Rosetta rekryterar pirater för research
Jag behöver hjälp med en liten teknisk fråga, från er som är mer tekniskt bevandrade än vad jag är. Tänk er att man ville bygga upp ett världsomspännande nätverk, som:
1. få ens ska veta att det existerar
2. det inte går att spåra användarna i
3. är möjligt att bygga upp utan astronomiska resurser
Det bästa sättet är väl, antar jag att ha ett helt slutet nätverk, utan kontakt med internet, men även slutna nätverk har ju fysiska komponenter i någon form. Någonstans måste man ju ha kablar eller signalsändare och de borde ju i så fall gå att hitta genom signalsökning eller något sådant. Hur gör man för att undvika det?
Som om inte detta vore nog, vill jag att det slutna nätverket vid behov ska kunna länkas till internet och hur gör man i så fall för att sopa igen spåren efter sig?
Bli nu inte förskräckta. Jag planerar inte världsherravälde, även om det alltid är skurkarna som har coolast hus och brudar. Det vet ju alla som sett Bond. Nej, nej, jag behöver bara lite bakgrundsfakta till novellen som piraterna vunnit av mig. Det innebär också att ni kan ta ut svängarna lite. Allt behöver inte vara 100% tekniskt möjligt idag, för om några årtionden kanske det är det i alla fall. Jag vill dessutom poängtera att jag uppskattar kreativa lösningar med en humoristisk knorr, så tänk inte begränsningar, tänk möjligheter. (Och änk på att det ska vara begripligt för en vanlig dödlig att förstå…) Hur skulle ni göra om ni var i behov av ett nätverk av det här slaget?
Aaaaaar!
Popularity: 5% [?]
Bygg ut trådlösa nätverk baserade på små självflygande modellplan, drivna av solceller och batterier, som skulle kretsa över städerna för att ge tillgång till internet. Skulle kanske vara genomförbart om det inte vore för kastvindar, trafikflyg och annat otrevligt som far runt där uppe
Dessa skulle kunna kopplas ihop med vpn länkar över internet, sådana länkar gör ju innehållet “omöjligt” att läsa, och med flera “basstationer” per “flygnät” blir det relativt driftsäkert. Spårbarheten finns ju, är alltid möjligt att spåra en radiosändare, men med rullande frekvenser och riktade antenner kan man försvåra det hela en del.
Med ett stort nätverk, många deltagare går det ju alltid att spänna kablar, lägenhet till lägenhet och på det viset bygga ett nät, helt omöjligt att inte upptäcka att det finns där dock
Med god ekonomi bakom sig finns ju alltid sateliter som en option, satelitradio är mycket svår att spåra då signalen är riktigt bra koncentrerad i en riktning. Men kostar mycket och lite till.
Bara några snabba från top of head
Den praktiska lösningen idag är nog dock vpn, enkelt att sätta upp, bra säkerhet om man vet hur man sätter upp det, kontakt till internet finns ju där. Vill man dölja sig ser man till att gå ut någonstans där staten har vettet i behåll
Strålande Gelo! Tack!
Och ni andra: skicka in förslag ni med.
/Rosetta
Kanske lite OT men jag skulle också betrakta den mänskliga aspekten…vilket säkerhetsmissar oftast är beroende av. Ett nätverk är som en kedja inte starkare än dess svagaste länk, m.a.o. bör insatser riktas på att dels minimera antalet svaga länkar och stärka de svaga länkar som trots allt återstår.
Saker att tänka på då är att man dels ser till att stärka den värdegrund som nätverket vilar på. Dels måste morötterna finnas så att alla tjänar på att vara lojala och fortsätta i nätverket. Dels måste piskorna finnas så att priset för att brista i lojalitet blir så högt som möjligt. Tänk La Cosa Nostra, Skull ‘n’ Bones och Bilderberggruppen kryddad med Frimurarna typ…
För att verkligen göra det säkert kanske man måste begränsa “svagheter” på individnivå dessutom. Aspekter som sociala relationer (läs: fru, partner, barn) kan alltid utnyttjas/försvåra nätverkets struktur.
Slutligen, stora inslag av disciplinerade regelsystem i relation till hur, när, varför och med vem man kommunicerar måste drillas. Kombinera gärna den teknik som Gelo föreslagit med nyssnämnda och du har en hyfsad grund att stå på för nätverkets “integritetbehov”.
