Kreatörers inkomster har i alla tider skiftat från än den ena lösningen till än den andra. Men i alla tider har nog dom flesta alltid trott att den för dagen rådande dagordningen är den enda som fungerar, och är självklart bättre än gårdagens. Fy och tve, och onda ögat till dom som trumpetar om morgondagens dagordning, för hur skulle den någonsin kunna vara bättre än denna dagens dagordning? Förändringar är jobbiga att anpassa sig till, speciellt kanske för neurotiska individer. En annan tordes ju veta, hmm.

Det är väl inte, egentligen, betalningen i sig som skyddas av upphovsrätten, utan ensamrätten till den möjligheten.

Dom flesta är, lyckligtvis, rationella nog att inte vilja skrota upphovsrätten, utan sätter sig emot hur upphovsrätten ska skyddas, och självklart om upphovsrätten i nuvarande form faktiskt gör det den är skapt att göra, nämligen att främja kulturen.

Nu kan man nog inte förutsätta att en artist, författare, eller filmproducent, också ska vara veritabla IT-experter och experter på distributions- och försäljningslösningar via Internet. Men visst finns det lösningar.

Oberoende av individuella lösningar som varje enskild kreatör väljer, vare sig det är okrypterad musik, film, och e-böcker, eller att formatet som väljs är något som majoriteten av konsumenterna kan nyttja oberoende av mjukvaran, så glöms ett av dom allra viktigaste problemet bort: Tillgängligheten.

Vad är det som gör P2P, FTP, NNTP, etc, så populära, om inte det så uppenbara att det handlar om tillgänglighet.

Att förutsätta att konsumenten ska surfa omkring och försöka hitta till var och varannan kreatörs sajt, när majoriteten av konsumenterna inte ens vet att kreatörerna existerar, tror jag nog dom flesta förstår är dömt att misslyckas, för det spelar ju då ingen roll vilket format kreationen kommer i.

Att kräva att konsumenten ska behöva en mängd olika specifika programvaror för att kunna få samma utbud som på dom “illegala nätverken” där programmen spelar mindre roll och där det oftast räcker med ett, t ex DC++ eller BitTorrent, för att hitta “allt” mellan den virtuella himmelen och jorden, tordes nog också dom flesta förstå inte fungerar särskilt optimalt.

Vad som saknas på den legala sidan är ett öppet interface som har “allt”, helt oberoende av vem som äger, skapar, mjukvaran, eller vem som tillhandahåller tjänsten.

Samma innehåll som återfinns i DC hubbarna, finns via torrent, FTP, och NNTP, etc, också, så det finns ju utrymme för även en mängd aktörer att tillhandahålla “allt” fast på olika sätt, men i samma slutformat. Alla gillar ju inte iTunes utan använder kanske Zune, men dessa lider ju av inlåsning och att dom inte tillhandahåller just “allt”, utan i realiteten tillhandahåller dom bara ett selektivt utbud.

Nu tycker säkert många att iTunes var en genial idé, men icke sa nicke, att “låsa” affären till samma program som man använder att spela upp innehållet kan inte sägas vara särskilt genialt, eftersom det exkluderar väldigt mycket, samtidigt som konsumenten har sina individuella preferenser på vad som utgör en bra och funktionell mjukvara.

De “illegala” nätverken, eller de nätverksdesigner som används, inkluderar. Konsumenten kan själv välja vilket program denna använder för att komma åt produkten, och kan sen själv välja vilket program produkten ska spelas upp i. Allt från val av hårdvara och operativsystem, till klientprogram för att komma åt “butiken”, till uppspelare, till katalogiserings program. Simpelt eller hur.

Det som är så viktigt med maximal tillgänglighet är ju självklart att det maximerar exponeringen av “allt”, samtidigt som konsumenten slipper få selektiva “one-hit-wonders” nedtryckt i halsen, som någon annan har bestämt ska vara populärt.

Sen får man ju självklart inte glömma bort vilken åldersgrupp som egentligen utgör majoriteten av konsumenterna idag, 30 år och yngre, och för dessa är priset väldigt viktigt, speciellt ju längre ner i åldern man går.

