Igår var jag på IKEA i Barkarby vid stängningsdags och gjorde två intressant iakttagelser:

Framför mig i kön stod nämligen ett par i 30-årsåldern, som troligen vågat sig utanför Östermalm för första gången i sina liv. Det var ganska intressant att se hur två personer lyckades ta upp så mycket plats på egen hand. Det var inte det att de köpt speciellt mycket. Jag antar att sådana som dem i första hand inte gör sina inköp på IKEA. Nej, de var mer som en katt som på något sätt kan sträcka sig och ta upp en hel säng, bara för att visa att de KAN göra det. Som om de av hävd och härkomst ansåg sig ha rätt till mer plats än andra. De liksom vällde över av någon sorts självtillräcklighet och verkade tycka att deras lilla utflykt ut i förorten var sjusärdeles exotisk, för de pekade glatt på oss andra som hasade runt med våra inköp och kommenterade hur himla “Svensson” allt var. Jag undrar vad de egentligen förväntat sig. Hur kan man åka till IKEA och förvänta sig att det inte ska vara “Svensson”? Det hör liksom till. På gott och ont. Dessutom är det ouppfostrat att peka och kommentera folk högt. Får de inte lära sig sådant på Lundsberg? Jag pekar inte på Stureplannissar med äckligt, fett hår och klackringar och säger: “Men Gud så von Knopping-Totting!” Det fick jag lära mig både hemma och i min helt vanliga, kommunala skola.

Den andra och egentligen mer intressanta observationen gjorde jag alldeles vid stängningsdags. Då började de nämligen spela ledmotivet ur “Bron över floden Kwai” på mycket hög volym. Jag misstänker att det var för att liksom driva kunderna ur butiken och minsann om det inte fungerade. Så snart musiken började satte en liten armé av kunder målmedvetet iväg i marschtakt till kassorna. Det var riktigt underhållande. Fascinerande nog kom jag på mig själv att marschera precis like taktfast som de andra. Musiken gav liksom mål och mening till det annars planlösa strosandet. Helt plötsligt var kassorna målet och om så hela den röda armén stått ivägen, så tvivlar jag inte på att vi alla skulle ha plattat till dem där vi marscherade med våra kundvagnar med marschmusik i öronen. Jag hade kunnat ha överseende om von Knopping-Totting-paret tyckt att det var fascinerande, för det var det verkligen. Men de kanske fått marschmusiken med sig i modersmjölken och tycker att det är den mest naturliga saken i världen, vad vet väl jag?

Sist men inte minst vill jag tipsa om Joshua_Trees eminenta inlägg i fildelningsdebatten, “Sanningen om de Fyras plötsliga omsorg om upphovsmännen“. Mycket läsvärd!

Popularity: 2% [?]