För övrigt låter det mycket spännande och jag ser fram emot den färdiga boken!
Hej Thomas Tvivlaren!
Ack så sant och inte det minsta OT. Ett nätverk består ju lika mycket av människor som av teknik. Det tål att tänkas på, oavsett om det är good guys eller bad guys som håller nätverket igång. Mycket bra, tack!
Hmmm…jag klurar vidare.
/Rosetta
I anslutning till den mänskliga aspekten kontra IT-säkerhet så är kanske följande länk av intresse:
http://en.wikipedia.org/wiki/Social_engineering_(computer_security)
En typ av väldigt svårövervakade nätverk är de man skapar genom att göra överföringar lokalt (tex trådlöst med kort räckvidd) mellan mobiltelefoner eller liknande. Om man sedan tänker sig att telefonerna får allt större lagringsutrymme, och att överföringshastigheten av datat också blir väldigt stor, så öppnas möjligheter.
Man kan då få ett väldigt robust nät där överföringar kan ske i alla sammanhang där människor samlas eller möts, om så bara i förbigående (Rulltrappa, korridor, köpcentrum mm.).
Alltså en lite annorlunda sorts nätverk som har stor överföringshastighet men endast kommunicerar stötvis.
Det är jättekul att tänka på hur man skulle kunna köra ett hemligt nätverk utan bli upptäckt av ett supereffektivt framtida Echelon.
För tankexperimentets skull så tänker jag mig övervakningen som så effektiv att kryptering bara skyddar informationen ett litet tag, säg 48 timmar, men att krypteringen drar till sig uppmärksamhet som man inte vill ha och därmed blir kontraproduktiv. Jag tänker mig också att det hemliga nätverket vill kunna kommunicera stora datormängder ofta,och att det består av många människor.
De allierade lyckades knäcka tyskarnas enigma genom att de lyssnade av en sändare som inledde alla sina meddelande med samma fras (tror jag, rätta mig), man kände alltså till avsändaren och meddelandet, och dessutom hade man tillgång till en enigmamaskin.
Svenskarna hade ett geni som byggde en enigma baserat på hur koden såg ut, något som bara blev möjligt genom samma typ av statiska beteende som ovan (jag tror man avlyssnade
en telefonlina mellan två kända kontor, som dessutom blandade klartext med chiffer).
Så min idé:
1.Ingen avsändare eller mottagare får vara statisk. Byta avsändare är ju lätt, lite värre att hitta en mottagare som är olika hela tiden. Man skulle kunna tänka sig hoppande mottagare på samma sätt som försvarets radio med hoppande frekvenser, men de radiostationerna är lättpejlade på grund av sync-signalen de måste sända ut. Å andra sidan kanske man kan använda internettid som sync för hoppen?
2. Göm informationen i meddelanden som ser ut som allt annat folk skickar till varandra, kedjebrev, hyrfilm på nätet, streamad film från porrsajter och mobiltelefonfilmade konserter med lokala garageband. Någon listig typ kommer helt säkert att komma på hur den senaste amerikanska komedin krypteras om till tre timmar familjevideo från Thailandsresan, eller hur en detaljerad tidplan för nästa attack chiffreras till att se ut som 20 anledningar till varför gurkor är att föredra framför män, när myndigheterna snappar upp meddelandet.
Kodnycklar och annat kanske man kan chiffrera på gamla traditionella sätt och maila till halvanonyma webmailkonton, man kan nog räkna med att kunna gömma sig i mängden. Eller kanske ännu hellre, centralstyrt från någon populär blogg som alla (inklusive Alex själv) bara tror skrivs av en stureplansdåre som gillar att vara taskig mot halvkändisar?
Jag måste sluta nu annars kommer jag inte att få något gjort på jobbet idag heller. Tack för en rolig eftermiddag!
För att kopiera verkligheten:
Jämför med amerikanska universitet, där fildelning ibland är förbjudet “uppifrån”, något som eleverna gör sitt bästa för att trotsa.
Det förekommer att någon ställer en server på vinden eller i något annat icke-utrymme, en server med en stor hårddisk, och sedan låter den datorn agera ensamt nav i ett trådlöst nätverk därifrån. Vips kan alla i hela korridoren komma åt den över radiovågor, utan att rektor och annat bôs kan peka på vem som är skyldig.
