För den som är intresserad av säkerhet har Ross Anderson skrivit en bra och omfångsrik lärobok: “Security Engineering” http://www.amazon.com/dp/0470068523/.

Det finns en del andra klassiker som inte är så farligt stora och som jag också vill rekommendera:
* “True Names” av Vernor Vinge
* “Shockwave Rider” av John Brunner

I korthet går det ut på att skapa en helt decentraliserad p2p-miljö som använder stark kryptering för att se ut som linjebrus. Ganska svårspårat.

En fuling som inte har så mycket med kommunikation som lagring att göra är att skicka ut sitt data i paket längs en lång stig på nätet, mellan flera ställen som bara skickar datat vidare. På det sättet är det ingen som “håller i” informationen mer än delar av den i några millisekunder. Kommer Bad Guys och rycker alla dina grejer så finns där ingenting lagrat.

Freenet och Rubberhose encryption är två andra saker du kan rota i om du vill fördjupa dig.

Första och billigaste alternativet är en metod att använda “shortwave radio” för dator kommunikation, vilket har funnits ett ganska bra tag nu, men hastigheten är ju inte direkt 100Mbit. När jag hörde talas om det första ggn på 90-talet låg hastigheten på typ 300 baud eller nått, hastigheten beror ju lite grann på hur långt det var till motagande amatörradio, och vilken hårdvara denne entusiast hade att tillgå. Men fungerar gör det ju.

Andra alternativet är mer “normal profissionell” wireless hårdvara, som inte alls är särskilt dyr, fast allt är ju relativt. Hårdvaran kom till på den tiden då det var dyrt att gräva ner kablar på t ex stora (geografiskt sett) campus (universitet och företag), men i början av milleniet kostade hårdvaran för sändare och motagare mellan 5 000-10 000kr, exklusive moms och eventuell mast, allt beroende på räkvidd och sändningskvalité beroende på väder och vind.

Det är ju t ex inte alla bebodda öar i söder havet som har egen satelitlänk till internet, än mindre fasta kablar. Här utnyttjades wireless till full potential, med tanke på vädret.

Det fanns faktiskt en grupp mer paranoida “open source:are” på 90-talet som ville bygga ett “skugg” internet, för frihetens skull självklart, hmm. Och teoretiskt sett så är det fullt möjligt att via även då dagens hårdvara göra det. Allt som krävdes var egentligen att tillräckligt många hade en wireless sändare/mottagare, och att näste person/er befann sig inom en radie av ca 5 km. Hastigheten skulle bero mest på väderleken, ju sämre väder destå mer felkorrigering. Men det är trots allt praktiskt möjligt att med “5 kilometers hårdvara” från Stockholm täcka hela EU och Afrika, ända till nordöstra Sibirien, förutom Asien, över till Alaska, vidare till Kanade, USA, och hela Syd Amerika, inklusive Väst Indien. Från Asien (mellanöstern, Indien, Syd Ost Asien, etc) vidare ner till Australien, Nya Zeeland, och större delen av hela Söder havet. (På alla längre sträckor använder man med fördel en hög mast, vid molnigt så “studsar” man signalen.)

Så även förr var det praktiskt genomförbart. Om jag säger mobilnätet så förstår nog alla.

Problemet var ju mängden individer som så klart krävdes, och krävs även idag, trots att räkvidden i dag är längre och att hastigheten snarare är gigabit än megabit.

Men säg att du hade tillräckligt med (paranoida) individer som la ut mellan 5 000 – 10 00 kr plus moms, plus kostnaden för eventuell mast. Blir en hel del kossing eller hur?

Vilket leder oss till det tredje alternativet, eftersom den samlade kostnaden skulle få vilket land som helst att bli avundsjukt, så skulle ju tillräckligt med riksdaler finnas till för att faktiskt köpa och skicka upp nya små gulliga kommunikations sateliter, speciellt om man gör det med Ryssarnas hjälp, och samtidigt skulle alla få en hel del kvar i spargrisen. Behövs trots allt inte särskilt många sateliter för att täcka hela vår lilla planet.

Administrationen skulle kunna göras precis som vilket forum som helst, bara att se till att det finns en admin på varje geografiskt område som helst. Hmm, Piratpartiet behöver ju inga lokaler direkt, så varför skulle man behöva finfina NASA lokaler för att styre några sateliter?

Fördelen med Internet heter “redundancy”, vilket även ett “privat” nät skulle behöva för att vara gångbart i praktiken, om man inte vill råka ut för legioner av snea användare. Vilket menas med att det skulle inte räck med att man från Stockholm runt planeten satt på en linjär sträcka av sändare och mottagare, utan ett faktiskt nätverk, och vi vet väll alla hur ett nät ser ut?

Oavsett ovanstående alternativ så är det en lätt sak att länka till Internet, eftersom alla datorer kan hantera flera saker samtidigt. Mest simplaste är ju att ens dator med kontakt till amatörradion, det privata “überhemliga” trådlösa, eller satelit också fungerar som gateway till Internet, precis som vilket ADSL modem som helst, som trots allt avskärmar/nyttjar ett lokalt hemnätverk mot Internet.

