Rosetta – pirat OCH god konsument

Som vanligt har den eminenta bloggen Opassande lett mig till en intressant krönika. Den här gången är det Christer Berg som i PS orerar om fildelningens fasor och om piraternas snålhet.

Jag kan ju inte annat än gratulera skiv- och filmindustrin över att de lyckas få folk att gå på myten om att pirater är snåla snyltare som inte betalar för all den kultur de konsumerar. Men det är viktigt att skilja på myt och fakta. I det här fallet är det ett faktum att fildelare faktiskt konsumerar avsevärt mer köpekultur än vad andra gör och det är således en myt att de snyltar. Man behöver inte ha speciellt mycket slutledningsförmåga för att lägga ihop ett och ett här. Genom gratis fildelning stöter fildelarna på mer kultur än de flesta andra och det leder till att de också konsumerar mer köpekultur. Av detta lär vi oss två saker. Fildelning är utmärkt reklam för kreatören och folk vill generellt faktiskt göra rätt för sig.

Själv är jag en storkonsument av köpekultur av olika slag. Jag skulle inte drömma om att inte visa mina favoritkreatörer min uppskattning. Dessutom vill jag ha den fysiska filmen, cd eller boken, men det garanterar inte alls att kreatören faktiskt får betalt. Jag skaffar främst min köpekultur genom två kanaler:

Skivbutiken, bokhandeln, bio – Det funkar i princip bara för nyproducerad kultur och best of-samlingar. Kreatören får betalt.

Ebay och annan second hand-försäljning – Eftersom mitt kulturintresse är betydligt djupare än nyproducerad kultur och best of-samlingar, så hittar jag de flesta av mina guldkorn på ebay. Kreatören får inte en spänn. (Varför skriker ingen om att stänga ebay?)

Här ser man ju genast en brist i den tillgången på kultur. Utbudet av köpekultur som faktiskt ger kreatören betalt är tämligen begränsad och täcker åtminstone inte mina behov. Hur löser jag då det problemet med gott samvete? Låt mig ta ett praktiskt exempel.

Jag har säkert köpt 60-70 olika vinylskivor med Dolly Parton på ebay. Det har Dolly inte fått en spänn för, medan de som sålt skivorna fått tusentals kronor för dem. Nu gillar jag ju Dolly och tycker att hon är värd en hel del för allt det hon givit mig, så när hennes senaste alster “Backwoods Barbie” släpptes gjorde jag följande:

1. Jag betalade 25 dollar och blev en Dollyite. Det gav mig möjlighet att lyssna på cd:n innan den släpptes. Jag kunde dessutom köpa biljetter till hennes Stockholmskonsert tre dagar innan alla andra vilket jag också gjorde. Jag gissar att jag dessutom kommer att spendera en ansenlig summa på Dollymuggar, program, t-shirtar och annan merchandise när jag väl är på konserten. (Jag smuttar tex på mitt morgonkaffe i en Dollymugg jag köpte på den förra konserten i detta nu.) Jag har till och med köpt en kokbok från Dollywood!

2. Jag köpte mig en hel hög “Backwoods Barbie” och har givit dem till nära och kära.

3. Jag har pushat för både Dolly och “Backwoods Barbie” på min blogg och har förhoppningsvis fått några av mina läsare att köpa den.

Jag har också laddat ner en hel del Dolly-material gratis från nätet, men det jag laddar hem är i princip uteslutande två sorters material.

1. Material som jag inte lyckats få tag på någon annanstans än – Det här är sådant jag kommer att köpa så snart jag får chansen, men eftersom det är saker som är svåra att få tag på kommer de med största sannolikhet att så småningom införskaffas på ebay, för skivbranschen erbjuder det helt enkelt inte.

2. Material som inte finns i köpeversion – Liveframträdanden, tv-spelningar etc. Det här är material som skivbranschen aldrig ens tänker erbjuda mig.

Är jag då en skurk för att jag laddar hem de här sakerna eller tittar på dem på Youtube? Nej, jag tycker faktiskt inte det. De här sakerna har fått mitt intresse för Dollys musik att växa och det gör att jag också väljer att köpa betydligt mer av det lilla skivbranschen faktisk tillhandahåller fast jag inte måste. Jag gör det sannerligen inte för skivbolagens skull. Jag gör det för Dollys skull. Precis som jag gör detsamma för Björk, Nick Cave, Siobhan Fahey och ett gäng andra. Deras skivbolag kanske inte gillar mig, men jag känner mig ganska så säker på att artisterna själva inte har så mycket mot min konsumtion av deras alster.

Det är det här som bolagen inte förstått. Konsumenterna har inte och har aldrig haft en relation till bolagen, de har en relation till kreatören. Om bolagen går in och försöker styra den relationen kommer det att drabba kreatören långt värre än vad fildelningen någonsin kan göra och det kommer i slutänden att drabba dem själva. Om bolagen vore smarta skulle de göra allt de kunde för att gynna relationen mellan konsumenterna och kreatörerna. Bolagen är bara en pipeline mellan dem och blir det stopp i den kommer flöddet mellan konsument och kreatör bara att ta en annan väg, men det är så klart det bolagen fruktar.

Här kommer en liten … intressant … video med Dolly av min absoluta favoritvideoregissör Sophie Muller som har gjort åtminstone tio av mina favoritvideor med folk som Björk, PJ Harvey, Annie Lennox, Eurythmics, Shakesper’s Sister, Sinéad O’Connor och Cardigans.

_H0Q0CQ2pYQ

Min roman “Chefer från helvetet” kan man ladda ner gratis:
Här
The Pirate Bay.

Den går också att köpa här

Passa dessutom på att läs och sprid min artikel ”När började de kreativt skapande dra i handbromsen?”.

Andra skriver om fildelning:
Christofer Fjellner hjälte: Sverige växer som IT-nation
Ny sajt betalar för laglig fildelning
En kulturfyra i piraternas tecken kanske?
Integritet är oberoende av generation
Äpplen, päppel, piron päron
EU-parlamentet totaldissar Renforsutredningen

Posted by Anna Troberg on Apr 11 2008. Filed under Politik. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0. You can leave a response or trackback to this entry