Kollektivt och i samförstånd kan man enkelt besegra auktoritanism. Det är när auktoritanismen lyckas rekrytera angivare som den kan bryta ner ett motstånd.
Så personligen jag tycker människorna i den tekniska miljön är intressantare att studera, även med dagens teknik.
Precis som Jesper är inne på funderade jag också på möjligheten att dölja informationen i något annat. Klassiker i ny tappning, så att säga. Kryptering är en annan variant, men det riskerar förstås att dra blickarna till sig. Icke-statiskt är ett måste – IP-nummer får inte kunna spåras till enskilda användare. Då trådlösa nätverk blir allt vanligare är en möjlighet, om än kanske lite taskigt, att hacka sig in på andras nätverk och surfa från dessa. Det ger å andra sidan brister i tillgängligheten, och ett hemligt nätverk måste ju rimligen vara ett nätverk som alltid är åtkomligt.
Kommunicera via falska IP-nummer, sådär som när man på film ringer via falska telefonnummer?
Men som vissa andra varit inne på tycker jag också att människornas del i det hela är minst lika intressant. Att gömma sin person på nätet går (man kan konsekvent koppla upp sig från hot spots vilket skulle göra spårbarheten oerhört svår) men för att ett hemligt nätverk ska fungera krävs det förstås en oerhörd lojalitet och disciplin bland deras medlemmar.
Hm, det där med disciplin är ju svårt, kan man tänka sig att man nöjer sig med tre enkla regler som är lätta att hålla, och så premierar man största möjliga anarki i övrigt, som ett sätt att skapa variation? Jag tror de tjeckiska TV-sändningarna från invationen i Prag -68 lyckades pågå så länge som de gjorde mycket tack vara att det var svårt att förutse var de skulle dyka upp härnäst, vilket i sin tur lär ha berott på att de som sände inte själva hade någon plan.
-vilka tre enkla regler?
Det känns som att mer kunskap om nätverkets storlek, funktion och syfte skulle underlätta för att komma vidare. Det blir helt olika syn på möjligheter och disciplinära krav om nätverket ex. skall bestå av många människor och syftet med nätverket går i klammeri med rättvisan…hmm…av någon outgrundlig anledning så ändrar jag det ordvalet till lagboken.
Fler har varit inne på det.
Utnyttja Internet, men bygg s k “Darknets” ovanpå Internet.
Det finns redan idag (t ex TOR, The Onion Routing Project), men de som finns i framtiden är kanske ännu mer svåra att upptäcka, ännu mer anonyma, och ännu svårare att spåra i…?
1. “Världsomspännande” och “få” är i runda slängar en direkt motsägelse. Ofta är det ju så att om mer än en känner till hemligheten, så är det en för mycket. Men, det finns en vändning på det där som bara datornördar kan vända det
2.Din andra punkt finns redan och heter Tor, vilket startade som ett projekt under EFF (Electronic Frontier Foundation) i syfte att just kunna skapa perfekt anonymitet med tanke på “whistleblowers”, journalister och medborgare under repressiva regimer, men även alla andra. Det funkar dessutom bättre ur ett anonymitetsperspektiv ju fler som använder det, vilket ytterligare ställer din första punkt på ända.
3. Återigen, Tor. Det är uppbyggt på ideell basis som fri mjukvara, och då menar jag fritt som i frihet, inte gratis öl.
http://www.torproject.org/
Läs deras “Overview” för en närmare förklaring om hur det funkar. De har några bilder som förklarar hyggligt även för den mindre insatte, förutsatt att man är villig att använda geniknölen liute grann.
Man kan använda det existerande internet, och utbyta meddelanden genom att gömma dem i bilder eller videon (typ flicker, youtube) med stenografi (http://en.wikipedia.org/wiki/Steganography), som andra redan påpekat.
Om man vill göra ett helt eget lokalt nät kan man använda väldigt precist riktade optiska sändare, i stil med http://en.wikipedia.org/wiki/RONJA
De har dock nackdelen att upptäcks en nod, så kan man lista riktningen i vilken dom andra nodarna är, baserat på hur optiken är riktad.
