha det så bra,
Anna
Till Anna,
Ämnet säger du – det är precis vad det handlar om, nämligen att undersöka vad som gör att t.ex. den massavlyssnande
FRA-verksamheten kan uppstå gång på gång genom
historien. Hur kan det komma sig att dessa maktens män och
kvinnor uppvisar detta beteende tid efter annan? Den frågan
har sysselsatt poeter och filosofer, ja konstnärer över
huvudet taget, i flera tusen år, och svaret är funnet för länge
sen.
Vi vet svaret. Vi känner till den humanistiska sanningen,
psykets struktur, psykets logik om du så vill och vad som
särskilt skadar människans psyke. Allt detta är kartlagt. Men
denna sanning är dessa maktens män och kvinnor mycket
rädda för, det har de alltid varit. Och många har mördats för
den sanningens skull.
Problemet är att de flesta människor varken har tid eller ork
att ta del av denna kunskap, ty de är så distraherade av
kommersialismens villkor och de intressen som vill forsätta
att exploatera och utnyttja hennes förvirring. Och det innebär
också att sådant som FRA blir möjligt, och att demokratin går
åt helevete.
Så min och alla andras poesi i denna riktning har med FRA att
göra.
Fatta det fru/fröken duktig!
Tomas
Hej Poet-Tomas,
Till att börja med har detta inte alls med poesi att göra, utan om att öppna upp för en bra diskussion för så många som möjligt. Jag har tagit bort ovidkommande kommentarer, poetiska eller inte. Och inte bara dina.
Jag har inget emot poesi. Jag vet att poesi kan berätta en hel del för oss om oss själva och om världen omkring oss. Men, trots att jag jobbar med språk och litteratur varje dag, så har kopplingen mellan din poesi och mina blogginlägg tyvärr gått mig förbi. Den har dessutom gått många andra förbi, eftersom de klagat på att jag släppt genom kommentarerna.
Självklart kan det förekomma en koppling som vi inte ser, men om jag och andra nu inte ser den, så får du nog helt enkelt acceptera att kopplingen rent praktiskt inte fungerar och slipa lite på poesin.
Om du vill sprida din poesi, så föreslår jag åter att du startar en egen poesiblogg. Där skulle du få hur mycket utrymme som helst att sprida din poesi till läsare. Jag länkar gärna dit, men det här är min blogg och här vill jag att kommentarerna håller sig någorlunda till det blogginläggen handlar om och det vill tydligen en majoritet av mina läsare också.
Ibland är tanken god, men når inte ända fram. Eller som min huspoet T.S. Eliot (alltid “il miglior fabbro” i mina ögon) en gång skrev:
Between the idea
And the reality
Between the motion
And the act
Falls the Shadow
Between the conception
And the creation
Between the emotion
And the response
Falls the Shadow
Det är trist när man hamnar i skuggan och inte når fram, men då får man ta nya tag och kravla sig ut i ljuset igen.
Mvh,
Anna
Till Anna,
OK, jag lyssnar uppmärksamt på det du säger.
Bifogad dikt tycker jag var synnerligen intressant, tack, och
det som slår mig är att det måste också alltid finnas en
ljuskälla.
Jag kan rekommendrea Rumi’s sol. Den finns på nätet.
Sökord: Rumi’s Sun
Mvh,
Tomas
Vad bra, Tomas. Det finns inget som Eliot inte löser.
Jag känner att vi är på lite bättre våglängd. Det glädjer mig. Och jag ska kolla upp Rumi. Vet att jag läst något för tusen år sedan, men det kan vara värt att läsa igen.
/Anna