Fniss! Jag skulle alltså kunna säga att jag har ett klarvaket och nyvunnet politiskt intresse.:-) Nu har jag dock sövt det lite så att det bara finns med en gång.

Ha det så bra!
Anna

“det är inte många som klarar att bena ut begreppen till så här tokigt tydliga röda trådar.”

Det är bara att hålla med!

Jag känner mig faktiskt rätt sugen på att köpa romanen nu.
Inte riktigt min genre och jag föredrar att läsa böcker på engelska, men ibland måste man ju upptäcka nya saker också.

Nu slog det mig att den kanske finns på engelska också? Hittade den inte på adlibris i alla fall..

Bra och djupa kommenterer också! Tack!

Hela fildelningsdebatten handlar i botten om fel sak. Fildelningen har bara gjort ett mycket äldre problem synligt för många i samhället.

Problemet är själva upphovsrätten.

Denna lagstiftning har fått växa vilt efter upphovsrättsbranschens önskemål och utan att den berörda majoriteten – nämligen folket som tillika är väljare och konsumenter av upphovsskyddade verk – någonsin fått uttala sig om saken.

Därför fick upphovsrätten efterhand ett helt tokigt och orimligt skyddsomfång, som aldrig hade kunnat bli till om folket tillfrågats.

Sålänge vanliga människor bara kunnat kopiera och “ladda ned” i icke-digitala former blev problemet knappt uppmärksammat. det berörde inte många.

Men nätets och fildelningens möjligheter gör att många fler än tidigare hamnat i konflikt med en lagstiftning som helt ensidigt går en liten klicks ärenden på den stora allmänhetens bekostnad.

En jämförelse med patenträtten som skyddar uppfinningar och uppfinnare visar att en helt annan lagstiftning är möjlig:

En uppfinning skyddas normalt i högst 20 år – i undantagsfall 25 år – från registreringen hos patentverket.

Ett konstnärligt verk skyddas av upphovsrätten upp till 70 år efter den skapande konstnärens (upphovsmannens) död ! Med andra ord: praktiskt taget i oändlighet …..

En uppfinning som skyddas enligt patenträtten får inte användas KOMMERSIELLT av någon annan än patenträttens innehavare eller dess licenstagare.

Ett konstnärligt verk får inte användas (kopieras+spridas) av någon annan än upphovsrättens innehavare – oavsett om kopiering sker komemrsiellt eller ideellt (utan vinstsyfte). För böcker gäller en praxis att man för eget bruk får kopiera några sidor, emn aldrig ett sammanhängande verk. Låtar får man spela in från t.ex. radion, men inte dela med sig till andra.

Både patenträtten och upphovsrätten försöker (officiellt) skydda kreatörernas interessen. Tekniska kreatörer måste dock nöja sig med ett mycket mindre skyddsomfång än de konstnärliga kreatörerna. Varför behandlas konstnärliga upphovsmän så otroligt förmånligt ?

Är det rimligt att skydda ett konstverk i tre generationer efter upphovsmannens död ?

Är det rimligt att begränsa även icke-kommersiellt bruk av skyddade verk, medan samma inskränkning inte gäller för uppfinningar ?

Jag hävdar att det inte är rimligt.

Därför kräver jag av regering och riksdag att man flyttar fokus i debatten från fildelningen – som bara är ett speciellt fall av kopiering och spridning – till själva upphovsrätten.

Jag kräver att upphovsrätten ändras i stil med patenträtten.

Kortare skyddstider t.ex. 20 år från datum när verket offentliggörs (premiär).

Generell straffrihet för kopiering och spridning när det sker utan vinstsyfte t.ex. utan omsättning av pengar.

För kommersiell kopiering och spridning gäller samma regler som tidigare under den nya kortare skyddstiden.

Så skulle en uthållig lagstiftning kunna se ut. Med en sådan lag skulle den sociala freden kunna bevaras. den onödiga och kontraproduktiva häxjakten på fildelare skulle kunna undvikas. Regeringen, polisen och domstolarna skulle slippa ett onödigt och skadligt småkrig mot det egna folket. Och en upphovsrätt av rimlig omfattning skulle ha en bra chans att bli till en beståndsdel av befolkningens vanliga rättsuppfattning.

Odin

“En annan upphovsrätt är möjlig”

Du har helt rätt i att förutsättningarna skiljer sig åt för olika sorters kreativt utövande. Det finns olika praktiska möjligheter att sprida materialet och det finns olika sorters kontrakt som binder kreatören. En sak har alla former dock gemensamt och det är att de måste förhålla sig till den nya verkligheten på ett eller annat sätt. Att hålla för öronen och ropa “BINGO!” förändrar inte verkligheten. De som kommer att lyckas i den nya världen är de som anammar den. Så har det alltid varit och så är det nu också.

Förlagsbranschen har ett stort övertag jämfört med musik- och filmindustrin i det att de kan vara lite mer proaktiva. (Förlåt för den där ordfloskeln!) Det är inte förrän nu det börjar komma e-boksläsare som är något att ha, laptopar och mobiler som faktiskt erbjuder ok läsning även av längre texter och de kommer att bli ännu bättre. Smarta förläggare borde därför se till att anpassa sig nu och inte ignorera vad som händer och sedan sitta och sura om tre år som musik- och filmindustrin gör nu.

Jag tror att jag ska skriva något speciellt om förlagsbranschen faktiskt. Det skulle kunna vara intressant. Hmmm… Jag ska fundera på det.

Jag vill också passa på at be om ursäkt om det fattas t eller n i mitt lilla svar här. Jag har slitit ut båda mina tangentbord. Två nya ska komma innan påsk.

Ha en riktigt bra dag!
Rosetta