Sedan finns det ju klassiker som IP Over Avian Carrier (=brevduva) (http://en.wikipedia.org/wiki/IP_over_Avian_Carriers) som man kan utveckla vidare på. Kanske hårddiskar med bluetooth uppkopling eller motsvarande, gömda på saker som rör sig, tex bussar, båtar, osv. Håppa på, åk en sväng och ladda up / ner meddelanden till mobilen, hoppa av, och byt till nästa. Ett sådant nätverk skulle ha en lång överföringstid dock, och svårt att bygga ut i världsomfattande skala.
Jesper: 48 timmars dekryptering av vilka som helst meddelanden låter orealistiskt. Med traditionella krypterings forcerings metoder behöver man bara öka på längden på krypteringsnyckeln för att öka forceringstiden avsevärt. Kvant-datorer kommer i framtiden att kunna bryta vissa sorters kryptering fort, men jag har för mig att de inte fungerar på alla krypteringsalgoritmer.
Vill man ha obrytbar kryptering (på algoritmiskt vis, social engineering fungerar på det mesta) så kan man utbyta one time pads i förväg, och använda dem för att kryptera meddelanden (http://en.wikipedia.org/wiki/One-time_pad).
Långt tillägg till mitt förra inlägg och punkt nr1. Läs på lite kring begreppet “security by obscurity” (vilket sällan är en god idé allena). Wikipedia kan vara ett bra ställe at börja:
http://en.wikipedia.org/wiki/Security_by_obscurity
Vidare kan jag rekommendera Cory Doctorows tal hos Microsoft research, det innehåller en smårolig och lättsam liten grundkurs i kryptografi, alltså konsten att hålla ett meddelandes innehåll hemligt. Det börjar på nivån:
a sender, a receiver and an attacker … We usually call these people Alice, Bob and Carol.
Let’s say we’re in the days of the Caesar, the Gallic War. You need to send messages back and forth to your generals, and you’d prefer that the enemy doesn’t get hold of them. You can rely on the idea that anyone who intercepts your message is probably illiterate, but that’s a tough bet to stake your empire on.
En annan mycket grundläggande sak att hålla i huvudet för att inte hamna snett i detta ämne, är att den säkra parten alltid är den som kan skada dig mest. Detta för att man inte anförtror den osäkra med det känsliga till att börja med.
Å vidare.. superviktigt för en riktig grundförståelse som löser många knutar. Vad är en dator? Svara på den frågan fullständigt uttömmande. Jag misstänker att du behöver många och långa meningar för det. Jag klarar det med två ord, och det kommer alla andra som läser detta – Universell Turingmaskin. Å detta tarvar givetvis en förklaring:
En Turingmaskin är en beräkningsmodell som Alan Turing lade fram 1936 och som kan användas för att beräkna allt beräkningsbart. Allt, inga som helst undantag, någonsin i oändlighet. Här är det nyttigt med en engelsk fras. It is a computer, it computes.
En Universell turingmaskin är då en fysisk implementation av en Turingmaskin som kan implementera alla Turingmaskiner, alltså det vi kallar dator (vilket realiserades bara några år senare). Synd bara att så få har förstått konsekvenserna trots att det gått 70 år. Om det nu snurrar i huvudet, att en Universell turingmaskin i sig är en Turingmaskin, så betänk att alla datorer kan implementeras som ett program i en annan dator. Folk tenderar också att tro att mer komplexa beräkningar kräver mer komplexa maskiner, men det är fel. Det räcker med att den är turingkomplett för att kunna beräkna allt beräkningsbart, hastigheten i beräkningen är dock en helt annan fråga.
It is a computer, it computes.
Nåja. Denna datormysticism, som jag gärna kallar de datorilliteratas irrgångar, leder ofta till konstiga liknelser och vurpor där den fysiska världen ofta blandas ihop med information och kommunikation. Som t ex. att efterlikna IP-nummer med registreringsskyltar på bilar. Men om bilar hade varit som noder i ett nätverk, så hade varje bil i sin tur kunnat innehålla tusentals nya bilar – och vägar. Smaka på den! (som Rasmus så fint formulerade), tänk t ex. på öppna trådlösa nätverk, eller folk som driver servrar hemma. Ja i grunden är din dator bara klient när den tar emot data, så fort du sänder ut något så agerar den server, sett i en snäv teknisk tolkning.
