Kryptera är en självklarhet, men det räcker inte på långa vägar och redan det innebär besvär. De flesta har inte en aning om hur sådant fungerar. Kortfattat kan man säga att om jag skall skicka ett krypterat mail till dig, så måste jag kryptera det med din nyckel, och det innebär ju att jag först måste ha din nyckel. Själva nyckelhanteringen blir till ett besvär. Hur många tidningssajter har du sett som även har en krypteringsnyckel publicerad?

Men det räcker ju inte, för de kan fortfarande se att X mailat Y även om de inte kan läsa meddelandet. Detta kan jag faktiskt inte se någon vettig väg runt just för e-post, eftersom man oftast inte vill vara anonym för mottagaren, bara för utomstående.

Sedan har vi aspekten att ens surfande kartläggs, vilka sajter man besöker och läser osv.. Tänk på att gånger man surfar fel när man söker efter något. Den som registrerar mig ser inte om jag konstaterar att sidan inte innehöll det jag letade efter, de ser bara att jag besökte (det olämpliga). Med både datalgringsdirektivet och FRAs åsiktsregistrering införd så blir det besvärligt att surfa anonymt.

Visst, det finns nätverk som TOR och diverse darknets, men de dras också med sina problem. TOR kan vara fruktansvärt segt. Man bör också komma ihåg att (o)säkerhetstjänster som t ex. FRA mycket väl kan driva anonymitetstjänster och TOR servrar som hårdbevakade honeypots. Så allt man skickar igenom sådana nätverk bör vara krypterat från början, men besöker man vanliga sajter så är ju de inte krypterade vilket betyder att man överhuvudtaget aldrig mer skall fylla i uppgifter i ett formulär på sidor som inte är krypterade. På bloggar som den här bör man alltså inte fylla i sin mailadress eller något med minsta personliga koppling.

Sedan finns det ju ett omvänt “skydd”, och det är att själv köra en exit-nod på TOR-nätverket, kanske även köra en proxy öppen för vem som helst, och lämna sitt trådlösa nät vidöppet. Samtidigt göra allt detta fullständigt uppenbart så att alla vet om det, även övervakaren. Då kan du alltid hävda att det inte var din trafik, att det var någon okänd som nyttjade din proxy, trafik från TOR-nätverket eller någon ute på gatan eller hos grannarna som nyttjade ditt trådlösa nät. Men det löser inte mail-problemet där fullständig anonymitet inte ens är önskvärt, skickar jag ett mail till någon vill jag ju oftast att de kan se att det var jag som var avsändaren, det jag inte vill är att kreti o pleti på FRA också vet om det.

Man bör nog ta sig en funderarare över över DNS också, alltså de uppslagningar som görs för att översätta domännamn till IP-nummer, detta registreras också och avslöjar vilka sajter du efterfrågar. Det kan nog också vara värt att fundera över mac-adress spoofing, alltså den “signatur” ens nätverkskort lämnar.

Experterna kommer att få en rejäl uppgift utbildning på halsen framöver. Men att klara både kryptering och tillräckligt god anonymistering med god användbarhet och hastighet, är en omöjlig ekvation för de allra flesta. Så de allra flesta kan i princip betrakta Internet som förstört, mörkerkrafterna brände ned biblioteket i Aleksandria ännu en gång.