A- elle B-post? Det är frågan…
För någon vecka sedan basunerades det ut att kärnkraftverket i Oskarshamn minsann utsatts för ett försök till terroristangrepp, som i sista stund stoppats. Det var ju en nyhet som kom mycket lägligt, så här knappa månaden innan riksdagen tänker klubba igenom FRA-förslaget. Det slumpar sig så ibland, att nyheter kommer så där hysteriskt lägligt. För nog måste väl FRA-anhängarna ha gnuggat händerna i bästa Montgomery Burns-anda och väst “Excellent!!!” när de fick något att skrämma upp medborgarna med lagom nu när de står i startgroparna för att damma av stora Stasi-släggan och börja hamra på vår integritet?
Idag framkommer det dock att den hysteriskt farliga IFK Norrköping-kassen, som avslöjade “terrorangreppet” skickades med posten till SKL i Norrköping. Ja, ni läste rätt. Det enda “beviset” för att två anställda skulle ha planerat att spränga kärnkraftverket i Oskarshamn skickades med vanlig post för att Johan Brunn som är chef för Kalmarpolisens tekniska rotel inte tyckte att “ärendet var högprioriterat”. Jag undrar stillsamt vad som är högprioriterat om ett angrepp på ett av våra kärnkraftverk inte är det.
Jag har jobbat som postsorterare och jag hade mycket trevligt på posten, men om jag skulle skicka ett föremål som inte går att ersätta, och som de facto kan avgöra två mäns framtid, så skulle jag sannerligen inte förlita mig på ett gäng bakfulla studenter, som extraknäcker med att sortera post för att kunna köpa mer öl. Jag tror att jag skulle fläska på och bekosta poliseskort av just den transporten. Det känns inte speciellt aktuellt att någon skulle kritisera den utgiften ur budgetsynpunkt.
Eller också är det så att man redan från början var fullt medvetna om att mätinstrumentens varningspip på påsen med största sannolikhet var fel, ungefär som när man glömt mynt i fickan och går genom säkerhetskontrollen på flygplatsen. Naturligtvis ska man ändå undersöka varningen, men det fanns i så fall ingen anledning att blåsa upp saken så mycket som man gjorde. Ja, såvida man inte ansåg att det just nu var mycket lägligt att blåsa upp imaginära hot mot Sveriges säkerhet. I efterhand kan man naturligtvis skylla det på media, men media är beroende av källor och om källorna slår på stortrumman gör media också det. Man ska dock inte glömma att det är en teknik som funkar åt båda hållen. Media backar upp de nyheter som säljer lösnummer vilken sida de än kommer från.
Själv sitter jag nu här och smuttar kaffe ur min Dolly-mugg och begrundar frågan som vi alla ställer oss i detta nu. Skickade Johan Brunn IFK Norrköping-kassen med A- eller B-post? För nog vore det väl lite väl vräkigt att skicka den med A-post på skattebetalarnas bekostnad?
Popularity: 4% [?]
Det förtjänar också att kommenters att det skall komma a m e r i k a n s k a experter och analysera påsen. Det ger mig rysningar. TATP är inte så förtvivlat avancerat att inte SKL borde fixa analysen, vilket får mig att undra vad amerikanerna är inhyrda för att hitta.
*köper en rulle extra tjock ugnsfolie*
Tja, se det från den ljusa sidan; om det är så att dessa herrar blir åtalade så VET vi att det är någon som köpt det domslutet. För det är uppenbart att inga av de som faktiskt håller i utredningen anser att något olagligt skett.
Jag har inte följt rapporteringen i gammelmedia om detta (jag har varken dagstidning eller TV hemma), så jag blir en smula paff när jag i Kvällsposten läser:
Att man spränger herrelösa resväskor och liknande behållare med okänt innehåll kan jag förstå, men en öppen plastpåse? Jag vet inget om sprängteknik; går det alltså att “spränga” en påse så försiktigt att det efteråt finns någonting kvar att skicka på kemisk analys? Eller utförde man bara ett antändningsprov som misslyckades? Påverkas inte analysresultatet av den behandlingen? Det fotografi av plastpåsen som har spritts i medierna, togs det före eller efter sprängningen?
“Nej, med tanke på att det har skett en desarmering genom att man skjutit mot påsen är det ingen fara, säger Tore Olsson.”
Har ni någon farlig plastpåse i er närhet? Skjut först för säkerhets skull och fråga sedan.
“Jag undrar stillsamt vad som är högprioriterat om ett angrepp på ett av våra kärnkraftverk inte är det.”
Piratjakt, naturligtvis!
Jag har sprejat ordet ‘BOMB’ på min väska. På så vis behöver jag bara köpa Aftonbladet för att lokalisera den, skulle det vara så att jag råkar tappa bor den. Det gäller bara att fort komma dit, forcera avspärrningarna, och ta väskan innan någon skjuter sönder den!
Underskatta inte plastpåsar, de smäller rätt bra om man blåser upp dem och sedan klappar till dem. Kanske inte riktigt bra nog för att spränga ett kärnkraftverk, men om man har tillräckligt många så…
Eller nåt…
Eller så är det så här.
Vi har våra regler och skickar alltid B-post… Tjänstebilarna får bara gå i en 10-milsradie… Det är inte min budget… Det är bara en plastpåse, den får säkert plats i ett kuvert… Aldrig A-post eller rekommenderat det är för dyrt… Vi hushållar med skattebetalarnas pengar här… osv osv osv
Hela den här soppan luktar falsk opinionsstyrning lång väg, “making politically feasible” som amerikaner skulle säga på politiskt fikonspråk. Jo, sånt sker.
Jag skulle nog oroa mig mer för det här än att någon för in farliga plastpåsar…
“Statens Kärnkraftsinspektion, SKI, anser att det inte är acceptabelt att vaktkurerna vid Oskarshamns kärnkraftverk tidvis är obemannade så att personer kan ta sig in utan att granskas av säkerhetspersonal.”
Dvs nattetid kan vem som helst ta in hur många plastpåsar som helst (eller kanske ännu farligare saker)…