Kom också ihåg i ditt skrivande att datorer inte har mer att göra med data än vad teleskop har med astronomi. Det kan många gånger vara sånt här som är viktigt för att inte hamna fel och skriva mycket konstiga saker, i synnerhet då de lite mer insatta. Men har man bara grunden någotsånar rätt, så blir det inte alldelens tokigt.
FFIIs förre ordförande Hartmut Pilch släppte också något mycket tänkvärt i ett litet ordgräl om det finska patentverket, detta under den politiska fajten 2003 när mjukvarupatent stoppades i EU.
When things have been broken down to perfect mathematical models, there is no longer much new technology to expect in the future, apart from further improvement of mathematics. Which could mean that there is no longer any technical inventing involved. Such is the fate of inventing: things get patented once and then you can no longer patent them. Does FiPTO want old things to be patentable over and over again, just to keep its business going? I thought this was to be about innovation.
Näe, nu får jag sluta…
Opps, glömde en länk. Cory Doctorows tal och lilla grundkurs i kryptografi:
http://www.dashes.com/anil/stuff/doctorow-drm-ms.html
Får nog hålla med de flesta, internet sådant det redan är, är antagligen det enklaste sättet att dölja ett hemligt nät. Alla andra sätt blir mera iögonenfallande.
Det grundläggande sättet att kamouflera något är att få det att se ut som något annat, dvs att dölja sin trafik så att den ser ut som allt annat, dvs steganografi. Det funkar ifall man inte behöver stor bandbredd, eftersom det bygger på att man blandar ut sitt meddelande med nåt annat, tex en bild, video eller texten i spam-mail, så att den som ser det inte lägger märke till nåt udda, fast är sämre ifall man behöver utnyttja större bandbredd, för då måste man skicka så mycket så själva mängden trafik ser skum ut.
Byggande av egna fysiska nät är mycket svårare, det drar uppmärksamheten till sig. Likaså att skicka stora mängder av trafik som på nåt sätt skiljer sig från annan trafik. Därför kan kryptering vara lite skum, om man inte kan få många andra att skicka krypterade paket, då kan man dölja sina egna i mängden.
Vad man skulle kunna göra är att “hänga på” någon som av andra motiv vill bygga ett “hemligt nät” och använda det för sitt eget syfte utan att nån vet. En lösning som bygger på TOR skulle kunna funka så. TOR är från början ett ideologiskt experiment för att undvika censur, men kommer snart att börja användas för fildelning om lagstiftningen fortsätter att hårdna. OM det slår igenom för detta syfte så kommer en stor del av trafiken på nätet att vara krypterade TOR paket. Om man i det läget börjar använda TOR för att ovanpå det bygga sitt eget hemliga nätverk så kommer alla att uppfatta den extra trafiken som bara ytterligare en massa fildelare.
Sen finns det en del projekt som bygger på låta vanliga trådlösa routers prata med varandra så att paketen den vägen kan hoppa från nod till nod, men det funkar ju bara i relativt tättbefolkade områden och är ganska lätt att upptäcka och ganska lätt att se ifall trafikintensiteten förändras. Fast det kan ju vara en extra säkerhetsnivå, att låta trafiken försvinna ut ur det officiella internet och komma tillbaka in ett par hopp längre bort
OK, såhär tänker jag mig ett scenario.
Bakgrund:
just nu håller det på att utvecklas flera UWB-tekniker för radio. Det vittsiga med UWB är att man sänder pyttemå pulser, ju kortare en puls blir desto mer sprider den sig över frekvensbanden. UWB är över hela stället. För att detta inte ska vara ett problem så sänder man under brusnivå (!) Hur fångar man då upp en så svag signal? Jo man måste veta exakt var sändaren är! UWB kan sända upp till 30 km i prototyp idag.
Ide:
Ett hemligt nätverk av noder sprids i städerna och landsbygden. Nätverket upprätthålls av personer i ett karma-nätverk. Dvs man får status, karma, mojo, baserat på hur juste man är (@C Doktorow, Bruce Sterling, m.f.) Nodernas position är hemlig för alla utom de insatta. De är indelade i överlappande lager där de högre lagren är tillgängliga för de med högre karma. Noderna studsar info mellan varandra ett par ggr innan de går till slutdestination. All komunikation sker krypterat på alla sätt bla bla. Vissa noder kontaktar andra noder via internet. Gärna med något slags steganografiskt förfarande, dvs så det ser ut som vore det något annat.