Simplet va?

Du behöver inte känna dig usel, folk ger dig information alldelens frivilligt och kräver inget tillbaks. Men din moral uppmanar dig att också “ge” och inte bara ta emot. Inte konstigare att den som blir bjuden oftast vill bjuda tillbaks. Fri mjukvara funkar så. Jag har tiotusentals program att kunna använda helt fritt som jag vill och önskar, och det enda krav som ställs är att jag inte får vidare-distribuera något av dem som icke-fritt, min näste skall alltid åtnjuta samma frihet som jag själv. Jag bjuder givetvis tillbaks på det litta sätt jag kan med buggrapporter, olika förslag, aktivism, en å annan hemsida osv.. Ingen kräver det, jag bara gör det av intresse, moral osv. Med detta tänk så vitt spritt som det är idag, så kan man säga att mitt lilla bidrag ger tillbaks något som jag aldrig annars hade varit ens i närheten av att ha råd att köpa. Stora världsomspännande koncerner som IBM, Sun Microsystems, Novell mfl. har också börjat inse det rent kapitalistiskt ekonomiskt riktiga i detta; att få tusenfalt, endast till priset av att ge lite grann. Genom detta kan vi alla stå på axlarna av giganter.

Några tänkvärda citat:

It works like an ant colony, where the collective intelligence superseedes any single contributor.

With enough eyeballs, any bug becomes shallow – Linus Law.

Information är värdefullt, och dess värde för samhället i sin helhet ökar ju mer fri och lättrörlig den är. Motsatsen till detta hittar vi på medeltiden före tryckpressen, när kunskap var sluten, dyr, svår att sprida, och därmed koncentrerad till de ytterligt priviligierade få.

Ett “kunskapssamhälle” där kommunikation artificellt påförs bristekonomins alla nackdelar, det är kunskap för de få som betalar monopolpengarna i en hämmad marknad, och ett samhälle där bara ett fåtal har tillgång till kunskapen är per definition inte ett kunskapssamhälle, och har inga som helst utsikter att kunna bli det om inte en förändring sker.

Vad internet inneburit i grunden är en dramatisk sänkning av barriären till informationsspridning, alltså precis detsamma som tryckpressen en gång innebar, men tyvärr reagerar dagens “makt o kyrka” precis likadant nu som på Gutenbergs tid.

Som alternativ till trådlös överföring med kort räckvidd, så kan även tekniker som redan börjat tas fram för dataöverföring via kroppskontakt användas.

Detta blir lite mer begränsat, men plötsligt får kramar, pussar, handskakningar och high-fives en ny innebörd.

Dessutom är det intressant att spekulera i hur hur myndigheternas eventuella motåtgärder skulle se ut. (obligatorisk kroppskondom någon?

Tänk på virus/malware-situationen där den dominerande operativsystemfamiljen – till antalet användare -, dvs Windows, har en förkrossande ledning vad gäller förekomsten av dylikt. Tänk på situationen med IT-relaterad brottslighet och utredningar därom. Om den använda tekniken exempelvis frångår mainstream, dvs Windows,världen så kapas direkt den tillgängliga utredningspotentialen hos polisen. Om man då dessutom har något mer eller mindre egenutvecklat men som i varje fall inte bygger på lättillgänglig teknik så blir det ju inte lättare…

Tanken är alltså inte att den teknik man använder sig av måste vara helt unik i betydelsen helt egenutvecklad utan det kan räcka med att anpassa befintlig dylik på både hårdvaru- resp. mjukvarunivå. Om man nu ska gräva ned sig i teknikträsket vill säga.

Utan att avslöja för mycket om det hele, så kan jag säga att tanken är att det finns ett “officiellt” nätverk som styrs av de som har makten och sedan behöver de som valt att stå utanför det ett eget nätverk, antingen dolt inom det “officiella” nätverket, eller helt skiljt från det. Eller det kommer nog att bli någon sorts kombination, eftersom behovet av att verka i det fördolda och i och utanför det officiella nätverkat kan förändras beroende på vad som händer.

Ha, ha! Hur kryptiskt låter inte det? Jag försöker förtydliga utan att avslöja för mycket och det är inte helt lätt.

Jag känner mig lite usel som sätter er i arbete, men jag tröstar mig med att ni kommer att få mer än jag lovade er. Dessutom är ju just det här en av internets styrkor. Det finns alltid kloka människor som vet mer än man själv gör och internet gör det lätt att hitta dem. Mycket folkbildande!

Så fortsätt fundera på det här med nätverk. Jag kommer helt säkert att rekrytera er för mer research, eftersom ni ger så bra svar.

Tack för hjälpen!
Rosetta

Konflikt:
När man kommunicerar med nätet så vet noden var man är, exakt var man är! Vad händer när noderna blir komprometterade? Hur går det för någon vars karma plötsligt blir negativ? Som den ju måste bli om man skadar nätet. Kommer nätets segmentering i lager och celler att hålla för organiserad attack? Om någon sätter upp falska noder?