Bor det redan en liten FRA-skalbagge i ditt nätverk?
Det rör på sig kring FRA-förslaget. Tydligen är inte alla nöjda med FRA-chefen Ingvar Åkessons svar i försvarsutskottets utfrågning. Folkpartiet i Stockholms stad har beslutat att skriva till sin riksdagsgrupp och begära att de stoppar FRA-förslaget. Det tycker jag är ett strålande initiativ, som fler borde följa.
FRA-chefens bedyringar om att FRA inte kommer att ägna sig åt att hacka siter känns inte så betryggande. Steelneck lyfter på Piratpartiets forum fram det faktum att FRA finns med på både PTS och Sitics (Sveriges IT-incidentcentrum) listor över vilka som ägnar sig åt dataintrång. De verkar dessutom hamnat i toppstriden på de där listorna. Med anledning av dessa mindre smickrande listplaceringar plockas nu FRA bort från listorna innan de läggs ut på Sitics hemsida. Hmmm… Vänta lite nu…
FRA-ska enligt Ingvar Åkesson inte ägna sig åt dataintrång, men varför hamnar de då på listor över de värsta förövarna vad det gäller dataintrång? Och än värre, varför kräver de att deras närvaro på dessa listor censureras? Kan det månne bero på att FRA inte vill skylta med att de faktiskt redan nu ägnar sig åt dataintrång? Och ska Ingvar Åkessons uttalande om att FRA inte tänker ägna sig åt dataintrång i så fall tolkas som en omläggning av verksamheten? Ja, vad ska man tro egentligen?
Ingvar Åkesson själv säger att han inte är en tekniker och inte har en aning om hur FRA:s trafik hamnar på listorna. Han hävdar att Sitics “system inte är fullgott om de tolkar vår [FRA:s] trafik som intrångsförsök” och att det “förstås är en uppenbart orimlig beskyllning”. Jag tolkar det som att FRA är dåliga på att sopa igen spåren av sin verksamhet och försöker lägga rökridåer.
Exakt i vad det orimliga i att beskylla FRA för dataintrång ligger vet jag inte. Det borde någon fråga Ingvar Åkesson. Det ligger i sakens natur att granska verksamheter som de FRA ägnar sig åt och det är skrämmande att chefen för en sådan verksamhet inte ens kan föreställa sig att någon ifrågasätter verksamheten, att han anser sig stå över alla sorters beskyllningar, trots att det finns god anledning att tro att FRA tänjer ganska så rejält på sina befogenheter. Bara det tyder på att Ingvar Åkesson har en osund uppfattning om FRA:s och sin egen roll.
Att FRA numera plockas bort från listormna är ingen nyhet. Computer Sweden skrev om det redan i slutet av 2006, men det skadar inte att lyfta fram det igen, nu när FRA kastar lystna blickar efter än mer information om vanliga medborgare. För det handlar faktiskt om det. FRA må hävda att FRA-förslaget bara rör internettrafik som passerar Sveriges gränser (utanför Sveriges gränser bor det nämligen fulingar), att man gör det för allas bästa (fulingarna utgör ett ofantligt terrorhotet mot Sverige!) och att de med rent mjöl i påsen inte har något att frukta (vem bestämmer vad som är rent? FRA? Bevare mig väl!)
Vad FRA än ägnar sig åt eller tänker ägna sig åt, så är i alla fall en sak säker. Det finns alldeles för många frågetecken kring verksamheten och man borde inte ens tänka på att utöka FRA:s befogenheter förrän verksamheten granskats ordentligt, så att vi åtminstone vet vad de faktiskt håller på med nu.
Jag skrev förresten en liten debattartikel på Svt Opinion om FRA. Läs gärna den. “Avlyssning ger en falsk trygghet”.
—————————————-
Ingvar Åkesson behöver inte tjuvlyssna för att läsa min roman “Chefer från helvetet” alldeles gratis. Han kan ladda ner den:
Här
The Pirate Bay.
Den går också att köpa här
Passa dessutom på att läs och sprid min artikel ”När började de skapande dra i handbromsen?
—————————————-
Andra skriver:
Ibland är det bra när det krånglar i maskineriet
FRA vill göra dataintrång
Borde FRA och regeringen inte åtalas?