Konflikt:
När man komunicerar med nätet så vet noden var man är, exackt var man är!
Fortsättning, (vem designar styrdon till laptops egentligen?)
Konflikt:
När man kommunicerar med nätet så vet noden var man är, exakt var man är! Vad händer när noderna blir komprometterade? Hur går det för någon vars karma plötsligt blir negativ? Som den ju måste bli om man skadar nätet. Kommer nätets segmentering i lager och celler att hålla för organiserad attack? Om någon sätter upp falska noder?
Hej allihop!
Ni är fantastiska! Så mycket bra idéer och ni förklarar dem, så att till och med en matematisk analfabet kan förstå dem. Jag har inte behövt ringa min matematiskt begåvade bror en enda gång och det brukar jag annars göra om det är något som blir mer komplicerat än plus och minus.
Utan att avslöja för mycket om det hele, så kan jag säga att tanken är att det finns ett “officiellt” nätverk som styrs av de som har makten och sedan behöver de som valt att stå utanför det ett eget nätverk, antingen dolt inom det “officiella” nätverket, eller helt skiljt från det. Eller det kommer nog att bli någon sorts kombination, eftersom behovet av att verka i det fördolda och i och utanför det officiella nätverkat kan förändras beroende på vad som händer.
Ha, ha! Hur kryptiskt låter inte det? Jag försöker förtydliga utan att avslöja för mycket och det är inte helt lätt.
Jag känner mig lite usel som sätter er i arbete, men jag tröstar mig med att ni kommer att få mer än jag lovade er. Dessutom är ju just det här en av internets styrkor. Det finns alltid kloka människor som vet mer än man själv gör och internet gör det lätt att hitta dem. Mycket folkbildande!
Så fortsätt fundera på det här med nätverk. Jag kommer helt säkert att rekrytera er för mer research, eftersom ni ger så bra svar.
Tack för hjälpen!
Rosetta
Som flera snuddat vid men inte sagt rakt ut så kan en tanke rörande tekniken vara att använda teknik som är “ovanlig” eller åtminstone inte standardiserad.
Tänk på virus/malware-situationen där den dominerande operativsystemfamiljen – till antalet användare -, dvs Windows, har en förkrossande ledning vad gäller förekomsten av dylikt. Tänk på situationen med IT-relaterad brottslighet och utredningar därom. Om den använda tekniken exempelvis frångår mainstream, dvs Windows,världen så kapas direkt den tillgängliga utredningspotentialen hos polisen. Om man då dessutom har något mer eller mindre egenutvecklat men som i varje fall inte bygger på lättillgänglig teknik så blir det ju inte lättare…
Tanken är alltså inte att den teknik man använder sig av måste vara helt unik i betydelsen helt egenutvecklad utan det kan räcka med att anpassa befintlig dylik på både hårdvaru- resp. mjukvarunivå. Om man nu ska gräva ned sig i teknikträsket vill säga.
Kompletterande not till min kommentar om nätverk byggda av lokalt kommunicerande (stooora) lagringsenheter, tex framtida mobiltelefoner.
Som alternativ till trådlös överföring med kort räckvidd, så kan även tekniker som redan börjat tas fram för dataöverföring via kroppskontakt användas.
Detta blir lite mer begränsat, men plötsligt får kramar, pussar, handskakningar och high-fives en ny innebörd.
Dessutom är det intressant att spekulera i hur hur myndigheternas eventuella motåtgärder skulle se ut. (obligatorisk kroppskondom någon?
Det finns alltid kloka människor som vet mer än man själv gör och internet gör det lätt att hitta dem. Mycket folkbildande!
