Jag menar att Bimbo Boy i praktiken inte har, aldrig haft, och aldrig kommer att få möjlighet att bestämma över hur hans verk kommuniceras, speciellt inte mellan privatpersoner, om man inte är beredd att inför rent drakoniska åtgärder.

Dina frågeställningar är alltså överspelade i praktiken just för att de inte verkar ha någon relevans för diskussionen kring vilka affärsmodeller som fungerar.

Andra intressanta teoretiska frågor:
1) Vill vi att alla källor till information ska ha rätt att bestämma hur den informationen får kommuniceras?
2) Är det moraliskt fel att kommunicera information om ursprungskällan vill kontrollera kommunikationen av den.

Bimbo får förståss ha vilka affärsmodeller han vill, men affärsmodeller är notoriskt pragmatiska. Dvs är de inte anpassade till verklighetens förutsättningar så funkar de inte. Och då är de inte något värda. Så varför insistera på att använda icke-fungerande affärsmodeller av princip?

http://www.pusha.se/internet/7051_Abbafan_Pirat_Discopirat
_eller_Internet_ar_dagens_

Du tycker att Bimbo Boy har fel affärsmodell. Två frågor kring det:
1. Tycker inte du att han själv ska välja hur han distrubierar sina verk?
2. Tycker du att det är rätt att kopiera han verk fritt även om han inte vill det?

Mvh
Daniel

Rosetta: Albumet var för övrigt licensierat under CreativeCommons-licensen “Attribution-Noncommercial-Share Alike” http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/3.0/ En av de licenser som du kunde överväga för dina framtida äventyr. Om det inte passar så har de många andra licensvarianter att välja på. Kolla in CreativeCommons-licenserna här http://www.creativecommons.se/omcc/

Jag är både snål och lat, men jag tror helt och fullt på att artister som gör musik jag gillar ska ha ersättning för sitt arbete. Notera här att jag inte pratar om ALLA artister, jag har ingen som helst lust att betala för musik jag inte lyssnar på. Notera även att jag talar om ERSÄTTNING, inte ren lön.

iTunes ÄR lätt och enkelt, men fortfarande för dyrt och alldeles för mycket av pengarna går fortfarande bort till diverse svarta hål. Dessutom är de digitala releaserna fortfarande, av någon outgrundlig anledning, knutna till de fysiska releaserna. INGEN har förklarat varför jag måste vänta en månad på att CDn ska släppas, innan jag FÅR köpa den digitala versionen som bara ligger och väntar. Självklart laddar jag då hellre ner den, och är den riktigt, riktigt bra hittar jag något sätt att betala senare.

Jag har donerat pengar rakt ner i fickan på både musikartister och filmskapare, något som inte bara ger dem ersättning utan även mig en närmare kontakt med den eller de personer som ger mig min underhållning.

Utnyttja enkelheten i en digital värld, istället för att försöka anpassa den till den fysiska. Det kommer aldrig gå, och kommer bara fortsätta driva folk ifrån de lagliga distributionsmetoderna.

Ge kunderna vad de vill ha, för kunden har fortfarande alltid rätt. Försök inte tvinga på kunden något den inte tycker om, bara för att det ger nån extra krona i kassan.

Jag tror att du missförstår motivationen. Jag, som både konsument och producent av fri programvara och fri kultur, ser inte kostnaden som ett problem. Jag vill inte ha gratis kultur, jag vill ha fri kultur, fri som i frihet.

Det som du som musiker behöver göra är att hitta ett sätt att erbjuda frihet åt dina fans och samtidigt ge dem en möjlighet att betala. På programvarusidan pratas det ganska ofta om 1 betalande kund av 1000. Kan du få en av tusen att betala så låter det inte mycket, men om du genom att med modern teknologi sprida den till en mycket större kundgrupp så räcker det. Tänk på att en elektronisk kopia har ingen marginalkostnad, det kostar dig exakt lika mycket att producera en miljon exemplar som det kostar att göra ett exemplar, så om du sprider exemplaren på bred front så får du tillräckligt många kunder för att gå runt.

Sedan måste du ställa dig frågan: Vad kostar dig mest, att någon inte köper din musik för att de kopierar den eller att de inte köper den för att de inte hört den och inte känner till den?

Utöver det så finns det andra värden som för mig är mycket mer värda än pengar. Om jag gör ett program, och sedan ser någon annan göra något coolt med det som jag aldrig ens tänkt på att man kunnat göra, så är det en kick som inte kan beskrivas. Det man har gjort får ett eget liv, det blir större än vad jag på egen hand kunnat göra. Det är dynamiskt, det är spännande och det är kraftfullt.

Detsamma ser man tex i de filmer som gjorts under öppen licens, där man lägger ut även bortklippt material och uppmanar folk att göra egna saker med det, att mixa om det eller att använda det i sina egna filmer. Jag antar att liknande fenomen finns inom andra kulturformer också. Skulle inte du tycka att det var en enorm känsla om någon gör en version av en av dina låtar och du känner “Wow! Herrejäklar vad han gör den bra!”?

Rent ekonomiskt så finns det dessutom undersökningar som visar att kopiering gynnar små artister, på bekostnad av de stora. Jag talar bara för mig själv här, men jag har inget problem med en företeelse som jämnar ut spelplanen lite.