Nu börjar jag bli riktigt orolig
Post- och telestyrelsen anklagar FRA för dataintrång
Hur bryter FRA mot lagen och grundlagen?
Popularity: 2% [?]
När teknikutvecklingen återigen har sprungit förbi FRA, kommer de vända sig till försvarsministern och kräva att få göra dataintrång. Argumenten kommer vara precis desamma som för kabelinhämtningen:
1) Alla i branschen gör detta redan
2) Vi missar massor av trafik annars
3) Vi behöver råmaterial att byta med andra länder
4) Det är väl bättre att detta regleras än att vi ska göra något olagligt?
Fundera en stund på hur mycket pengar som lagts ned på infrastruktur för övervakning sedan 70-talet. Vi snackar rymdraketer och satelliter nu, att skaffa sig ögon och öron på världen.. tusen miljarder? (= 1000 spänn i sekunden under 33 års tid) Jag tror inte det räcker med den siffran. Så.., det torde ge en vink om vilken makt intressena bakom detta har.
Hur många läsare av denna blogg har ComHem? Visste ni att det bolaget ägs av The Carlyle group? Efter denna video tror jag att ni vill byta..
Jättebra artikel!
Men det här låter lite.. tja.. dumt.
“Ingvar Åkesson behöver inte tjuvlyssna för att läsa min roman “Chefer från helvetet” alldeles gratis. Han kan _kladda_ ner den:
Här”
Om du utrotar det extra k:et så blir det väldigt bra istället.
Per: “4) Det är väl bättre att detta regleras än att vi ska göra något olagligt?”
Personligen undrar jag om det inte är bättre att det är olagligt, för då är det iaf mindre sannolikt att informationen faktisk används i något offentligt eller officiellt sammanhang. Eftersom det ju skulle outa den olagliga verksamheten.
Som Rick Falkvinge har utrett, så kan nog FRA:s gästspel hos SITIC avfärdas som brus i statistiken. Att FRA fått SITIC att censurera denna statistik talar dock inte till deras förmån, och det gör att SITIC:s trovärdighet sjunker som en sten. Om jag vill veta varifrån de flesta intrångsförsöken görs, så litar jag mer på min egen brandvägg än på någon censurerad myndighetsrapport.
Att FRA avser att begå dataintrång, alternativt brytande av post- eller telehemlighet, råder det dock inget tvivel om. Det är ju precis det de vill få klartecken från riksdagen att göra, i och med det vilande lagförslaget (dvs det de då får göra kommer inte längre att rubriceras som lagbrott, men det är ett lagbrott idag). Dataintrång handlar inte enbart om att lista ut andras lösenord och använda dem, utan redan att skaffa sig tillgång till den sökta informationen faller under samma brottsrubricering. Så här definieras brottet i 4 kap. 9 c § brottsbalken:
Att “bereda sig tillgång till” information kan exempelvis bestå i att man ansluter en egen ledning till en kopplingspunkt i någon annans nätverk och avlyssnar trafiken där, nämligen ganska precis exakt det som lagförslaget vill ge FRA rätt att göra. Det är också dataintrång (om det inte är brytande av post- eller telehemlighet, ett annat brott i 4 kapitlet). Det som främst skiljer denna typ av dataintrång (olovlig “läsning”) ifrån den typ som FRA nu har lovat att inte ägna sig åt (olovlig “skrivning” eller “radering”) är att den drabbade omöjligen kan se att en inkräktare har varit framme; ingenting har ju ändrats!
Det är som om FRA skulle få politikernas välsignelse att undersöka våra bostäder när vi inte är hemma och fotografera allt som ser intressant ut, men bara under förutsättning att agenterna inte stjäl, vandaliserar eller lämnar några som helst avslöjande spår efter sig. Tack, men om politikerna nu absolut måste legalisera inbrott, då kräver jag att inbrottstjuvarna åtminstone åläggs att lämna sitt visitkort med vederbörlig myndighetsstämpel, så att jag får veta när hemfriden har kränkts.
Detta hade aldrig hänt om Birger Jarl haft telefon.
Hmm, kan en FRA-skalbagge se ut så här?