Du behöver inte känna dig usel, folk ger dig information alldelens frivilligt och kräver inget tillbaks. Men din moral uppmanar dig att också “ge” och inte bara ta emot. Inte konstigare att den som blir bjuden oftast vill bjuda tillbaks. Fri mjukvara funkar så. Jag har tiotusentals program att kunna använda helt fritt som jag vill och önskar, och det enda krav som ställs är att jag inte får vidare-distribuera något av dem som icke-fritt, min näste skall alltid åtnjuta samma frihet som jag själv. Jag bjuder givetvis tillbaks på det litta sätt jag kan med buggrapporter, olika förslag, aktivism, en å annan hemsida osv.. Ingen kräver det, jag bara gör det av intresse, moral osv. Med detta tänk så vitt spritt som det är idag, så kan man säga att mitt lilla bidrag ger tillbaks något som jag aldrig annars hade varit ens i närheten av att ha råd att köpa. Stora världsomspännande koncerner som IBM, Sun Microsystems, Novell mfl. har också börjat inse det rent kapitalistiskt ekonomiskt riktiga i detta; att få tusenfalt, endast till priset av att ge lite grann. Genom detta kan vi alla stå på axlarna av giganter.
Några tänkvärda citat:
It works like an ant colony, where the collective intelligence superseedes any single contributor.
With enough eyeballs, any bug becomes shallow – Linus Law.
Information är värdefullt, och dess värde för samhället i sin helhet ökar ju mer fri och lättrörlig den är. Motsatsen till detta hittar vi på medeltiden före tryckpressen, när kunskap var sluten, dyr, svår att sprida, och därmed koncentrerad till de ytterligt priviligierade få.
Ett “kunskapssamhälle” där kommunikation artificellt påförs bristekonomins alla nackdelar, det är kunskap för de få som betalar monopolpengarna i en hämmad marknad, och ett samhälle där bara ett fåtal har tillgång till kunskapen är per definition inte ett kunskapssamhälle, och har inga som helst utsikter att kunna bli det om inte en förändring sker.
Vad internet inneburit i grunden är en dramatisk sänkning av barriären till informationsspridning, alltså precis detsamma som tryckpressen en gång innebar, men tyvärr reagerar dagens “makt o kyrka” precis likadant nu som på Gutenbergs tid.
Kära Rosetta
ett sådant nätverk finns redan, det är urgammalt.
Skvaller.
I synnerhet om man viskar.
Allra mest i synnerhet om man går ut i skogen, gömmer sig i hasselsnåren och viskar ner i jorden, med trynet så behagligt omgärdat av ljuvlig fuktig mylla. Tusenfotingarna hör det, hasselmusen hör det, snigeln hör det, molluskerna mullvadarna mandellöparna hör det… och snart vet hela skogen det. Det tar inte lång stund innan ryktet nått till stan.
Kostar inget
Går inte att spåra
Vad var det tredje…? Jo få kan veta att det ens existerar för allting sker bakom ens rygg.
Lycka till, skicka iväg din novell i en viskning genom marken till mig
Gyltkram fr
Tryffelgrisen Carmen
Det finns i dag praktiska lösningar, kallas trådlöst.
Första och billigaste alternativet är en metod att använda “shortwave radio” för dator kommunikation, vilket har funnits ett ganska bra tag nu, men hastigheten är ju inte direkt 100Mbit. När jag hörde talas om det första ggn på 90-talet låg hastigheten på typ 300 baud eller nått, hastigheten beror ju lite grann på hur långt det var till motagande amatörradio, och vilken hårdvara denne entusiast hade att tillgå. Men fungerar gör det ju.
Andra alternativet är mer “normal profissionell” wireless hårdvara, som inte alls är särskilt dyr, fast allt är ju relativt. Hårdvaran kom till på den tiden då det var dyrt att gräva ner kablar på t ex stora (geografiskt sett) campus (universitet och företag), men i början av milleniet kostade hårdvaran för sändare och motagare mellan 5 000-10 000kr, exklusive moms och eventuell mast, allt beroende på räkvidd och sändningskvalité beroende på väder och vind.
Det är ju t ex inte alla bebodda öar i söder havet som har egen satelitlänk till internet, än mindre fasta kablar. Här utnyttjades wireless till full potential, med tanke på vädret.