Så en lösning som är baserad på två lösningar som faktiskt redan existerar idag fast i mer selektiva och inlåsta versioner, är:

Abonnemang i variation men som ger tillgång till “allt” i ett och samma öppna interface, vare sig det är film/tv, musik, eller e-böcker, i form av “all you can eat”. (Även spel, speciellt speltjänster, skulle kunna fungera. Har inte filosoferat över inkluderingen av spel så mycket, men dessa kan ju ges ut i varierande kvalité dom med.)

Basic, lägre månads betalning, fri tillgång till streamat av lägre kvalité, alt. högre kvalité fast med reklam. Samtidigt som enstaka produkter kan köpas till “rätt” pris, beroende på den kvalité som väljs.

Premium, “normal” månads betalning, fri tillgång till streamat av högre kvalité (fri tillgång till streamat av högsta kvalité med reklam). Samtidigt som enstaka produkter kan köpas till “rätt” pris, beroende på den kvalité som väljs, fast till lite reducerat pris.

Gold Member, högre månads betalning, fri tillgång till streamat av högsta kvalité (utan reklam). Samtidigt som enstaka produkter kan köpas till “rätt” pris, beroende på den kvalité som väljs, fast till reducerat pris.

(E-böcker streamas ju förvisso inte men fri tillgång till online läsning fungerar, och kan även inkludera lite reklam som inte stör allt för mycket.)

Produkterna ska självklart kunna köpas i det format som konsumenten vill ha, mp3, HD/DVD ISO fil, e-bok, eller fås, plus fraktkostnad (om man inte är Gold Member t ex), i form av CD skiva, DVD skiva, inbunden/pocket bok, eller SACD, DVD-Audio, Blu-Ray, med vad allt det innebär i val av standard, limited, special, director’s, (super duper limited special secret director’s cut movie … the author’s prefered edition, lalala.

(** Öppet interface om ingen förstår det betyder alltså att online butiken/portalen har en öppen åtkomst oberoende om det är Micorsoft, Apple, Universal, etc, eller made by the GNU/Open-Source society.)

***

“2. Vad händer om mitt arbete utnyttjas för ändamål som jag absolut inte stödjer? (Tex: ett fotografi av en svensk flagga mot ett svenskt landskap används på en nynazistisk hemsida? Hur hindrar man att sådant sker om upphovsrätten tas bort/inskränks?)”

Jag antar att du menar arbete som helhet? För en del “Fair Use” och “För Privatbruk” rättigheter har vi ju alla. Du kan ju t ex inte göra så mycket om ditt verk citeras av en sne-vriden kritiker. Eller om nån gör satir av någonting.

Men jag är helt övertygad om ett majoriteten inte vill ändra i upphovsrätten när det gäller kreatörens rätt att förknippas med sitt verk, eller att kreatören inte skulle få ha någonting att säga till om.

Denna fråga tycker jag går lite hand i hand med fråga 3.

“3. Finns det inte en risk att kulturen utarmas istället för att berikas om kreatörer får svårt att försörja sig på sitt arbete? De flesta tjänar ju trots allt inte miljoner.”

För all kultur skapas från hela eller delar av det som finns runtomkring oss, gammalt som dagsaktuellt som framtidsversioner. Och inte minst lär vi ju oss bäst (förhoppningsvis) genom att kopiera.

Varför skulle kulturen utarmas om gamla som nya kreatörer hade laglig rätt att nyttja delar av någon annans verk i sina egna kreationer. Eller bara tillåtas omskapa, efter en vis tid har gått.

T ex får vi ju citera böcker. Men vi får inte “citera” film eller musik ens för icke-kommersiellt syfte, utan att ha ett fet sparkonto, om man nu inte har tur att den kreatör man frågar är ovanligt frikostig. För icke-kommersiellt bruk tordes det inte spela någon roll.

Men säg t ex om den nya kreationen blir super duper, och även original kreatören tycker likadant, då är det ju inget som hindrar “originalet” och “kopian” från att båda tjäna en slant på det hela, eftersom “kopian” behöver betala “originalet” för rättigheten att använda dessa delar i ett nu kommersiellt nyskapat verk.

Ta en titt på allt av det som kallas Fan Fiction, som återfinns på Starwars, Startreks, Aliens vs Predators, Buffys, rollspels, PC spels, etc, sajter. Snacka om att breda original kulturen, samtidigt som nya potentiella original stjärnskott får en chans att se dagens ljus. (Finns faktiskt en Fan Fiction Startrek film, som gjordes med tillåtelse såklart.)