Med den citerade lagtexten i åtanke, hur kan det komma sig att Jim Keyzer lade ner undersökningen mot MediaDefender och deras sponsorer (däribland Warner)? Det fanns gott om ypperliga bevis, vilka förresten finns på TPB om ni vill kolla dem, ändå blev undersökningen nedlagd.
Undrar om han hade andra lojaliteter?
Hejsan Anna, han inte läsa boken i helgen, men jag skall göra det.
Hejsan Anders
Jag är själv inte upphovsmakare, jag har med jämna mellanrum privilegiet att få arbeta med en hel del dokumentärfilmsmakare. Jag gör då bakgrundsresearch och ibland släpar jag stativ och kameraväskor.
Inget av det jag skrivit på bloggen är skrivet för att jag själv förlorar några pengar på fri kopiering. Jag har inte bott eller arbetat i Sverige de senaste 20 åren, jag är lärare i redigering och dokumentärfilmsstruktur (och till viss del “fair use” principer) mestadels i Australien.
Exempel på ett par dokumentärfilmsmakare från 3e världen som inte förtjänar att få sitt levebröd decimerat.
Garin Nugroho Indonesien
Miguel Huarcaya Peru
Tovin Lapan Mexico
Anand Patwardhan Indien
Alla dessa gör dokumenärfilmer som ingen TV bolag eller tidning financierar, en del av dessa filmer tar upp mot 4 år att göra och filmmakarna är ofta de första och enda jornalister som vågar ta upp de orättvisorna de påvisar i sina filmer.
4 år där de kämpar mot Cocca Cola, The Carlyle Group, oljebolag, skogsskövling, barnarbete etc.
Jag har själv varit under beskjutning två gånger, men många av dessa filmmakare lever under permanent dödshot.
4 årslöner är mycket pengar att förlora även om man lever i Indien.
Att sedan en del i Sverige tycker (och det är deras rättighet att tycka vad de vill) att man inte skall lägga så mycket journalistisk tid på ett ämne må vara hänt, men Metros, Aftonbladets, Expressens och Citys, SVDs, DNs inhandlade s.k nyheter belyser inte problematiken som finns runt jorden. Dessa filmakare fördjupar sig däremot.
Om igen, jag har inga problem med min försörjning och jag debaterar inte för att jag skall tjäna pengar, så vänligen anklaga mig inte för att vara girig.
Jag tycker bara att det är dessa dokumentärfilmares fulla rätt att kunna leva på sitt arbete och bestämma över sitt verk, och att frihetsivrare i Sverige inte har speciellt mycket erfarenhet av världen där de själva sitter trygga med sina fiberupkopplingar, datorer och trådlösa keyboards, utan att riskera det minsta något när de uttrycker sina åsikter som resulterar i att dokumentärfilmsmakarna i 3e världen inte får ersättning för sitt arbete. Många individer som är porträtterade i filmerna dör innan de blir 18år, filmer om dem känns oerhört mycket viktigare än Svenskars rätt till fri fildelning av upphovsrättsskyddat material, filmerna görs inte av sig själva och inga dokumentärfilmare förutom kanske Mr Moore har ngn större inkomst.
Av de svar jag fått här på bloggen tidigare blir mina svar till dokumentärfilmsmakarna ute i världen och till mina studenter att – mängden fildelare i västvärlden är så stor att det inte finns något filmarna i 3e världen kan göra för att skydda sin inkomst.
Diskussioner i Asien ser ut att leda till att alla dokumentärfilmsverk kommer att registreras i USA, och att all otillbörligt mångfaldigande då tas till amerikansk domstol som i sin tur får hantera det gentimot respektive länder och distributörer.
Här beskrivs hur en del dokumentärfilmare tycker att det borde vara
http://www.centerforsocialmedia.org/resources/fair_use/
Nu slipper ni mig, kommer att vara utan uppkoppling ett bra tag.
Hej F,
En liten hastig reflektion bara. Är det inte så att oberoende filmskapare här och i tredje världen alltid har haft attans svårt att få det ekonomiska att gå ihop? Jag är inte helt säker på att dåliga inkomster bara beror på fildelning. Däremot är jag ganska säker på att fildelningen ganska ofta får bära hundhuvudet för dåliga inkomster. (Jag syftar inte på det du sagt med detta, utan det är en allmän reflektion som jag funderat på ett tag.)
roligt med lite mer info om dig och vad du gör.
