Denna stjärnas ljus har ännu inte nått fram till människorna.
Men ljuset finns på Annas blogg. Mörkret är farligt. Mycket
farligt. Det vittnar det förgångna om.

b) Om ideologiernas värde är lågt eller obefintligt, ett högst
rimligt antagande i denna situation, vad återstår som
moralisk kompass för den sekulära människan?

c) Hur ser framtiden ut?

Det är alltså så här illa. Det är bevisat. Hon säger ju det själv.
Då råder det upplösning, gränserna finns inte mer, utan att
t.ex. Maud Olofsson har märkt någonting. Otroligt. Allt är
förhandlingsbart. Ingenting är heligt.

Fortsätter det i den här stilen går Sverige och Europa mot
nihilism!

Vad är egentligen nytt i övervakningen av folket? Bara tekniken. Så länge staterna har funnits, så länge makthavarna har varit rädda om sin makt har man kartlagt de som kan tänkas utgöra ett hot den härskande makten.
På 50-, 60- och 70-talet kom en massa finländare till Sverige för att söka efter försörjningsmöjligheter. Många av dem var kommunister, avkommor till kommunister, fackligt- eller andra aktiva vänster människor som var svartlistade i Finland och hade extra svårt att försörja sig där varför deras enda möjligheten var att bli ekonomiska flyktingar.
Sverige hade skriande behov av arbetskraft och därför var finnarna välkomna men samtidigt var man medveten om att finnarna var inte bara duktiga arbetare utan driftiga och aktiva på de fackliga och politiska områdena också. Därför inledde den svenska och de finska säkerhetstjänsterna ett samarbete för att byta information om och övervaka dessa “potentiellt farliga” individer. Deras arbete och leverne kartlades både i arbetet och privat. Den socialdemokratiska delen inom facket anställde finska ombudsmän vars huvudsakliga uppgift var att “hålla ett öga på sina finska arbetskamrater” och varna lokala arbetarkommuner och fackföreningar i fall någon skulle ställa upp val till ett förtroende uppdrag.
IB-affären var bara ett klantigt exempel på hur maktens övermod kan straffa sig. Sossarna försök att smuggla pengar till finska sossar för att de skulle vinna valet i Finland var ett annat exempel på den verksamhet som kontinuerligt pågick och pågår säkerligen fortfarande. Det byke som Sten Andersson lovade offentligt tvätta är lika smutsigt idag som det var då (den är nämligen fortfarande otvättad). Telefonavlyssning pågick långt in på 80-talet (svårt förstås att bevisa men de drabbade är helt övertygade om att de var utsatta för detta).
Idag uppfattas finnarna som ofarliga. Det har kommit ”nya farliga nationella grupper” till Sverige och Europa. USA liknar idag som USA var på 50-talet. USA paranoia har fått anhängare i England och därmed följer små nationer som Sverige efter.
Sverige hade egen paranoiska period på 80-talet mot dåvarande Sovjet som ”kränkte svenska farvatten”. Numera har man kunnat bevisa att allt var bara paranoia. Den värsta politiker som led av sovjetparanoia var Carl Bildt. Jag vet inget land förutom Sverige att en sådan person kan ha så tung politisk post även idag som han och han kan fortsätta tiga, dölja och ljuga om hela U-båtsaffären. I andra länder hade han fått sparken och förmodligen hade han hamnat i riksrätten anklagat för att ha utsatt Landet för krigsfara med ogrundade anklagelser mot ett annat land för att ha kränkt Sveriges gränser. Detta är ytterligare ett tecken på att i Riket Sverige står allt inte rätt till.
Det börjar komma bekännelser från de tidigare ”agenter” förmodligen pga rädslan för döden och de efterlevandes intresse för historiska händelser som kan ge nytt ljus över deras delaktighet i dessa händelser och som möjligen kan framställa deras roller som pinsamma och förrädiska och därmed ”förmörkar deras ljusa minnen”.
Som jag inledningsvis konstaterade är inte RAF-lagen i sak något nytt. Man vill bara legalisera det man har alltid hållit på och använda den nya tekniken som kan övervaka allt flera människor. Samtidigt visar man hur makthavarna har blivit allt mer rädda om sin makt och allt mer okänsliga och fartblinda samtidigt som vi människor tillåter oss hunsas hur som helst. Så länge vi passivt betraktar samhällets utveckling och inte är delaktiga i den kommer våra makthavare styra och ställa efter behag. Att Irlands folk sa nej till Lissabonfördraget för EU kommer man på något sätt att strunta i Irland nej. Redan nu beklagar svenska politiker över att Sverige får färre representanter i EU-parlamentet och riskerar att mista EU-kommissionären Margot Wahlström. Vad är negativt i detta för svenska folket? Inget, för det finns väl inga andra mer undergivna ledamöter än de svenska och vad har Margot uträttat? Svenska politiker är bara (i för sig även andra länders politiker) rädda om sina egna intressen och levebröd och de ”inhemska” politiker är rädda för konkurrensen om de nationella politiska posterna.
Slutligen kan man bara hoppas på att vi vaknar och tar vårt öde i egna händer, inleder ett riktigt internationellt samarbete med andra folken, att vi arbetar för riktig demokrati och ser till att kapitalisternas utsugning av våra naturtillgångar och människor i alla länder upphör. Dessa ideal är inte döda trots att många påstår detta utan de är högst levande. Politiken är att vilja, lagarna och förordningar har människor gjort och de kan människorna förändra. Frågan är: Har vi viljan?