Terri Herrera for President!

Aftonbladets eminenta krönikör Terri Herrera Eriksson är trött på mammabloggarna och deras eviga gnäll. Hon tar upp några aspekter som jag själv funderat en hel del på.

Tidsaspekten - Om mammabloggarna nu inte får tiden att gå ihop med tre barn, jobb, inte hinner duscha, så kan man ju precis som Terri gör verkligen undra hur i helsike de då har tid att blogga? Bloggning är nämligen, vilket jag vet av egen erfarenhet, extremt tidskrävande. Och även om jag nu gillar att blogga, så skulle jag för min egen och andras trevnad faktiskt prioritera att duscha om jag var tvungen att välja.

Detaljaspekten – Varför tror vissa att folk verkligen är intresserade av att veta att de sprack från naveln till någonstans mellan svanskotan och skuldebladen under förlossningen? Jag är inte intresserad. Jag får mycket otäcka bilder i huvudet av det. Jag mår inte bra av det. Varför tror samma människor också att man är intresserad av frekvens, färg och konsistens på deras små raringars nummer två i blöjan? Det är fullkomligt ointressant, ja om man inte jobbar som utvecklare på Pampers så klart.

Superbebiseffekten - Ja, min bebis bloggar minsann själv! (“Hej, jag heter Timmy och är en liten bebis på fyra månader…” som Terri gav som strålande exempel.) Ja, det är ju jättegulligt, för mamma och pappa. Jag tror knappt ens att mor- och farföräldrarna orkar med sådant trams. Timmy får väl blogga själv när han blir stor.

Kändisaspekten - Nej, ingen av de ovanstående aspekterna blir det minsta bättre bara för att det är en kändis som gör det. Nej, nej, nej! Inte ens om de kan springa fort eller hoppa långt. Nej!

Nu blir ju Terri så klart hängd i av en massa som kommenterat hennes krönika. Folk är tydligen trötta på Terri och tycker att hon kan låta bli att läsa mammabloggar om de irriterar henne. Själv är jag inte de minsta trött på Terri. Jag tycker att det är skitskönt med en mamma som fortfarande har hjärnan i behåll och har självironi och kan skämta om både sig själv och sina barn. Dessutom är det faktiskt inte alls lätt att undvika mammabloggar. De gömmer sig överallt. De smyger sig på en. De lockar med “omammabloggiga” rubriker och vips så sitter man där och får veta att “det är så besvärligt nu sedan ringmuskeln brast när tvillingarna Totte och Ture föddes och samliv är det ju inte tal om, med det gör inget för Ola är i alla fall impotent efer den traumatiska förlossningen (män tål ju inte att se blod!) och dessutom var det värt det, för barn är ju en sådan skänk från ovan!” Hmmm… Om en lågt belägen muskel som ringmuskeln sprack när de kom, så kan de inte ha varit en skänk från ovan.

Jag tror att jag ska ta och bjuda Terri på en schyst fika någon dag. Vem vet? Kanske kan jag övertyga henne om att börja skriva en bra mammablogg utan spruckna ringmuskler, bloggande bebisar och bullbak med Linda Skugge. Det skulle vara befriande att läsa en mammablogg av någon som kan säga: “Jag är inte bara mamma, jag är … också” och faktiskt kan stoppa in något där istället för de tre små tomma punkterna.

Nå, Terri? Fika någon dag? La Rosetta bjuder!

Andra skriver:

Terri är trött på mammabloggar
Kan man stoppa Terri Herrera Eriksson?
Terri är trött på mammabloggarna
Stoppa mammabloggare?
My God, är min blogg en mammablogg?
Ett svar
Fler mammabloggar!
Stoppa mammabloggar!
Släpp bloggarna fria – det är vår!

Posted by Anna Troberg on Mar 12 2008. Filed under Blandat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0. You can leave a response or trackback to this entry