Ha det så bra så länge,
Anna
f.svensson: Intressant läsning. Några saker slår mig när jag läser ditt inlägg:
“många av dessa filmmakare lever under permanent dödshot.”
För mig låter det som om det bästa skyddet de kan få mot sådant är att bli uppmärksammade och hörda.
“Metros, Aftonbladets, Expressens och Citys, SVDs, DNs inhandlade s.k nyheter belyser inte problematiken som finns runt jorden.”
Håller med.
“frihetsivrare i Sverige inte har speciellt mycket erfarenhet av världen där de själva sitter trygga med sina fiberupkopplingar, datorer och trådlösa keyboards”
Det kanske stämmer på en del, men personligen så har jag bott ett par år i mellanöstern, så jag har nog sett mer än mitt datorrum.
Jag tror också att de som laddar ner dokumentärer har ett större intresse och framför allt får ett ökat intresse för sådant.
Titta tex på siter som mvgroup.org, som är helt dedikerade till dokumentärer och som tar dem på mycket stort allvar. Användarna där tankar iofs hem dokumentärer, men de hänger också på låset för att se dem på TV eller för att köpa dem så fort de sänds/släpps. De flesta tycks rätt nöjda med att tanka det som de inte kan se på de TV-kanaler de kommer åt eller som de sett en gång och vill se igen.
Titta på boomen med dokumentärkanaler på TV (Discovery, Lonely Planet) och den ökade mängden och kvaliteten på dokumentärer på tex BBC. Den sammanfaller ganska väl med boomen i den storskaliga piratkopieringen av video. Nedladdningarna har fått upp folks ögon för att dokumentär är seveärt, inte bara något som man zappar förbi för att komma till senaste avsnittet av någon sitcom.
Jag tror också att filmskapare kan utnyttja moderna teknologier för att sprida sina första verk fritt, för att skapa sig ett namn. Har man kommit så långt så är TV-bolagen beredda att hosta upp lite mer för nästa verk.
Tjena Anders
Man kan inte tala om Discovery eller Lonley Planet, de motsvarar Warner Brothers och EMI i dokumentärfilmsvärlden. De är storbolag som inte hjälper de dokumentärfilmare som vanligtvis gör de viktigare filmerna. Varken Lonley Planet eller Discovery visar ngt annat än västproducerad engelsspråkig TV med ett västerländskt perspektiv. De visar i egentligen inte heller de dokumentärer som görs på engelska av independent filmare. Båda kanalerna är hårt styrda av kapital, försök tex hitta en film om Nikes Javanesiska slavfabriker på Discovery, har aldrig visats ngt åt det hållet. BBC gör bra dokumentärer och är också ett av de största produktionsbolagen i världen, men om igen engelsspråkigt och från västerländskt perspektiv.
Det är DVD försäljning, visning och föreläsningar med visning av independent dokumentärfilmerna som varit den större möjligheten att dra in pengar, men den försvinner mer och mer allt eftersom utbudet av piratkopierade DVD ökar samtidigt som du nu kan ladda ned det över nätet (inte så stort i Asien ännu). Ofta är det nu bara universitet och högskolor i Australien och Nya Zeeland som betalar för visningar men sviker studentpubliken (den som köper mest piratkopior) så finns det inte mycket kvar.
Som exempel, SVT betalar ca 2 000 kr per minut för en dokumentär inklusive reprisrätt och det är internationellt ett ganska högt pris, många andra länder betalar betydligt mindre om de överhuvdtaget visar icke syndikerade dokumentärer där upphovsmakarna inte har råd att spendera 2 veckor på Mipcom i Cannes för att promota sitt verk.
Därav det troligaste framtida alternativet att registrera och sälja allt till bolag och föreningar i USA som i sin tur driver det vidare. Alla dokumentärfilmare vill att deras filmer skall ses och jag tror inte att ngn som gör dokumetärer har ngt mot fildelning så länge ingen annan tjänar pengar på deras arbete och därmed tar bort den möjliga finansieringen av nästa projekt.