***

“4. Är frågan om upphovsrätt och fildelning egentligen inte två olika frågor? Fildelning i sig har jag inga som helst problem med, så länge materialet som delas är fritt.”

Beror på vilken sida man frågar. “Min” sida säger, det handlar om att ett selektivt antal bolag via sina intresseorganisationer inte äger rätten att ändra på existerande lagar och regler för att upprätthålla förlegade affärsmodeller, speciellt när dom är av samma mentalitet som Jack Valenti RIP (of MPAA fame), som nog startade allt. JV sa en gång att dom förstod visst, men dom fattade inte hur. Dom stod helt enkelt kvar när tåget kom och gick. (Bokförläggarna har faktiskt aldrig behövt bry sig, och inte egentligen nu heller, kanske i framtiden när folk “omskapats” till att kunna sitta och softa med en e-bok hellre än en pappersbok.)

Mjukvaruindustrin började istället dra nytta av “Free (not) Free Beer” mentaliteten. Även om det fortfarande förekommer ett relativt stort svinn, så är det mindre än det annars skulle ha varit.

(Man får inte glömma att antalet Internet användare fortfarande ökar explotionsartat, och “piraterna” står ju i relativ proportion till den ökningen. Inte minst pga mindre köpkraftiga länder utnyttjar teknologin till sin egen fördel illegalt sett, men det är ju också många ggr en fördel för upphovsrättsinnehavaren, t ex Microsoft, börjar folk lära sig deras system illegalt, så själv-indoktrinerar sig en klar majoritet på just deras mjukvara. Och vad händer när köpkraften ökar, mjukvaran har blivit gammal … inte byter majoriteten till någon ny tillverkare direkt.)

Vet inte om detta är ett bra exempel, men men:
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2007/02/01/AR2007020100715.html

***

En gång i tiden fanns en inte så liten tille som hette Brian of Boruma, aka Brian Boru, han fajtades mest hela tiden med sina landsmän, samt även dom hemska piraterna, aka Vikingarna. Men en dag så tog han sig en funderare, ty att fördriva dessa galningar fungerade helt enkelt inte, så vad göra?

Vore det inte bättre om dom faktiskt blev stolta Irländare dom med?

Sagt och gjort (hmm, ok kanske inte över en natt). Men visst blev dom Irländare tillslut dom med. Rövandet minskade, handeln blomstrade. Vilket inte minst dom veritabelt hunsade munkarna gillade.

Inkludering fungerar, se bara på Romarna, om nu inte “tror” på Irlands historia.

(Om man nu tycker historie böcker är dö’trist, finns ju alltid fantasifulla dramatiseringar av Morgan Llewelyn och Conn Iggulden.

Det där är det gamla snacket som bara ältas om och om och om igen. Det är dessutom inte sant, de som kopierar illegala filer är ofta också de som köper mycket film och musik. Försäljningen av olika media har dessutom ökat årligen sen 2004 (dvs när det började bli högkonjunktur) “trots” att fildelningen under samma period också ökat markant.

Många fildelare vill dessutom gärna betala en slant för att visa sin uppskattning, men när det tex gäller musik så går inte det idag eftersom det enda sättet man kan betala lagligt är genom att köpa musiken via skivbolagen. Eftersom bara en bråkdel av pengarna (vi snackar om ynka ental procent) kommer fram till artisterna så är det inte speciellt meningsfullt att gå den vägen, bättre då att sponsra dem genom att tex gå på konserter och fortsätta ladda för fulla muggar.

En avgift på uppkopplingsavgiften har dessutom nackdelen att det inte finns en chans i November att distribuera pengen rättvist. Vem ska få pengarna? De som ligger högst på UK-top-20 eller ska det bara spridas rättvist över alla som någonsin registrerat en låt hos STIM? Ska det ske genom att logga alla nedladdningar? I så fall, hur ska det gå till rent praktiskt och hur hindrar man att tex jag laddar ner min egen musik 300 ggr/dygn för att förvanska statistiken?

Nä. Sorry. Funkar inte. Dessutom är det bara fånigt att tex min svärmor, som aldrig någonsin laddat ner nåt, ska behöva betala för nåt hon inte använder när hon bara läser mail och surfar till Eniro och några andra fåtal siter på nätet.

Ha det gott.