Det fanns faktiskt en grupp mer paranoida “open source:are” på 90-talet som ville bygga ett “skugg” internet, för frihetens skull självklart, hmm. Och teoretiskt sett så är det fullt möjligt att via även då dagens hårdvara göra det. Allt som krävdes var egentligen att tillräckligt många hade en wireless sändare/mottagare, och att näste person/er befann sig inom en radie av ca 5 km. Hastigheten skulle bero mest på väderleken, ju sämre väder destå mer felkorrigering. Men det är trots allt praktiskt möjligt att med “5 kilometers hårdvara” från Stockholm täcka hela EU och Afrika, ända till nordöstra Sibirien, förutom Asien, över till Alaska, vidare till Kanade, USA, och hela Syd Amerika, inklusive Väst Indien. Från Asien (mellanöstern, Indien, Syd Ost Asien, etc) vidare ner till Australien, Nya Zeeland, och större delen av hela Söder havet. (På alla längre sträckor använder man med fördel en hög mast, vid molnigt så “studsar” man signalen.)
Så även förr var det praktiskt genomförbart. Om jag säger mobilnätet så förstår nog alla.
Problemet var ju mängden individer som så klart krävdes, och krävs även idag, trots att räkvidden i dag är längre och att hastigheten snarare är gigabit än megabit.
Men säg att du hade tillräckligt med (paranoida) individer som la ut mellan 5 000 – 10 00 kr plus moms, plus kostnaden för eventuell mast. Blir en hel del kossing eller hur?
Vilket leder oss till det tredje alternativet, eftersom den samlade kostnaden skulle få vilket land som helst att bli avundsjukt, så skulle ju tillräckligt med riksdaler finnas till för att faktiskt köpa och skicka upp nya små gulliga kommunikations sateliter, speciellt om man gör det med Ryssarnas hjälp, och samtidigt skulle alla få en hel del kvar i spargrisen. Behövs trots allt inte särskilt många sateliter för att täcka hela vår lilla planet.
Administrationen skulle kunna göras precis som vilket forum som helst, bara att se till att det finns en admin på varje geografiskt område som helst. Hmm, Piratpartiet behöver ju inga lokaler direkt, så varför skulle man behöva finfina NASA lokaler för att styre några sateliter?
Fördelen med Internet heter “redundancy”, vilket även ett “privat” nät skulle behöva för att vara gångbart i praktiken, om man inte vill råka ut för legioner av snea användare. Vilket menas med att det skulle inte räck med att man från Stockholm runt planeten satt på en linjär sträcka av sändare och mottagare, utan ett faktiskt nätverk, och vi vet väll alla hur ett nät ser ut?
Oavsett ovanstående alternativ så är det en lätt sak att länka till Internet, eftersom alla datorer kan hantera flera saker samtidigt. Mest simplaste är ju att ens dator med kontakt till amatörradion, det privata “überhemliga” trådlösa, eller satelit också fungerar som gateway till Internet, precis som vilket ADSL modem som helst, som trots allt avskärmar/nyttjar ett lokalt hemnätverk mot Internet.
Simplet va?
Glömde, att amatörradio versionen, shortwave radio, inte är så där jätte gångbar om man inte är nostalgisk och retro, och gillar 70/80-talets BBS:er. För det är ungefär så det fungerar.
Den kryptologiska delen av ditt nätverk finns nästan klar här: http://www.randpeer.com/
I korthet går det ut på att skapa en helt decentraliserad p2p-miljö som använder stark kryptering för att se ut som linjebrus. Ganska svårspårat.
En fuling som inte har så mycket med kommunikation som lagring att göra är att skicka ut sitt data i paket längs en lång stig på nätet, mellan flera ställen som bara skickar datat vidare. På det sättet är det ingen som “håller i” informationen mer än delar av den i några millisekunder. Kommer Bad Guys och rycker alla dina grejer så finns där ingenting lagrat.
Freenet och Rubberhose encryption är två andra saker du kan rota i om du vill fördjupa dig.
För ett lite annorlunda nätverk, läs “Maneki Neko” av Bruce Sterling. Vill du skriva om konstiga undergroundnät borde det nästan vara obligatorisk läsning. (finns i ögonblicket i vart fall på http://tqft.net/wiki/Maneki_Neko)
För den som är intresserad av säkerhet har Ross Anderson skrivit en bra och omfångsrik lärobok: “Security Engineering” http://www.amazon.com/dp/0470068523/.
Det finns en del andra klassiker som inte är så farligt stora och som jag också vill rekommendera:
* “True Names” av Vernor Vinge
* “Shockwave Rider” av John Brunner