I Asien är piratmarknanden mycket starkare än Piratinternet i väst någonsin varit (användarna räknas i miljarder inte miljoner) de har paralyserat asiatisk TV och film produktionen ordentligt och även dokumentärfilmerna i och med att filmerna frekevent handlar om verksamheter piraterna ofta har ekonomiska investeringar i. Det finns en alians mellan Piraterna, skogsskövlingsbolag och oljebolag i regionen (de investerar i varandra, är delägare i varandra hjälper till med valkampanjer mm) och paralyserar på detta viset hela debaten.
Jag menade inte Discovery och LP som affärsmöjlighet, jag vet att de producerar sitt eget stuff, i Discoverys fall dessutom fruktansvärt dåligt researchat stuff (de borde döpa om kanalen till ‘Finn Fem Fel’. Jag menade mer att de visar att folks intresse för dokumentärer faktiskt ökat. För 10-20 år sedan var det otänkbart att en dokumentär som Planet Earth, Sunrise Earth eller någon av de otaliga WW2-dokumentärerna skulle kunna säljas i butik, idag är de storsäljare.
Det är min övertygelse att internet har spelat en viktig roll i att ta dokumentärer från “*suck* – zappa vidare” till något folk finner intressant. Facebook och Lunarstorm till trots, så har internet fått folk att se att kunskap är intressant. Det har fått folk att vilja bilda sig. Det har stärkt dokumentärerna på det hela taget.
Finns det ett intresse så finns det pengar, det gäller bara att hitta affärsmodellen.
En affärsmodell som slog mig nu, utan att jag hunnit tänka genom den ordentligt, som skulle kunna funka speciellt bra för just dokumentärer. Dokumentärer berör folk, de handlar om sådant som folk bryr sig om. Skulle man kunna tänka sig att en dokumentärmakare säger: “Jag vill göra en dokumentär om det här problemet, men jag bhöver finansiering. När jag har X kronor i donationer så påbörjar jag den, när jag har Y kronor så kan den avslutas.” och sätter upp tex en website där man kan se hur mycket som folk donerat och hur arbetet fortskrider. När den sedan är klar så släpps den fri på internet för privat bruk och sändningsrättigheterna kan säljas till TV.
Jag skulle gärna betala för att bra dokumentärfilmare skulle ta sig an vissa ämnen, tex rättsväsendets och mediaindustrins agerande i TPB-fallet, eller idéutvecklingen i programspråkens historia.
Problemet med denna modell är naturligtvis att det kräver att filmaren redan har ett känt namn, så risken finns att man kanske måste göra sitt första projekt i princip på välgörenhetsbasis, men så är det väl nästan redan?
Jag tycker inte att man ska jämföra asiens piratmarknad med västvärldens.
Här dominerar kopiering för eget bruk stort. Man laddar ner saker man själv vill se/testa, gillar man det så köper man ofta det.
I asien så är det inte privatpersoner som kopierar, det är fabriker. Ge dem en förlaga och de skapar en kopia. Det spelar ingen roll vad det är, datorer, telefoner, DVDer, vapen, motorcyklar, spelkonsoller, radiostyrningsutrustning. Ofta tillverkas de i samma fabrik som orginalen, på dagen tillverkar man åt uppdragsgivaren, på natten åt sig själv. Dessa kopior är inte gjorda för att man ska testa en produkt, de är gjorda för att ersätta den. Det sagt så finns det början till en trend nu att Kina-produkterna börjar öka i kvalitet och bli bättre än produkterna de kopierar, så snart måste de börja dra sitt eget lass där också. Det är ungefär så som Japan började, med att göra sämre kopior av väst-produkter, men efterhand som västbolagen började bli trötta och feta så körde japanerna om dem.
Den kopiering vi har existerar knappt i asien, då den kräver bra datorer, skapligt med hårddiskutrymme, snabbt internet och ett ocensurerat internet. Dessa saker är inte förbehållna merparten av befolkningen i asien. Det verkar tveksamt om ett ocensurerat internet kommer att finnas för oss heller om ett par år…
Så, när du pratar om “piraterna” som om det var samma pirater i väst och i asien så är du ute och cyklar. Västs pirater är privatpersoner, asiens pirater är industrigiganter, många av dem större än sveriges största företag. Det är en missrepresentation av fakta att klumpa ihop dem.