Jag har alltid läst mycket. På senare år kanske lite mindre än tidigare, men å andra sidan har jag ägnat mig åt litteratur på många andra sätt, så jag anser mig nog få en tillräcklig dos fiktion till livs. I DN ställer Pontus Dahlman frågan om man måste läsa och vad argumenten för det i så fall är. Spontant tänkte jag svara: “Ja, man måste läsa för det är bra för en.” Som bokälskare och författare kan det tyckas självklart, men faktum är att det inte är så självklart.

Man måste till exempel inte läsa för att överleva. Det räcker bra med mat, vatten och luft till det, men bara mat, vatten och luft är ju lite trist. Vill man fylla livet med innehåll måste man tillföra en hel del mer. Läsning är en av alla de saker man kan tillföra. Det som dessutom är bra med läsning är att man inte kan låta bli att bli lite allmänbildad medan man läser. Vilken text man än läser, “Hollywoodfruar”, “Brott och straff” eller kanske till och med min egen roman “Chefer från helvetet” (ladda ner gratis här), lär en någonting om livet, men det är ju inte bara litteratur som förmedlar kunskap.

Undersökningar visar att barn och ungdomar läser mindre och mindre och det är naturligtvis inte så bra för läsning gör en inte bara allmänbildad, det lär en att behärska språket och det är och kommer alltid att vara ett av de viktigaste verktygen vi har för att ta oss fram i livet, men det finns andra sätt att tillgodogöra sig språklig kompetens. Därför undrar jag om den minskade läsningen verkligen är ett så stort problem. Barn och ungdomar läser kanske mindre, men om man ser till den totala mängden fiktion de får sig till livs, så ser det kanske inte lika dystert ut. Jag tror att det är här nyckeln finns. Det viktiga är kanske inte just läsningen som sådan, utan fiktionen, historieberättandet.

Jag hör till den skara som inte ser tv, film och datorspel som mindre värde kulturella företeelser bredvid litteraturen. Jag anser att de bara är en annan sida av den. Allt handlar om berättande, att förmedla en historia och en massa känslor. I vilken fysisk form berättandet levereras är faktiskt mindre viktigt. Det finns de som påstår att böcker är bättre för att de sätter mer fart på fantasin, att läsaren själv får sätta ansikten på personer etc. Visst, men om det är ett argument för boken som företeelse, så borde i så fall dagens datorspel hamna minst lika högt på den finkulturella skalan, om inte högre. Dagens spel är inte linjära historier där man tar sig från A till B längs en snitslad väg. Spelaren kan vandra omkring fritt i spelvärden och välja den väg som passar honom eller henne bäst.

Jag är inte ute efter att gradera olika kulturella företeelser, för alla fyller sin funktion och jag är en ivrig anhängare av de fyra jag just nämnt. Jag vill istället föreslå att man väljer att inte bara propagera för läsning, utan propagerar för gott historieberättande i vilken form det än levereras. För vad är det egentligen vi vill få ut av barn och ungdomars läsande?

Allmänbildning – levereras precis lika effektivt i text-, film-, tv- och spelform.

Språkfärdighet – här har möjligen boken en viss fördel, men ett gott språk kan lika gärna förmedlas i ljud- och bildform. Speciellt vad det gäller främmande språk där ljudet är nödvändigt för uttal etc.

Empati – förmågan att sätta sig in i andras känslor övas lika bra i ljud- och bildform som i textform.

Fantasi – här skulle jag framför allt vilja lyfta fram spelvärlden, som är oslagbar vad det gäller att sätta igång fantasin, till och med på oss som är en bit över trettio.

Istället för att oroa sig över barn och ungdomars svalnade intresse för just läsning, borde man fokusera på deras intresse för berättande. Om man räknar in alla de former av berättande som vi har idag, så tror jag att man snarare skulle få en stigande kurva än en dalande. Vill man få barn och ungdomar att läsa mer, så måste man kanske snegla lite på andra former av berättande och försöka ta lärdom av det. Det värsta man kan göra är att betrakta litteraturen som ett heligt, orörbart tempel. Litteraturen är ett levande väsen och det vore förödande om vi bestämde oss för att försöka fjättra den.

Den 6 maj har jag premiär på mitt eget litterära experiment “Not-So-Jolly Roger”. Det började som en enkel utmaning till Piraterna, men har fått mig att förändra hela min syn på vad modern litteratur boprde vara och hur man ska dela med sig av den. Det hela dras som sagt igång den 6 maj, men redan nu kan ni läsa min intervju med Not-So-Jolly Roger.

Min roman “Chefer från helvetet” kan man ladda ner gratis:
Här
The Pirate Bay.

Den går också att köpa här

Passa dessutom på att läs och sprid min artikel ”När började de kreativt skapande dra i handbromsen?”.

Andra skriver:
Läsandets vara eller inte vara
Varför läsa litteratur?
Lustläsningens tvång
Måste man läsa?
En reflekterande artikel om böcker
Läsa för livet
Lustläsningens tvång II
Måste man läsa? II
This is it
IL, digitala klyftor, library lovers, yrkeskompetens & medieanslag
Vem läser?
Vad är så jävla fantastiskt med internet?

Popularity: 8% [?]